Salning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Salningen vid övergången mellan mast och toppstång

Salning är en del av "skarven" mellan mast och toppstång på större snedsegelriggade fartyg och mellan stängerna på råriggade fartyg. Råriggade fartyg har en märs mellan undermast och märsstång, men salning högre upp, vid bram- och röjelstångens fäste. På moderna segelbåtar kallas ofta vantspridarna för salning.

Mastdelarna överlappar varandra och hålls ihop med två förband. Det undre kallas salning och består normalt av ett par kindbackar, ett par kraftiga klossar fastbultade på undermastens båda sidor, en märs,[källa behövs] som är en liten plattform runt masten (använd som utkikspost, och för arbetet med segelsättning), bardunspridare som håller ut bardunerna som löper vidare till masttoppen för att staga toppen i bättre vinkel, och puttingvant, som stöttar märsen underifrån. Den övre fästdelen kallas eselhuvud, och består normalt av ett järnband som förenar de båda mastdelarna.

Toppstången kunde normalt firas ner för att minska vindfånget i dåligt väder. Det gjordes genom att ett sluthult (en träkil genom stången som fixerar dess fot) dras ut och stången sänks ner med hjälp av en talja längs mastens förkant.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]