Buddhism

RELIGION Mer information, se Religionsportalen. Antal troende Religionsstiftare Mystiker (lista) Teologi

Buddhismen
Buddha
Nirvana
Kanoniska skrifter
Theravada
Mahayana
Tibetansk buddhism
Buddhistiska riktningar
Karma
De fyra sanningarna
Åttafaldiga vägen
Zen
Bodhisattvor
Tempel
Personligheter
Portal:Buddhism

Buddhism, Buddha Dharma (Buddhas väg) eller bara Dharma är en religion med ursprung i det som idag motsvarar norra Indien., Buddhismen växte fram ur den andliga oppositionen mot den då förhärskande föregångaren till hinduismen – brahmanismen – omkring 500 år f.Kr. Läran om återfödelse och karmalagen var redan etablerade i den indiska tron, men buddhisterna förkastade prästerskapets riter och tuktan av kroppen liksom kastväsendet och tesen att endast prästerskapet, brahmanerna, kunde nå befrielse från återfödelsen. Buddhisterna avvisade också tanken på en själ, och därmed även själavandring. Återfödelsen innebär, något generaliserat, för buddhisterna att en ny existens – som alltid omfattar lidande – måste komma till världen som ett resultat av en föregående existens gärningskonto, karma. Karma alstras av handlingar/gärningar man vidtar för att undvika lidande/otillfredsställelse eller för att försöka uppnå lycka/tillfredsställelse. Den buddhistiska traditionen inleddes således för cirka 2500 år sedan. Huvudpersonen var prins Siddhartha Gautama av Shakyaklanen, som regerade ett litet kungadöme som låg vid den nuvarande gränsen mellan Nepal och Indien. Prins Siddhartha nådde under intensiv meditation i Bodh Gaya, numera en liten ort söder om Gaya i Bihar, något som beskrivits som uppvaknande/upplysning eller Nirvana – ett transcendent tillstånd där han med enormt utsträckt medvetande lämnade alla mänskliga begrepp och erfarenheter och passerade de gränser som skiljer människan från Det absoluta. Han blev genom detta snart känd som en buddha (uppvaknad) - någon som är helt fri från kognitiva och emotionella förvrängningar och som har nått perfekt kunskap, och han fick också titeln Buddha, eller Buddha Shakyamuni, "den vise från shakya-ätten". Därmed hade han insett och övervunnit de lagar som håller människan fången i det ändlösa kretsloppet av evig födelse, sjukdom, åldrande, död och födelse... osv, det som alla varelser annars måste genomlida gång på gång.Senare kom Buddha att kallas Buddha Shakyamuni, den vise från shakya-ätten.

Anhängare av buddhismen tar sin tillflykt till "de tre juvelerna": Buddha ("den upplyste"), Dharma ("läran") och Sangha ("gemenskapen"). Viktigast av dessa tre anses vara dharman, vilken kan sammanfattas i de fyra nobla sanningarna. Dessa inkluderar (1) sanningen om lidande, (2) sanningen om orsaken till lidande, (3) sanningen om lidandets och dess orsakers upphörande, och (4) sanningen om vägen som leder till lidandets och dess orsakers upphörande. De första två sanningarna beskriver lidandet (samsara) och dess orsaker, och de sista två beskriver uppvaknande (nirvana) och dess orsaker.

Buddhastaty i Hong Kong.

Att praktisera dharman, innebär att engagera sig i de angivna träningarna. Dessa kan sammanfattas i "de tre träningarna": 1) etiskt leverne (shila), (2) meditativ stillhet (samadhi) och (3) insikt (prajna), vilka är gemensamma för alla buddhistiska skolor. Etiskt leverne innebär altruistisk livsstil och beteenden som grundar sig i viljan att andra (och en själv) ska uppleva lycka och frihet från illabefinnande. Meditativ stillhet innebär att lugna sinnet, odla stabil uppmärksamhet och medvetenhet. Träningen i insikt innebär att genom medveten observation undersöka kroppens, känslors, sinnet och fenomens tillstånd.

Insikt innebär en direkt förståelse av att (1) alla betingade fenomen är obeständiga (2) det som är besudlat (av girighet, aversion eller ovetande) är lidande (3) nirvana är fulländad frid och (4) alla ting är tomma, utan en självständig existens och utan ett själv.

Ordet "buddhism" som innehåller ändelsen -ism började användas i Europa under upplysningstiden av västerländska teologer. Inom Sanghan (den buddhistiska gemenskapen) talar man om "Buddha Dharma" eller namnger olika traditioner inom Buddhismen, man kan ofta i en konversation mellan två Buddhister höra dem säga: "Vilken lärare studerar du med?"

