Roms sju kullar
Staden Rom är byggd på sju kullar.
Roms sju kullar, alla öster om Tibern, är hjärtat av Rom. De har spelat en mycket viktig roll i romersk mytologi, romersk religion och i politiken i det antika Rom som av tradition var grundat av Romulus på kullen Palatinen.
Roms sju kullar
- Aventinen (Mons Aventinus)
- Caelius (Mons Caelius)
- Capitolium (Mons Capitolinus)
- Esquilinen (Mons Esquilinus)
- Palatinen (Mons Palatinus)
- Quirinalen (Collis Quirinalis)
- Viminalen (Collis Viminalis)
Roms sju kullar är egentligen mer ett begrepp än en geografisk angivelse. Begreppet stammar troligen från en mycket gammal romersk religiös fest, Septimontium (de sju kullarna), som eventuellt är ännu äldre än staden Roms grundläggning 753 f.Kr. Festen ägde rum i december månad och var ursprungligen förbehållen de så kallade Montani, som ansågs vara invånare av Roms ursprungliga distrikt. Vissa har rentav hävdat att Septimontium var ett äldre namn på det samhälle som senare blev Rom. Vilka distrikt Septimontium omfattade nedtecknades i ett antal romerska texter.
Emellanåt nämns åtta namn: Palatinen, Velia, Fagutal, Subura, Germalus, Caelius, Oppius och Cispius. Genom historien har detta dilemma lösts genom att man har bortsett från Subura. Det var ett stadsdistrikt, ingen höjd, medan de sju övriga namnen är höjder eller åtminstone olika delar av en och samma höjd. Ännu mer förvirrande blir det av att en rad romerska källor anger sju andra namn: Palatinen, Quirinalen, Aventinen, Caelius, Viminalen, Esquilinen och Janiculum.
Källor
| |||||