Sangha (buddhism)

Sangha (sanskrit och pali: "gemenskap") är ett ord som inom buddhismen används framför allt i tre betydelser:

1. Gemenskapen av dem som har hunnit så långt i sin utveckling, att de inte längre kan gå tillbaka (pali ariya-sangha, sanskrit ârya-sangha).
2. Munkarnas och nunnornas gemenskap (bhikkhu-sangha/bhikshu-sangha och bhikkhunî-sangha/bhikshunî-sangha). En församling om minst fyra munkar eller nunnor.
3. Alla buddhisters gemenskap. Den användningen av ordet är av tradition mindre vanlig i theravada än i mahayana, men även i de theravadiska palitexterna kan man finna sammansättningar som ñâti-sangha, "släktingars gemenskap", så ett allmännare bruk av ordet kan försvaras.

Gränsen mellan klosterlivet och omvärlden är otydlig i till exempel Japan och vad som utgör en Sangha kan vara svårt att entydigt bestämma. I Väst kan "Sangha" dessutom avse en buddhistisk gruppering i största allmänhet.

Regler

• De buddhister som inte lever i klostret har bara 5 regler att följa:

1. att avstå från att döda någon levande varelse,
2. att avstå från att ta det som inte blivit en givet,
3. att avstå från att missbruka sexualiteten,
4. att avstå från alkohol och icke receptbelagda droger
5. att avstå från falskt tal.

• Nunnor och munkar lever efter ytterligare regler. De måste följa alla buddhismens 227 klosterregler så som de författades av Buddha. Men olika regler gäller inom olika grenar inom buddhismen.

1. att avstå från att äta efter middagstid (gäller endast inom Theravada-traditionen),
2. att avstå från att ägna sig åt musik, dans eller andra världsliga nöjen,
3. att avstå från att pryda sig,
4. att avstå från att sova i en bred säng och sexuella kontakter,
5. att avstå från att ta emot guld silver eller annat av värde (gäller endast inom Theravada-traditionen).

• De enda ägodelar de får ha är:

1. tre klädesplagg och ett tygbälte,
2. en nål,
3. en matskål,
4. en rakkniv och
5. en vattensil