Fantomen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fantomen
The Phantom, Australian Woman's Mirror.jpg
Den allra första Phantom-tidningen i Australien, från 1938.
Dagspresserie
Originalnamn The Phantom
Manus Lee Falk (1936-1999),
Claes Reimerthi (1999-2003),
Tony De Paul (1999-idag)
Teckningar Lee Falk (1936),
Ray Moore (1936-1942, 1945-1946),
Wilson McCoy (1942-1945, 1946-1961),
Bill Lignante (1961-1962, enbart söndagssidor),
Sy Barry (1961-1994),
Keith Williams (1994-2005, enbart dagstripp), Fred Fredricks (1994-2000, enbart söndagssidor) & George Olesen (1994-2005),
Graham Nolan (2000-2007, enbart söndagssidor),
Paul Ryan (2005-idag),
Eduardo Barreto (2011, enbart söndagssidor),
Terry Beatty (2011-idag, enbart söndagssidor)
Ursprungsland USA
Syndikat King Features Syndicate
Dagsstripp 17 februari 1936 - pågående
Söndagssida 28 maj 1939 - pågående
Genre äventyr
Svensk publicering
Syndikat Bulls Press
Serietidningar och album Julalbum sedan 1944, egen tidning sedan 1950, även med licensproducerade serier
Alternativa namn Dragos
Webbsidor
Syndikatets sida King Features: The Phantom
Svenska syndikatets sida Bulls Press: Fantomen

Fantomen (orig. The Phantom) är en tecknad serie, skapad av manusförfattaren Lee Falk. Titelfiguren är en trikåklädd brottsbekämpare som bor i det fiktiva afrikanska landet Bengali. I serien ses Fantomen (även kallad Den vandrande vålnaden) av omvärlden som odödlig, vilket har sin förklaring i att jobbet gått i arv från far till son ända sedan 1500-talet.

Då Falk skapade Fantomen inspirerades han av olika myter och legender, som exempelvis Kung Artur och El Cid, men även av fiktiva personer som Tarzan, Mowgli och Zorro[1]. Det finns många andra fiktiva personer som bär namnet Fantomen (ett exempel är Fantomen på Operan)[2] och Falk funderade först på att döpa karaktären till Gray Ghost ("Gråa Spöket" eller "Gråa Vålnaden") men han föredrog namnet Fantomen och det namnet fick det bli[3].

Fantomen gjorde premiär på de amerikanska dagstidningarnas seriesidor den 17 februari 1936.[4] Fantomen är en av de första superhjältarna som skapades och serien hade premiär före såväl Stålmannen, Spider-Man och Läderlappen[5]. Fantomen är inte den första seriehjälten som bär trikåer, men han är den första som bär den åtsittande kostym som har blivit kännetecknet för serietidningssuperhjältar[6]. Han är också den första som bär en mask utan synbara pupiller, något som är mycket vanligt för serietidningshjältar[7]. Falk har påstått att Fantomens dräkt är inspirerad av de tighta kläder Robin Hood ofta bär på film[8].

Sedan 1960-talet har det funnits en livaktig licensproduktion av serien på svenska. Denna licensproduktion har även gått på export till bland annat övriga Norden, Australien, Brasilien, Spanien och Indien. Sedan Lee Falks frånfälle har även den amerikanska dagspresserien styrts från Skandinavien. Serien Fantomen publiceras dels i längre avsnitt i tidningar, på svenska i tidningen Fantomen samt i strippformat.

I svensk dagspress har serien även gått under namnet Dragos. Enligt en förklaring berodde detta på förväxling med Mandrakes danska namn.[9] Enligt en annan förklaring var det istället ett sätt att lura censuren i det tyskockuperade Norge.[10]

Dagspresserien[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha rönt stora framgångar med sin serie Mandrake gavs Lee Falk möjlighet att utveckla ännu en serie för King Features Syndicate. Han hade en idé om en riddarserie som skulle utspela sig på kung Artur tid, men denna refuserades (en liknande idé utvecklades istället av Hal Foster när han skapade "Prins Valiant"). Falk fick fundera vidare och presenterade slutligen sin nya idé The Phantom, om en maskerad hämnare som sprider skräck bland bovar, med dödskallen som symbol.