Utbredning

Buddhismen i världen

Idag är buddhismen majoritetsreligion i nästan hela Sydostasien (Indokinesiska halvön, inklusive Thailand) samt i Mongoliet, Tibet och i andra centralasiatiska områden som kontrolleras av Kina och i Sri Lanka (ön Ceylon). Större buddhistiska minoriteter finns i Indonesien, Japan, Kina, Malaysia, Singapore och på den Koreanska halvön. Buddhismen har även spridits till Europa, Amerika och Australien. USA uppskattas ha fyra miljoner buddhister. Religionen har däremot inte fått något fotfäste i Afrika eller i Mellanöstern och den övriga muslimska världen, bortsett från de buddhistiska gästarbetare som råkar finnas i rika oljestater. Antalet buddhister i världen uppskattades år 2000 till mellan 230 och 500 miljoner.

Sedan 1970-talet finns även västerländsk buddhism som sedan dess utvecklats till självständiga dharma-skolor i Europa och USA. Tongivande buddhistiska lärare som spritt Dharman till väst är bl.a. Chögyam Trungpa Rinpoche (Tibetansk), Shunryu Suzuki Roshi (Zen), Ajahn Chah (Therevada) och Thich Nhat Hanh (Vietnamesisk Zen). I dag finns det flera hundra västerländska buddhistiska lärare i många tusen buddhistiska centra som vuxit upp i Europa, USA, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika.

De mest buddhistiska nationerna i världen

Plats	Land	Antal buddhister, miljoner individer	Andel buddhister, procent av befolkn
1	Thailand	59,1	86,7 %
2	Kambodja	12,9	85,4 %
3	Bhutan	0,6	84,0 %
4	Burma (Myanmar)	37,7	74,5 %
5	Sri Lanka	13,9	68,0 %
6	Japan	71,3	56,1 %
7	Laos	3,2	50,4 %
8	Vietnam	43,8	49,2 %
9	Taiwan	6,2	26,5 %
10	Mongoliet	0,7	24,2 %
11	Macau	0,1	17,3 %
12	Hongkong	1,1	15,2 %
13	Sydkorea	7,3	15,1 %
14	Singapore	0,7	14,1 %
15	Kina	180,2	13,5 %
18	Malaysia	1,5	5,3 %
19	Nya Zeeland	0,1	2,2 %
20	Australien	0,5	2,1 %
25	Kanada	0,5	1,5 %
26	USA	4,0	1,3 %
27	Nederländerna	0,2	1,2 %
28	Indonesien	1,9	0,8 %
30	Frankrike	0,5	0,8 %
32	Indien	8,1	0,7 %
30	Bangladesh	1,0	0,6 %
41	Ryssland	0,5	0,4 %
45	Brasilien	0,5	0,3 %

Källa: ARDA (2005): Most Buddhist Nations (2005)The Association of Religion Data Archives. (Länken och sidan kontrollerad 2012-11-06.)

Buddha

Siddhartha Gautama med sina första fem lärjungar.

Buddha är den titel som alla upplysta förvärvar. Den historiska personen Buddha syftar på grundaren Siddhartha Gautama. Han är även känd som Śākya-muni Buddha, "den vise eller vakne av Śākya-klanen".

Det finns många muntliga berättelser om Buddha men säkra fakta om hans liv är få. Enligt den gängse berättelsen - som till största delen inte finns i Tipitaka, utan har författats senare - föddes han i Śākyafamiljen (Shakyafamiljen), en välbärgad aristokratfamilj, i dess arvland i trakten av nuvarande Gorakhpur i gränstrakterna mellan Nepal och Indien, norr om Ganges. Det finns nu ett tempel på platsen i byn Rummindei (pali Lumbini) i Nepal.

Det är framförallt fyra händelser/platser i Buddhas liv som har framhållits: hans födelse och ungdomsår i Lumbini/Kapilavastu, hans upplysning under bodhiträdet i Bodhgaya, hans första undervisning i Sarnath och hans död eller nirvana i Kusinagara. De fyra platserna förknippade med dessa händelser var redan under härskarkejsaren Asokas tid (273-232 f.Kr.) viktiga pilgrimsmål. Buddhas liv som det berättas genom otaliga litterära och konstnärliga verk är religiösa berättelser.

