Hoppa till innehållet

Sievers lag

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Sievers lag, som postulerades av den tyska filologen Eduard Sievers, reglerar fördelningen av -j- och -ij- samt -w- och -uw- enligt föregående stavelses kvantitet i de germanska respektive indogermanska språken. Enligt lagen sätts en homorgan vokal före halvvokalerna -j- och -w- när de föregås av en lång stavelse.

Exempel

  • Sievers lag träder in efter långstavig bas: gotiska haírdeis 'herde' < urgermanska *herđijaz < urindoeuropeiska *kerdʰjos.
  • Sievers lag uteblir efter kortstavig bas: gotiska harjis 'här' < urgermanska *harjaz < urindoeuropeiska *korjos.

Litteratur

  • Bammesberger, Alfred (1990) Die Morphologie des urgermanischen Nomens. Heidelberg
  • Barrack, Charles M., (1998) Sievers' law in Germanic, New York. Berkeley insights in linguistics and semiotics, Band 22
  • Edgerton, Franklin (1932), Sievers' Law and IE. weak grade vocalism, Language 10: 235-265
  • Edgerton, Franklin (1943), The Indo-European Semivowels, Language 19: 83-124
  • Krahe, H. & Meid, W. (1969) Germanische Sprachwissenschaft II: Formenlehre. Berlin. S. 13f
  • Lindeman, Frederik Otto (1965), Le loi de Sievers et le début du mot en indo-européen, Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap 20: 38-108
  • Sihler, Andrew (2006), Edgerton's Law: The Phantom Evidence, Universitätsverlag Winter, ISBN 3-8253-5167-X