Mystiska, maskerade hämnare hade förekommit inom populärkulturen tidigare, men Fantomen blev den första serien i sitt slag när den debuterade 1936. Serien tecknades under de första veckorna av Lee Falk själv, men togs snabbt över av Ray Moore som tidigare jobbat som assistent på Mandrake. Under Moores första tid gjorde Falk layoutskisser för varje stripp, men han lämnade snart över bildskapandet helt och hållet till tecknaren.

Den första episoden, betitlad "The Singh Brotherhood", löpte under drygt 10 månader,[4] och det märks tydligt att Falk vidareutvecklade sitt koncept under arbetets gång. Tidigt möter vi en playboyaktig typ vid namn Jimmy Wells som förgäves försöker vinna Diana Palmers hjärta. Från början var det tänkt att Wells skulle vara Fantomens hemliga identitet (ungefär som det senare blev i Batman), men Falk ändrade sig plötsligt. Han bestämde sig istället för att Fantomen skulle vara den senaste i en lång rad av maskerade brottsbekämpare, som härstammade från en ensam överlevande efter ett piratöverfall. Även Fantomens hem Dödskallegrottan i De Djupa Skogarna introducerades i den första episoden.

Detaljer som Fantomenättens ursprungliga namn, tidpunkten för överfallet, placeringen av de djupa skogarna på världskartan med mera bearbetades och ändrades konstant av Falk. I det allra första äventyret är det ett överfall av Singhpirater, år 1525 utanför ön Luntok och där endast kapten Christopher Standish överlever, som blir starten på Fantomenmyten. I civila sammanhang använder sig senare fantomer av pseudonymen 'Mr Walker', men i Falks äventyr antyds det att detta namn är taget från epitetet "The Ghost Who Walks" (på svenska "Den vandrande vålnaden") och inte ättens ursprungliga namn. Årtalet för överfallet fastställdes senare av Falk till 1536 (exakt 400 år innan serien började publiceras), och placeringen av Fantomens hemland Bengali till en fiktiv del av Afrika med tydliga asiatiska influenser.

Den version som svenskar betraktar som "rätt" är hårt präglad av hur Falks äventyr redigerades och bearbetades för publicering i den svenska Fantomentidningen. Här är Fantomens civila namn Christopher "Kit" Walker. Bengalis placering är fast rotad till Afrikas östkust; den kallas för övrigt fortfarande Bengali i den svenska Fantomentidningen trots ett namnbyte till Bangalla i den amerikanska versionen.

Publicering och färgläggning[redigera | redigera wikitext]

Serien blev en stor framgång, och en söndagsversion påbörjades 28 maj 1939. Till skillnad från många andra äventyrsserier löpte separata äventyr i dags- och söndagsversionen av Fantomen.

Det var när den första söndagssidan skulle publiceras som Fantomens dräkt kom att få färg. Falk hade redan 1936 tänkt sig att Fantomens dräkt skulle ha en gråaktig färg (han hade till och med övervägt att ge serien namnet The Grey Ghost). Falk fortsatte att referera till Fantomen som "gråklädd" i dialogen ända till 1950-talet. På söndagssidorna färgades dräkten i stället lila.

Dräktens färg skiljer sig betydligt mellan olika länder. I Italien hade Fantomen redan publicerats i färg innan den amerikanska söndagsversionen debuterade, och man valde därför att färga dräkten röd med grön gördelbyxa, orangea ben och gula handskar. I Sverige var Fantomen först ljusblå innan han från 1950 färgades mörkblå. I Norge färgades dräkten lila och i Nya Zeeland gul och blå.[11]

Olika tecknare[redigera | redigera wikitext]

Under 1940-talet kom Moores assistent Wilson McCoy att ta över serien mer och mer. När Moore ryckte in var det McCoy som själv stod för allt teckningsarbete. Moore återvände sporadiskt till serien, men sedan 1948 var McCoy ensam ansvarig tecknare.

Under kriget tog även Lee Falk värvning. Det finns uppgifter om att serien under denna tid helt eller delvis skrevs av Alfred Bester.

Wilson McCoy dog på sin post 1961, och tecknandet togs över tillfälligt av Carmine Infantino och – inte minst – Bill Lignante. En fast ersättare hittades sedan i Sy Barry som sedan kom att vara serien trogen ända till 1994.