Theravada, Mahayana och Vajrayana

Två linjer av spridning har skett. Dels den sydliga Pali-baserade transmissionen, Theravada (de äldstes lära) och dels den nordliga Sanskrit-baserade transmissionen Mahayana (den stora vagnen/farkosten) som är en något senare inriktning. Therevada finner man bl.a. på Sri Lanka, i Myanmar (Burma), Thailand, Kambodja och Vietnam. Mahayana, den nordliga Sanskrit-baserade grenen som bl.a. inkluderar den tibetanska traditionen och Zen/Chan, finner man främst i Tibet, Nepal, Bhutan, Kina, Mongoliet, Korea och Japan men även i europeiska områden som Kalmuckien. Vajrayana är Indo-tibetanska metoder baserade på Mahayana som man främst finner i Tibet, Bhutan, Kina, norra Indien och Nepal.

Den mest noterbara skillnaderna mellan grenarna är att man i Mahayana inkluderar ett bredare perpektiv, där man inte enbart strävar mot upplysning för sin egen del, utan även för att alla andra varelser, som man håller lika högt som sin egen "kära mor". Tonvikt ligger därmed mer på medkänsla och kärleksfull vänlighet. Mahayana innebär även en fördjupad filosofisk förståelse av tings ontologiska tillstånd, med mer tonvikt på tomhet och avsaknaden av beståndsdelars inre essäns. Kärlek/medkänsla och insikt/visdom ses därmed som vingarna på en fågel - båda behövs. Mahayanabuddhisterna brukar därför något nedsättande kalla Pali-traditionen (Theravada) för hinayana, vilket betyder "Den lilla vagnen/farkosten", eller "det smala perspektivet", vilket anspelar på att man enbart vill nå upplysning för sin egen del, och därmed inte kan uppnå fullt buddhaskap, utan enbart tillståndet av en s.k. Arhat. Det finns dock ingen konflikt mellan perspektiven, utan anses snarare vara ett stegvist fördjupande där de subtila skillnaderna erbjuder något olika vägar anpassade för olika personligheter och dispositioner.

Den tibetanska traditionen, som anses vara den mest helomspännande, inkluderar exempelvis alla tre yanas: Hinayana (Therevada), Mahayana och Vajrayana - där man inleder med träningen med Hinayana och fortsätter sedan till Mahayana. Vajrayana som betyder "Diamantvägen" eller "Blixtvägen" (vilket anspelar på dess direkthet) utgår från Mahayana, och är en avancerad och mer direkt metodik. I kontrast med både Therevada och Mahayana som bygger på en stegvis väg ackumulerad över flertalet livstider, är Vajrayana utformad för att nå upplysning i en och samma livstid. Det mest karaktäristiska för Vajrayana är att med direkt perception skära igenom det "vanliga" upplevandet och vila i sinnets naturliga tillstånd - fritt från alla konstruerade koncept och referenspunkter. För att underlätta detta inkluderas en mängd tekniker så som bl.a. manipulation av kroppens energiströmmar, åkallan av upplysta varelsers välsignelser, en nära och tät relation till sin lärare och en "ren perception" där alla intryck, andra och en själv ses som perfekta och fulländade och som buddhanaturens spontana uttryck.

Dalai Lama är förmodligen den mest kände mahayana/vajrayana buddhisten. En stor gren inom mahayanabuddhism med starka monoteistiska inslag är amidismen (shinbuddhismen Det västra paradiset eller Det rena landet).

Viktiga begrepp

Karma och pånyttfödelse

Karma är ett begrepp som kan spåras tillbaka till Upanishaderna. Enligt denna tanke genererar goda gärningar god karma och onda gärningar ond karma, vilket i sin tur bestämmer vad en människa återföds som i nästa "återtillblivelse". Karma anses svårgreppbart, men kan mycket förenklat beskrivas i form orsak-verkan förhållande som styrs av djupt rotade emotionella och kognitiva reaktionsmönster. När ett fastklamrande till ett "jag" finns skapas karma: god, neutral eller ond.

Det slutliga målet i buddhismen är att uppnå ett upplyst stadium, buddhaskapet, som har transcenderat karma (gott/ont/neutralt) och som avslöjar sinnets naturliga medkänsla, visdom och extas - Nirvana. När individen har kommit dithän kommer ingen mer karma att produceras (varken positiv eller negativ)och därmed finns det inget som ger upphov till ytterligare återfödelser.

Buddha Dharma avsäger sig extremerna självspäkelse och frosseri, och lyfter fram balans och medelväg som det mest hälsosamma.

