R-regeln
R-regeln är en internationell kappseglingsregel, som antogs 1907 och avsikten var att man efter den skulle kunna bygga båtar, lämpade för kappsegling på alla vatten och under alla förhållanden. R-regeln har haft stor betydelse för utvecklingen av kölbåtar under hela 1900-talet och den användes i OS från 1908 fram till 1952 . Mellan 1958 och 1987 var det 12mR-båtar, som tävlade om America's Cup.
Regeln delar in kölbåtar i klasser baserade på båtens mått insatta i en formel. Den ursprungliga formeln från 1907 ändrades 1920 och 1933. Sedan dess har den följande utseende:
L är längden i vattenlinjen, d = g - c är omfångsdifferensen midskepps, S är segelarean och F är fribordshöjden. g och c är avstånden, längs skrovet respektive längs en rät linje, från vattenlinjen till kölens lägsta punkt. Beteckningarna g och c har sitt ursprung i de engelska orden girth respektive chain.
Regeln kom att gynna smala, V-formade båtar med stort djup och deplacement, hög relativ kölvikt och inledningsvis, fram till 1933, även överriggade båtar med extremt stor segelarea.
Klasser
- 1mR
- 2.4mR, även kallad Två-Fyra. Förr kallades de minitolvor.
- 4m
- 5m
- 5.5m
- 6mR
- 8mR, även kallad R 8 eller "åtta". Extern länk: Swedish Eight Metre Association
- 10mR
- 12mR
4.5m, 5m och 5.5m är inte byggda efter R-regeln.
| ||||||||
| ||||||||