Under Barrys tid som huvudtecknare passade Falk på att modernisera serien på ett sätt som inte skulle ha passat till McCoys naivare stil. Landet Bengali blev självständigt och fler starka afrikanska bifigurer introducerades (till exempel president Luaga och Djungelpatrullens överste Worubu). Barrys stil blev kännetecknet för den moderna Fantomen. Som brukligt är omgav sig Barry av en mängd assistenter som hjälpte till att producera serien dag för dag i över 30 års tid. Bland dessa kan nämnas Bob Forgione, Joe Giella, Don Heck, Andre LeBlanc och George Olesen.

När Barry pensionerade sig fortsatte Olesen att skissa serien, något han gjort från och till ända sedan 60-talet. På dagsversionen tog Keith Williams över som tuschare. Söndagsversionen tuschades under knappt ett år av Eric Doescher, och 1995 tog veteranen Fred Fredericks över dennes jobb med tuschpenseln.

I och med Lee Falks död 1999 kom den svenska Fantomenredaktionen att bli inblandad i produktionen av dagspressäventyren. Team Fantomens författare Tony De Paul och Claes Reimerthi började då skriva manus till dags- respektive söndagsversionen. I dagsläget är De Paul ensam författare för den amerikanska dagstidningsversionen och har – efter många år – fått sitt namn inkluderat i seriens byline.

År 2000 ville George Olesen trappa ner och lämnade då söndagsserien. Ny tecknare blev Fantomenfantasten Graham Nolan som hade gjort en del Fantomenrelaterade saker tidigare, bland annat omslag för den svenska Fantomentidningen. När Olesen även slutade på dagsserien 2005 blev ersättaren även här en Team Fantomen-medlem – Paul Ryan, rutinerad superhjältetecknare som började teckna för Fantomen 2001 och varit väldigt populär bland de svenska läsarna.

Licensproducerade serier[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Team Fantomen

Utöver dagspresserien har det sedan 1950-talet producerats serier direkt för serietidningsmarknaden. Utöver USA har framför allt Sverige, Italien, Tyskland och Brasilien haft en rik produktion.

Den svenska licensproduktionen kom igång på allvar under 1970-talet och leddes till och med 2012 av Ulf Granberg. Allt sedan slutet av sjuttiotalet har merparten av Fantomenserierna i den svenska Fantomentidningen kommit från den svenska produktionen, kallad "Team Fantomen", och dessa serieskapare – bland andra Claes Reimerthi, Norman Worker, Donne Avenell, Kari Leppänen och Hans Lindahl – har därmed kommit att forma svenska läsares bild av serien, i lika stor utsträckning som Lee Falk.

Fantomen och hans värld[redigera | redigera wikitext]

Fantomenlegenden[redigera | redigera wikitext]

Legenden om Fantomen tog sin början den 17 februari 1536 (alternativt år 1525[källa behövs]) då ett skepp på väg till Indien överfölls av singhpirater utanför Afrikas kust. Som ende överlevande flöt Christopher (Kit) Walker, sonen till fartygets kapten, i land och togs om hand av bandarerna, en afrikansk pygméstam. Bandarerna hölls i slaveri av en annan grupp, Wasaka-stammen, men en sägen berättade om en man från havet som skulle komma och befria dem. Kit Walker befriade pygméerna genom att klä ut sig till Wasaka-stammens demongud, och denna klädsel blev den första Fantomendräkten.[12]

Vid sin faders mördares skalle svor han att bekämpa sjöröveri, ondska och orättvisor, och vidare att hans söner skulle följa honom. När han dog tog hans son över efter honom, och efter dennes död hans son och så vidare. Med tiden kom omgivningen att tro att det var samme man, en hämnare och vandrande vålnad, en man som inte kan dö. Han slog sig ner i en grotta, som i mycket påminde om en dödskalle, vid bandarernas by långt inne i djungeln. Han arbetade även på att öka grottans likhet med en dödskalle, och sedan dess har Dödskallegrottan varit Fantomens hem.[13]

Figurens utseende[redigera | redigera wikitext]