De fyra sanningarna

De fyra sanningarna är de uttalade satserna om lidandets (dukkha) orsak och dess upphävande. Enligt skrifterna undervisade Buddha om de fyra ädla sanningarna i sin första predikan. De anses ofta innehålla det väsentligaste och den innersta naturen i Buddhas läror.

De fyra sanningarna är:

"Det finns lidande i världen", "orsaken till lidandet är begäret", "begäret kan och måste utplånas", "vägen till att släcka begäret är den Åttafaldiga vägen".

Uppfattningar om den högsta verkligheten

Enligt skrifterna vägrade Buddha under sin livstid att svara på ett flertal metafysiska frågor. Angående ämnen huruvida världen är evig eller förgänglig, begränsad eller obegränsad, om enhet eller separation av kropp och själ eller liknande, var Buddha bestämt stum. De flesta buddhister är överens, till en högre eller lägre grad, att ord är otillräckliga för att beskriva målet.

Upplysning

Alla traditionella buddhister håller med om att Gautama Buddha inte var den ende Buddha; det lärs generellt ut att det funnits många tidigare 'Buddha' och att det kommer träda fram andra 'Buddha' i framtiden också.

Inom Mahayana tenderar man att inte se Buddha som blott mänsklig, utan som en jordisk återgivning av en evig, ändlös och allestädes närvarande varelse, utöver området och räckhåll för eftertanke, och som inte kan omfattas med mänskligt förstånd. I vissa Mahayana-skolor betraktas Buddha, Dharma och Sangha som ett; alla tre ses som den evige 'Buddha'.

Utövande av buddhism

Hängivenhet

Tillflykt till de tre juvelerna

Det första steget inom de flesta former av buddhism fordrar traditionellt att ta sin tillflykt - som underlag för sitt religiösa utövande - till de tre juvelerna. Tibetansk buddhism lägger ibland till en fjärde tillflykt, till Laman.

De tre juvelerna är:

• Buddha – titeln för dem som funnit upplysning liknande Gautama Buddha.
• Dharma (Pali: Dhamma) – läran och lagen förklarad av Buddha.
• Sangha – den gemenskap som buddhistiska klostermunkar eller nunnor upprätthåller, den enhet som råder mellan människor som sida vid sida anstränger sig för de olika stadierna av upplysning.

Buddhistisk etik

De dygder och regler som förespråkas i buddhismen är visserligen snarlika de som finns i uppenbarelsereligionerna (zoroastrism, judendom, kristendom, islam, bahá'í) – att inte döda, inte stjäla, inte ljuga, osv – men målsättningen är inte densamma. I uppenbarelsereligionerna handlar det om att undvika synder eftersom människan en dag ska stå till svars inför Gud. I buddhismen ges föreskrifter/regler till människorna för att de ska kunna generera så mycket bra karma och så lite dålig karma som möjligt. Det är alltså inte fråga om mängden synder på samvetet, utan om konstruktiva (förtjänstfulla) eller destruktiva (icke förtjänstfulla) handlingar - de som leder till lycka och de som leder till det motsatta. Dessa råd är också självpåtagna och praktiseras endast av dem som åtagit sig att göra det, för sitt eget och alla levande varelsers bästa.

De fem vanligaste buddhistiska föreskrifterna (reglerna) är :

1. Att inte döda - utan värna allt liv
2. Att inte ta det som inte är givet - utan respektera andras ting
3. Att inte ägna sig åt olämplig sexualitet - utan vara omtänksam och ansvarsfull
4. Att inte ljuga - utan att tala sanning
5. Att inte orsaka att andra människor missbrukar droger, eller själv missbruka dem - utan hålla sinnet klart

Sedan finns även:

1. Att inte tala om andras fel - utan vara förstående och medkännande
2. Att inte upphöja sig själv och nervärdera andra - utan övervinna egna brister
3. Att inte undanhålla andlig och materiell hjälp - utan fritt ge när så behövs
4. Att inte hänge sig åt vrede - utan vara överseende
5. Att inte smutskasta de tre juvelerna - utan upprätthålla dem

De fem första är traditionellt avsedda för lekmän men man kan även ta till sig de fem senare, då de som är monaster praktiserar så många som 227 regler. De tio reglernas främsta egenskap är att den som praktiserar dem väl förr eller senare får ett tankeliv fritt från lidande eftersom de handlingar som undviks är de vanligaste orsakerna till lidande. Ett sinne fritt från lidande är ett sinne som har en bättre meditativ förmåga, en bättre förmåga att någon gång uppnå nirvana. Moral på pali heter sila och betyder disciplin. En disciplin är här menat som förmågan att följa övningen som man bestämt sig för att praktisera.

