Sievers lag

Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Sievers lag, som postulerades av den tyska filologen Eduard Sievers, reglerar fördelningen av -j- och -ij- samt -w- och -uw- enligt föregående stavelses kvantitet i de germanska respektive indogermanska språken. Enligt lagen sätts en homorgan vokal före halvvokalerna -j- och -w- när de föregås av en lång stavelse.

Exempel

Sievers lag träder in efter långstavig bas: gotiska haírdeis 'herde' < urgermanska *herđijaz < urindoeuropeiska *kerdʰjos.
Sievers lag uteblir efter kortstavig bas: gotiska harjis 'här' < urgermanska *harjaz < urindoeuropeiska *korjos.

Litteratur

Bammesberger, Alfred (1990) Die Morphologie des urgermanischen Nomens. Heidelberg
Barrack, Charles M., (1998) Sievers' law in Germanic, New York. Berkeley insights in linguistics and semiotics, Band 22
Edgerton, Franklin (1932), Sievers' Law and IE. weak grade vocalism, Language 10: 235-265
Edgerton, Franklin (1943), The Indo-European Semivowels, Language 19: 83-124
Krahe, H. & Meid, W. (1969) Germanische Sprachwissenschaft II: Formenlehre. Berlin. S. 13f
Lindeman, Frederik Otto (1965), Le loi de Sievers et le début du mot en indo-européen, Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap 20: 38-108
Sihler, Andrew (2006), Edgerton's Law: The Phantom Evidence, Universitätsverlag Winter, ISBN 3-8253-5167-X