Fantomen bär mask och åtsmitande trikåer. Trikåerna är blå i Sverige, lila i USA och har internationellt sett haft många andra färger, bland annat röda i Italien. Hans vapen är två Colt-pistoler, kaliber.45. Dessutom har han två ringar. På vänster hand – närmast hjärtat – finns ringen med "det goda märket", en symbol som den vandrande vålnaden lämnar på platser eller hos personer som står under Fantomens beskydd. På högerhanden finns Dödskalleringen (som, enligt de svenska, licensproducerade serierna, den 1:a Fantomen fick av alkemisten Paracelsus) vilken lämnar ett outplånligt märke på de brottslingar som blir märkta med dem. Detta sker genom ett svagt gift, tillverkat av bandarerna; då Fantomen ska slå någon som han vill ska bära märket öppnar han en liten spärr i ringen som får giftet att rinna ut över klacken. Såret efter slaget läker sedan men bildar ärrvävnad i form av märket.

1939 påbörjades en söndagssida med serien, vilket innebar att serien för första gången skulle tryckas i fyrfärg. Då det var dag för färgläggning var Lee Falk på annan ort, och det blev färgläggarnas jobb att bestämma färgen på Fantomens trikå, som blev lila; när Lee Falk väl var tillbaka hade den första söndagssidan redan gått i tryck. Dessförinnan hade dräkten vid en handfull tillfällen beskrivits som grå i dagspresserien.

När Fantomen lämnar sitt hem i djungeln och reser som en vanlig man bär han vanligtvis en fedora-hatt, solglasögon och trenchcoat, och kallar sig Mr. Walker (från engelskans Ghost Who Walks – "Den Vandrande Vålnaden"). Då det sägs att "den som ser Fantomens ansikte dör en fasansfull död" döljs i serien allt som oftast hans ögon av skuggor eller bakom andra figurer, även när han uppträder som Mr. Walker.

Den 21:e Fantomen[redigera | redigera wikitext]

Fantomen ridandes på Hero åtföljda av Devil.

Den nuvarande Fantomen (som varit huvudperson i serien ända sedan seriens start) är den tjugoförste i ordningen. Han är sedan 1977 gift med FN-diplomaten, sjuksköterskan och simhopperskan Diana Palmer, som han träffade redan i det första äventyret från 1936. Sina trognaste följeslagare har han i bergsvargen Devil och den vita hingsten Hero, och sin äldsta och bästa vän i Guran, bandarernas nuvarande hövding.

Vem som blir nästa Fantomen är inte helt klart, eftersom Diana några år efter vigseln födde tvillingar – pojken Kit och flickan Heloise, vilka idag är i yngre tonåren. I de svenskproducerade serierna går de just nu på privatskolan Durham House i Shymouth i östra USA, under Dianas vakande öga.

Fantomen är också hemlig överbefälhavare för Djungelpatrullen, en modern och topputbildad elitpolisstyrka med verksamhetsområde i Bengalis och dess grannländers djungelområden. Hans närmaste man i patrullen är den sympatiske överste Worubu, som dock inte heller han känner till befälhavarens identitet. Worubus företrädare, Weeks, förekommer också sporadiskt i serien.

Vidare har Fantomen dessutom en fosterson, Rex King, som numera är furste i det lilla bergsriket Baronkhan i norra Bengali. Andra viktiga personer i hans närhet är historieberättaren gamle Moz, doktor Axel som driver ett djungelsjukhus, Bengalis president Lamanda Luaga (ex-president i de svenskproducerade äventyren) samt Dianas mor Lily och morbror Dave, pensionerad polischef.

Utöver Devil och Hero har Fantomen flera andra djur, varav många bor på ön Eden, där köttätare och växtätare lever fredligt sida vid sida. Bland Fantomens djur märks en tam elefant, Joomba, en falk vid namn Fraka, lejonhonan Kateena, tigern Stripes samt två tama delfiner, Salomo och Nefertite. Dessutom figurerar såväl den mystiska förhistoriska varelsen Hzz, med fru och barn, som en stegosaurus.

Förutom Dödskallegottan och Eden har Fantomen också ett antal gömställen utspridda på andra platser i världen. Här kan nämnas "Walkers klippa" belägen någonstans i gränslandet mellan USA och Mexiko och en slottsruin i Carpatia (seriens motsvarighet till Transsylvanien).