Det skall också noteras att reglerna i grunden inte är dogmatiska, det finns undantag från de flesta, fast det är rekommenderat att så gott som möjligt följa dem då de så gott som alltid leder till det bästa så länge sinnet är fritt från negativa handlingar när reglerna följs.

Klosterliv

Munkar vid en bröllopsceremoni i Thailand.

Pratimoksha (sanskr., motsvarande pali pati-mokkha) är en buddhistisk religiös text innehållande vissa ordensregler för munkar och nunnor.

Ordet betyder egentligen (som adjektiv avledning av ett substantiv pratimoksha "befrielse, absolution, avlösning") "hörande till avlösning", som substantiv "avlösningsformulär". Ursprungliga anordningen av texten var egentligen ett frågeformulär (biktformulär), enligt vilket de buddhistiska munkarna och nunnorna på vissa regelbundna tider skulle utfrågas om iakttagandet av vissa för dem gällande regler, på grund varav de kunde erhålla avlösning.

Nunnor och munkar måste följa alla buddhismens 227 klosterregler, så som de författades av Buddha. Till exempel får de inte:

• äta efter middagstid, se tv och spela poker
• ägna sig åt musik, dans eller andra världsliga nöjen
• pryda sig
• sova i en bred säng
• ta emot guld, silver eller annat av värde

De enda ägodelar de får ha är:

• två livklädnader,
• en nål och ett bälte av tyg,
• en tiggarskål,
• en rakkniv
• en vattensil

Meditation

Meditation är en systematiskt använd psykisk och kroppslig teknik som innebär fokusering och koncentration kombinerad med avspänning. Det finns olika former av meditation men meningen är att man ska få stopp på sina tankar, lyssna inåt och att stilla sitt sinne.

Vipassanā (pāli) eller vipaśyanā (विपश्यना, sanskrit), 'insikt', är en meditationsteknik som sägs härstamma från Buddha och ha utövats i 2 500 år.

När meditatören väl uppnår en stark och kraftfull koncentration (Dhyana) är hans sinne redo att framtränga och vinna insikt om den ultimata verklighetens natur, för att sedan slutligen frigöras från allt lidande.

Visdom

Prajña (sanskrit) eller paññā (pāli) är den visdom som kan utsläcka lidandet och medföra bodhi (uppvaknande).

I början nås visdom på en föreställningsmässig nivå genom att lyssna på predikningar, läsa, studera och ibland recitera buddhistiska texter och engagera sig i samtal.

Den som inte vet talar , den som vet talar inte.

Zen

Zenbuddhistiskt tempel i Kyoto, Japan.

Zen (kinesiska/kanji/hanja: 禅) är en gren av Mahayana som uppstod i Kina på 500-talet, enligt traditionen av den indiske munken Bodhidharma vid Shaolintemplet, och därifrån spred sig till närliggande länder. Till övriga delar av världen har zen spritt sig framförallt från Japan efter andra världskriget och ordet zen är just det japanska uttalet av det kinesiska tecken, chan 禅, som användes för att översätta sanskritordet dhyāna, "meditation".

Zenbuddhismen menar att man kan nå satori (”upplysning” på japanska) genom zazen (zenbuddhismens sittande meditation) men även andra metoder finns, exempelvis suizen (flöjtspelsmeditation). Zenmästare kallas de andliga ledare som ska vägleda zenbuddhistiska utövare till upplysning. Två berömda japanska zenmästare är Hakuin och Dogen.

Målet med zen är att finna sin Buddhanatur, vilket för enkelhetens skull kan liknas vid upplysningen inom buddhismen. Detta stadium uppnås när man ser in i sin ursprungliga natur, varpå man automatiskt ser det sanna i hela universum och i naturen. Men för att nå detta mål krävs en hel del ansträngning, både fysisk och mental.

