Hoppa till innehållet

Stefan Nagy (serieskapare)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Stefan Nagy (serietecknare))
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Stefan Nagy
Född1961[1][2]
Död7 augusti 2008
Medborgare iSverige
SysselsättningSerietecknare
Redigera Wikidata

Stefan Nagy (stavade ibland förnamnet Stephan), född 1961, död 7 augusti 2008, var en svensk serieskapare och illustratör som varit flitigt publicerad i bland annat Svenska Serier, Pilot och Fantomen.

Biografi

Stefan Nagy blev först publicerad i Svenska Serier på 1970-talet och återkom senare till tidningen då den återuppstod på 80-talet. Han gav ut ett antal egna seriefanzin på 1980-talet, bland annat Erotix och Android, medverkade i några nummer av Karl G. Jönssons Pulserande Metal och gjorde klassiska "Fritz von Flaxen" i Pilot. Han gjorde även en antidrogtidning åt ett bildningsförbund (Enbeve Serious nummer 1/1997) och illustrationer till rollspel.

Nagys medverkan i tidningen Fantomen bestod bland annat av två äventyr med titelfiguren samt att han tecknade avsnitt av biserierna "Ödeshandsken" och "Det okända – myter och mysterier".

På 2000-talet gav Nagy åter ut seriefanzin med egna äventyrsserier, bland annat "It", "Dark World" och "The Adventures of Carnak & Denim". Trots titlarna är samtliga svenskspråkiga. De sista åren samarbetade han en del med Mikael Bergkvist under varumärket Bullhead Comix.

Nagy avled i augusti 2008 efter en tids sjukdom.

Serier i urval

Fantomen

Det okända – myter och mysterier

  • Avsnitt i Fantomen 3, 4, 6, 15 och 18/1994 (teckningar)

Ödeshandsken

  • Avsnitt i Fantomen 19, 22 och 26/1993 (teckningar)

Referenser

Artikeln var, i den version den hade den 15 november 2006 kl. 01.33 (CET), helt eller delvis hämtad från Seriewikin (hos Seriefrämjandet): Stefan_Nagy

Noter

  1. ^ Stefan Nagy, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Lambiek Comiclopedia, Lambiek, 1 november 1999, Stefan Nagy, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]