I den svenska produktionen har flera ytterligare gömställen etablerats, däribland ett dolt rum i Notre Dame-katedralen i Paris och ett lönnrum ibland Roms katakomber.

Djungelordspråken[redigera | redigera wikitext]

Bland djungelns folk och bland brottslingar runt om i världen har det vuxit fram talesätt och ordspråk kring myten om Fantomen – ondskans nemesis, mannen som inte kan dö.

Det var Fantomens skapare, Lee Falk, som den 6 oktober 1938 i äventyret The Shark's Nest skapade det första djungelordspråket ("Då Fantomen rör sig står blixten stilla"). Sedan dess har listan fyllts på, där många ordspråk förekommit i snarlika formuleringar och andra dykt upp någon enstaka gång.

Följande djungelordspråk har lyfts fram av den svenska Fantomenredaktionen som de tolv främsta:[14]

  • Då Fantomen rör sig står blixten stilla
  • Fantomen smyger tystare än djungelkatten
  • Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man
  • Du hittar aldrig Fantomen – han hittar dig
  • Fantomens röst isar blodet
  • Fantomen är hård mot de hårda
  • Sikta aldrig på Fantomen
  • Fantomen har tusen ögon och tusen öron
  • Fantomen har tio tigrars styrka
  • Den som ser Fantomens ansikte dör en fasansfull död
  • Då Fantomen frågar svarar man
  • Att vakna i mörkret och se Fantomen – en fasa för onda män

Ytterligare ett, "Fantomen vilar först då fred råder i världen" etablerades då det valdes ut som det vinnande bidraget i den svenska Fantomentidningens tävling i att hitta på nya ordspråk. Tvåa kom "Som rovfågeln vakar, så vakar Fantomen".

Fantomenätten[redigera | redigera wikitext]

I dödskallegrottans krönikerum finns nästan 500 års Fantomenhistoria nedtecknad. Alltsedan 1500-talet har varje Fantomen skrivit ner sina äventyr i dagböcker för att kunna underlätta sina efterföljandes arbete.

Detta har naturligtvis blivit en outsinlig källa till äventyr i Fantomenserien. Detta gäller huvudsakligen i de serier som producerats i Sverige, eftersom Lee Falk helst berättade om den nuvarande Fantomen. Under Ulf Granbergs tid som redaktör för den svenska Fantomentidningen och ansvarig för den svenska licensproduktionen, etablerades under 1970-talet en kanon som ännu på 2000-talet följs av de svenskledda serieskaparna. Även om det har uppkommit en del motstridiga uppgifter när det gäller de föregående Fantomens liv, finns det likväl en relativt sammanhållande 500-årig historia att upptäcka för Fantomensseriens läsare.

1993 inleddes en kronolgoisk exposé över Fantomenätten i och med tidningen Fantomen Krönika. Denna inledde sin utgivning med de serier som berättade om den förste Fantomens första år, och sedan följde ättens vidare äventyr fram till den tjugoförste Fantomens barndom och tillträde. Redaktionen tvingades dock till enstaka korrigeringar, inte minst på grund av de uppgifter som förekommit i Lee Falks produktion. Följande "regentlängd" följer Fantomen Krönika, och därmed den svenska Fantomenredaktionens, uppgifter.

Nummer Födelseår Dödsår Hustru
1 1516 1566 Donna Marabella Columbus (hade även innan giftermålet en förbindelse med Gabrielle de Montmorency), från Spanien. Christofer Columbus dotterdotter.
2 1548 1604 Ann eller Anne, bondflicka från England.
3 1586 1625 Rosamunda Shakespeare, William Shakespeares brorsdotter. Efter hennes död omgift med den indiska prinsessan Pura.
4 1604 1646 Engelska härstammande från Nottingham, dog i barnsäng.
5 1626 1662 Föräldralös operasångerska från Rom.
6 1646 1682 (ursprungligen 1674) Drottning Natala av Navarra.
7 1664 (ursprungligen 1650) 1700 Drottning Heloise av Koqania (eller av Hanta), Hantahäxan kallad.
8 1682 1717 Ingrid av Holstein, svensk adelskvinna.
9 1700 1735 Flame Stanbury, engelska.
10 1717 1758 Marianne (även kallad Mary), från Frankrike.
11 1738 1775 Renata (eller Renate) di Mascarelli, från Venedig.
12 1757 1793 Marion Trelawney, från Cornwall i England.
13 1775 1811 Jeanette Lafitte (syster till Jean Lafitte) från USA eller mongoliskan Vhatta Khan.
14 1793 1831 Marie Claire, fransyska.
15 1811 1848 Juliet Adams, USA.
16 1831 1869 Asta Jensen, Danmark och/eller Annie Morgan, USA.
17 1852 1889 Mary Stillwell, USA (hade innan giftermålet även en kort förbindelse med Lady Kate Sommerset).
18 1871 1908 Lara Collins, England.
19 1890 1935 Jane Cary, USA.
20 1912 1959 Maude Thorne McPatrick, USA.
21 1939 Diana Palmer, USA.