Tantra

Tantra (sanskrit, eg. "varp", "ränning" till en väv; sedan "grundlag", "norm", slutligen "lära", "lärobok"), är namnet på en del religiös-litterära verk, i vilka mystik och magi spelar huvudrollen. De bildar en huvudgrupp av de ritualböcker, som tillhör den senare hinduismens mystik. Från och med 600-talet fick denna mystiska praxis insteg i den så kallade nordliga buddhismen (mahayana) och därmed även i den form därav, som benämns den tibetanska lamaismen. Det tibetanska tantra (tib. rgyud) bildar den sjunde avdelningen av lamaismens kanoniska skrifter (Kanjur, äldre Kaigyur) omfattande 22 band, som innehåller beskrivningar av olika gudomliga väsen, anvisning till anordnande av mandalas (cirklar) till att motta eller uppfånga dessa gudomar, vidare offer, böner, hymner, trollformler samt avhandlingar om astronomi, astrologi, kronologi, medicin och naturfilosofi. Tantraläran studeras vid de tibetanska högskolorna i förbindelse med de filosofisk-metafysiska lärorna.

Historia

Buddhistisk proselytism vid tiden för Indiens första kejsare, Ashoka den store (273-232 f.Kr.).

Buddhismen leder sitt ursprung från en av de många frälsningslärare och ordensstiftare, som uppstod i Indien i världssmärtans tidevarv, när den högre andliga kulturen och den djupare självkunskapen gjort den gamla offerreligionen och den spekulation, som anslöt sig därtill, otillräcklig för andens behov. De flesta av dessa ordensstiftares verk har spårlöst försvunnit. Av de mer betydande har jaina-sekten, som fanns före Buddha och ännu fortlever, för Indiens religionshistoria haft en med buddhismen jämförlig vikt. Buddhismen ensam har fått världshistorisk betydelse. Förklaringen därtill torde till stor del böra sökas i stiftarens personlighet.

Buddhismens utveckling kan delas in i tre tidsperioder.

1. 550 f.Kr–450 f.Kr. Buddhas livstid.
2. 450 f.Kr–100 e.Kr. Ashoka (259-232 f.Kr.) krigade och tog alla kungadömen och enade Indien. Han fick skuldkänslor och bestämde att Indien skulle vara buddhistiskt och han bildade buddhistiska skolor.
3. 100 e.Kr–700 e.Kr. Under denna period sprids buddhismen.

Buddhismen växte hastigt, och fanns redan under Buddhas tid i stora delar av norra Indien. Buddhismen vände sig redan under Siddhartha Gautamas levnad till både kvinnor och män vilket var ytterst ovanligt i kastsamhällets Indien. Även utan att bli munk eller nunna kunde man sluta sig till orden och understödja den, liksom förhållandet är med tertiarierna inom franciskanerorden, den företeelse inom kristendomen, som erbjuder de flesta jämförelsepunkterna med buddhismen.

• 300 f.Kr. kommer buddhismen till Nepal
• 200 f.Kr. etableras buddhismen på Sri Lanka (Ceylon) genom Mahindas missionerande
• 200-talet f.Kr. görs en systematisering av buddhismen i tre skriftsamlingar, s.k. "korgar", Tripitaka (sanskrit) eller Tipitaka (pali). Theravada (de gamlas lära) uppstår ur Hinayana (den lilla farkosten).
• 100-talet Mahayana (den stora farkosten) eller nordlig buddhism uppstår
• 150 bildades det första kända buddhistiska samfundet i Kina
• 400-talet börjar indiska invandrare i Burma och Thailand sprida Mahayanabuddhismen
• 500-talet Buddhismen sprids via kineserna till Vietnam, Korea och Japan
• 600-talet Buddhismen sprids till Tibet via Swatdalen i väster och från Indien i söder
• 700-talet Mahayana och Tantrism blir viktigast i Tibet, men buddhismen utplånas nästan i Tibet 850-1000 p.g.a. av motståndet från den inhemska religionen Bon
• 600-1392 är buddhismen statsreligion i Korea
• 618-907 upplevde buddhismen en guldålder i Kina under Tangdynastin. Avatamsaka, Tiantai, Det rena landet, chan (Zen).
• 794-1186 Tendai- och Shingon-skolorna införs från Kina till Japan och blir adelns religion, medan folket dras till Amida-buddhismen (japanska varianten av Amitabha, som får sin första skola i Japan 1124
• 1000-talet Buddhismen återupplivas i Tibet genom indiska munkar, och lamorna börjar spela en viktig roll.
• 1100-talet Theravadabuddhismen konkurrerar ut mahayana och tantrisk buddhism på Sri Lanka
• 1100-talet Theravada sprids till Burma, Thailand, Kambodja och Laos och konkurrerar nästan ut Mahayana. Hinduismen ökar på buddhismens bekostnad i Indien.
• 1192-1335 Kamakuratiden i Japan, Amida breder ut sig tillsammans med Zen
• 1200-talet Buddhismen börjar försvinna i Indien p.g.a. den muslimska invasionen. Erövrarna bränner ned kloster, bibliotek och universitet och dödar munkarna, som inte gjorde mycket motstånd
• 1642 Den förste Dalai lama i Tibet. Den 14:e Dalai lama lever sedan 1959 i exil i Indien p.g.a. den kinesiska ockupationen.
• 1830 Europeiska imperialister döper buddhismen till buddhismen.
• 1900-talet Buddhismen börjar återvända till Indien. Den sprider sig något till Europa och Nordamerika.,

Buddhismen dog under 1100-talet praktiskt taget ut i de trakter där den uppstått. Flera samverkande orsaker bidrog till detta; dels tillhörde det ledande skiktet i Guptariket i allmänhet Vishnusekten inom hinduismen; dels inkorporerade den mycket anpassningsbara hinduismen snart Buddha i sin gudalära, så att Buddha omnämndes som en av Vishnus avatarer (inkarnationer); dels gav den turkiska muslimska invasionen och förstörelsen av Nalanda år 1193 under ledning av Bakhtiyar Khilji den slutliga dödsstöten till buddhismen i norra Indien.

Men samtidigt som buddhismen sakta dog ut i sitt ursprungsland spred den sig runt om i Asien. I länder som Tibet, Kina, Mongoliet och Japan i norr och Burma, Thailand, Kambodja, Sri Lanka och Vietnam i söder blev buddhismen en ledande religion, om än inte ensam.

Under 2300 år kallade anhängarna i de olika asiatiska länderna sin tro för "Dharma", med reservation för olikheter i uttalet i olika delar av religionens spridningsområde. Det är en europeisk uppfinning att koppla ihop ordet "buddha" med ändelsen "-ism". Först omkring 1830 började begreppet "buddhism" användas när de europeiska sjöfararna, kolonisatörerna, munkarna, handelsmännen och erövrarna sökte systematisera den flora av blandade religiösa föreställningar de hade stött på i Asien. På 1860-talet hade européerna börjat förbinda begreppet enbart med trosföreställningar, ritualer, byggnader, avbildningar och skrifter som kunde knytas till Buddhas lära. Buddhism avskildes därvid från andra relativt nya religiösa koncept som exempelvis "hinduism", "sikhism" och "jainism".

Sedan den indiska självständigheten från Storbritannien 1947 har buddhismen sett ett starkt återuppvaknande i Indien. De kastlösas ledare, tillika den indiska författningens huvudförfattare, Babasaheb Ambedkar, avsvor sig då hinduismen och övergick till buddhismen. Många andra kastlösa följde hans exempel och antalet buddhister i landet steg snabbt från några hundratusen till flera miljoner.

Buddhalegenden

Siddharta Gautama föddes troligen 563 f.Kr. i Nepal Lumbini . Hans far var en furste så Siddharta Gautama växte upp i lyx och överflöd. Men vid 29 års ålder fick han för första gången se en åldring, en sjuk och en död. Han hade inte sett något sådant förut, då hans far skyddat honom från obehagliga upplevelser. Det var vid denna tidpunkt han insåg att varken livet eller rikedom är något som finns för evigt. Efter detta träffade han en munk som tog avstånd från livets förgängliga värden. Siddharta Gautama beslöt sig för att följa munkens exempel och lämnade sitt hem, fru och son för att leva i askes. Efter sex år av umbärande tyckte han att han ändå inte fick någon visdom. Så han lämnade sina lärare och vänner för att ensam ägna sig åt meditation. Efter en tid när han satt och mediterade under ett fikonträd vid floden Ganges förstod han livets mening. Han blev ”upplyst” (Buddha). När han hade blivit Buddha kom han underfund med att han inte kunde behålla all sin kunskap för sig själv. Så han började predika för sina vänner. Denna predikan höll han nära Benares vid Ganges. De munkar som hörde på Buddhas predikan blev även hans första lärjungar. Efter en tid fick han fler och fler lärjungar och detta blev det första munksamfundet.

Den senare traditionen utrustade Buddhalegenden med allt flera underbara drag och indelade den i tolv stycken:

• 1-3. Hans övernaturliga födelse och dess förhistoria (hans mor hette Maya, fadern Suddhodhana).
• 4. Barnets underbara begåvning.
• 5. Äktenskap med Yasodhara och sonen Rahulas födelse.
• 6. I känslan av livets lidande och förgänglighet lämnar Siddharta hemmet för att bli eremit.
• 7. Han besöker berömda lärare, sedan asketerna i skogen vid floden Neranjara i Magadha, där han hänger sig åt stränga späkningar.
• 8. Mara den onde frestar honom.
• 9. Upplysningen (bodhi) om frälsningen gick upp för hans själ, där han satt under ett träd vid Neranjaras strand, som därefter kallas Bodhiträdet.
• 10. Predikan i Benares inleder hans långa förkunnelse, lärjungar sluter sig till honom.
• 11. Buddhas sista månader och död i Kusinara, norr om Ganges.
• 12. Likbegängelse; reliker uppsamlas och fördelas.