Fantomen i olika länder[redigera | redigera wikitext]

Karta över länder som har givit ut Fantomen 2005. Gröna länder har fasta Fantomen-publikationer, blå länder ger ut Fantomen som dagspresserier och/eller söndagssidor.

Australien[redigera | redigera wikitext]

Frew Publications i Australien har gjort fyra egna Fantomenäventyr på 90-talet. Samtliga är skrivna av Jim Shepherd, tre tecknade av Keith Chatto och ett av Glenn Ford.

Därutöver finns tre specialutgåvor producerade av olika myndigheter med "public service"-innehåll riktade mot aboriginer.

Brasilien[redigera | redigera wikitext]

Förlaget RGE (Rio Gráfica e Editora) i Brasilien producerade under 70-talet ett antal Fantomenäventyr för den brasilianska marknaden.

Italien[redigera | redigera wikitext]

Äran för att ha publicerat det allra första Fantomenäventyret producerat för en serietidning tillfaller Italien och förlaget La Freccia. Året var 1962, och tecknaren hette Massimo Liorni. Strax därefter bytte tidningen L'Uomo Mascherato förlag till Fratelli Spada, som blivit mest förknippad med produktionen av italienska Fantomenäventyr. Bland de mest kända tecknarna hos Fratelli Spada kan nämnas Germano Ferri, Felmang, Usam (som alla har tecknat Fantomen även för den svenska tidningen), Guido Buzzelli, Senio Pratesi och Alberto Giolitti.

Av de äventyr som inte skrevs av tecknarna själva stod Giovanni Fiorentini för de flesta manusen. Totalt producerades nästan 400 Fantomenäventyr av Fratelli Spada under ungefär tio års tid. Ett drygt 80-tal av dessa har översatts till svenska, men har då varit omredigerade till näst intill oigenkännlighet.

Faktum är att serietidningsäventyr med Fantomen producerats i Italien ända sedan tiden för andra världskriget, då amerikanska serier var förbjudna. Det rör sig dock om olagligt producerade äventyr, skrivna av bland andra Federico Fellini och tecknade av Roberto Lemmi.[källa behövs]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Fantomen (serietidning)

Fantomen började 1940 publiceras i Vecko-Revyn, då klädd i en grågrön dräkt[15]. 1942 började Fantomen publiceras i Svenska Dagbladet under namnet Dragos, ett namn som höll i sig i tidningen fram till 1980.[9] I Norra Västerbotten hette serien Dragos en bit in på 2000-talet.

År 1944 publicerades det första julalbumet med Fantomen, och 1950 startade utgivningen av tidskriften Fantomen. Tidningens upplaga gick uppåt och i slutet av 1970-talet hade tidningen 160 000 exemplar per nummer. 2004 pendlade upplagan mellan 35 000 och 40 000 exemplar.[16] Utöver titelserien har en stor mängd övriga serier publicerats i Fantomentidningen; bland långkörarna märks de importerade Hopalong Cassidy, King vid Gränspolisen, Johnny Hazard, Mandrake, Rick O'Shay, Blueberry och Thorgal, samt svenska serier som Texas Jim, Mystiska 2:an, Bacon & Egg, Johan Vilde, Herman Hedning, Achilles Wiggen, med flera.

Tidningen ges parallellt ut i Norge (Fantomet) och tidigare även i Finland (Mustanaamio) och Danmark (Fantomet).