Den senare legenden inklämmer i punkt 11 hela den offentliga verksamheten, som omfattade mer än fyrtio år och som samlade tusenden i uppmärksamhet eller rent av i hängiven anslutning omkring hans persons och hans ords tjusningskraft. Trots den legendariska utsmyckningen kan man i berättelsen om Buddhas liv urskilja det, som utgjorde hans originalitet.

Buddhistiska texter

Tripitaka, pali, "De tre korgarna", är namnet på theravadabuddhismens textkanon. Andra buddhistiska riktningar har liknande skriftsamlingar, som bland annat innehåller Tripitakas andra korg:

1. Palikanon Tripitaka, som är helig för theravadaskolan.
2. Den buddhistiska sanskritkanon (sanskr. Tripitaka), som är helig för mahayanaskolan. Denna har sedan länge gått förlorad men hann innan dess läggas till grund för
   1. Ta tsang ching (Den kinesiska Tripitaka), som är helig för kinesisk och japansk buddhism, och
   2. Kanjur (den tibetanska Tripitaka), som är helig för tibetansk buddhism.

Den palispråkiga Tripitaka består av tre delar:

1. Vinaya-pitaka - disciplinkorgen; innehåller, förutom en biografi över Buddha och annat berättande material, främst munkarnas och nunnornas disciplinregler.
2. Sutta-pitaka - sutrornas korg; innehåller Buddhas och hans främsta lärjungars undervisning i form av föreläsningar och samtal, samt verser, aforismer och liknande.
3. Abhidhamma-pitaka - den rena lärans korg; innehåller en detaljerad analys av buddhismens psykologi, framställd i torr stil utan de båda första korgarnas litterära utsmyckningar.

Se även

Buddhism-portalen

• Dharmiska religioner
• Tipitaka, angående skriftkanon
• Kinesiska buddhismens skriftkanon
• Kanjur
• Tanjur
• Sthaviravada, Mahasanghika, Pudgalavada, Sarvastivada, Sautrantika, Vibhajavada, Mahisasaka, Dharmaguptaka, Theravada, Hinayana, Mahayana, Madhyamika, Yogacara, Rena Landet, Satyasiddhi, Zen, Tendai, Kegon, Vajrayana, Shingon, tibetansk buddhism, Nichiren angående buddhistiska inriktningar
• De tre juvelerna
• Trossamfund
• Sri Dalada Maligawa
• Shorinjikempo
• Buddhologi
• Buddhism i Sverige

Litteratur

Den buddhistiska flaggan skapades av den amerikanske journalisten Henry Steele Olcott 1880 och hissades för första gången på Sri Lanka 1885.

• Bornstein, A.C. (1988) Dalai lama och den buddhistiska vägen. Täby: Larsons Förlag.
• Einhorn, S. (1998) En dold Gud. Stockholm: Bokförlaget Forum.
• Ewald, S. m. fl. (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum.
• Gombrich, Richard F. (2006), Theravada Buddhism. A Social History from Ancient Benares to Modern Colombo. 2nd ed. London: Routledge.
• Jacobsen, Knut A. (2002), 'Buddhismen. Kultur, historia, tradition. Stockholm: Natur och Kultur.
• Jensen, T, Rothstein, M. & Sørensen, J. (red) (1996) Religionshistoria. Nora: Nya Doxa.
• Kulananda (1998) En vägledning till buddhismen. Stockholm: Svenska Förlaget.
• Ohlmarks, Å. (1963) Buddha talade och sade. Stockholm: Forum.
• Sirander, M. (1973) Dharma, Sangha. Buddistiska förlaget.
• Strong, John S. (2001), The Buddha. A Short Biography. Oxford: Oneworld.
• Williams, Paul (2000), Buddhist Thought. A Complete Introduction to the Indian Tradition. London: Routledge.
• Williams, Paul (red.) (2005). Buddhism: Critical Concepts in Religious Studies, 8 volymer. London: Routledge.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Buddhism
  Bilder & media