Åren 19932010 publicerades systertidningen Fantomen Krönika, med glesare utgivning, tjockare utgåvor och enbart Fantomenserier. Från 1972 till 1985 publicerades pocketböcker med Fantomenserier. Under 1996 gavs jubileumstidningen Den vandrande vålnaden ut i nio nummer för att fira seriens 60-årsjubileum; förutom Fantomen innehöll denna tidning serier om Mandrake. Utöver dessa publikationer har ett flertal engångsutgåvor med Fantomen producerats.

Sedan 1960-talet har det pågått en omfattande licensproduktion för den svenska/skandinaviska marknaden där inblandade tecknare och manusförfattare fått det kollektiva smeknamnet "Team Fantomen". Bland de mest produktiva kreatörerna märks svenskarna Bertil Wilhelmsson, Janne Lundström, Hans Lindahl och Claes Reimerthi, liksom internationella serieskapare som Özcan Eralp, Jaime Vallvé, Donne Avenell, Norman Worker, Kari Leppänen, Romano Felmang och Tony De Paul.

Fantomenklubben[redigera | redigera wikitext]

I Sverige bildades år 1950 föreningen Fantomenklubben, som åren 1961–1969 gick under namnet Fantomens Deckarklubb men därefter återgick till det ursprungliga namnet. Klubben finns ännu idag och ger vissa förmåner, bland annat rabatt på prenumerationsavgiften.[17]

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Under 1970- och 1980-talet gav Bastei i dåvarande Västtyskland ut ett flertal Fantomentitlar. Dessa innehöll serier från samtliga befintliga källor (dagspress, serietidningsäventyr från Sverige, Italien och USA), men dessutom egenproducerat material. Fantomen pratar där swahili med infödingarna.[källa behövs]

Närmare ett hundratal Fantomenavsnitt producerades av Bastei, men inga av dessa har publicerats på svenska.

USA[redigera | redigera wikitext]

Trots att Fantomen är en amerikansk serie har den aldrig varit lika populär eller känd i hemlandet som i till exempel Skandinavien. Att det rör sig om en dagstidningsserie och inte en serietidningsfigur har säkerligen med saken att göra.

Försök att lansera amerikanska serietidningar med Fantomen har dock gjorts ett flertal gånger. I november 1962 startade den Fantomentidning som blev mest långlivad. Förlaget var ursprungligen Gold Key, men utgivningen gick sedan över till King Comics och slutligen till Charlton Comics innan den 1977 lades ner. De flesta serierna under Gold Key- och King-perioderna tecknades av Bill Lignante, som tidigare hade gjort en kort sejour på den vanliga Fantomenserien innan Sy Barry tog över. Lignantes serietidningsavsnitt var oftast baserade på gamla dagspressäventyr. De flesta har publicerats på svenska, men i tidningen X9 istället för i Fantomens egen tidningstitel. Charlton gav ut tidningen längst men hade lägre kvalitet på sina äventyr. Tecknare som Jim Aparo och Don Newton gjorde dock minnesvärda insatser.

År 1988 gjorde DC Comics ett försök med The Phantom, en miniserie i fyra delar av Peter David, Joe Orlando och Dennis Janke. Denna blev lyckad så en månadstidning startade året efter, med serier av Mark Verheiden och Luke McDonnell. Efter 13 nummer försvann dock även den på grund av dålig försäljning.

Även Marvel har gett ut Fantomenrelaterade serier. Dock har det främst rört sig om olika framtidsversioner av figuren. Först och främst kan nämnas en tidning baserad på den tecknade TV-serien Defenders of the Earth där Fantomen kämpar tillsammans med Mandrake och Blixt Gordon mot den onde kejsar Ming. Fyra nummer gavs ut under 1987.

En ny miniserie med en mer futuristisk Fantomen gavs ut i tre delar 1994–1995. Det var ett omfattande och ambitiöst projekt som dock inte blev populärt bland de gamla fansen och inte heller lyckades locka till sig många nya. Kort därefter gav Marvel istället ut en fyra nummer lång serieversion baserad på TV-serien Phantom 2040. Det mest minnesvärda med denna är att den tecknades av superhjälteserielegenden Steve Ditko.

Det enda amerikanska serieföretaget som publicerar Fantomen i USA idag är det lilla Moonstone Books. Huvudförfattare på deras version av Fantomen har varit Ben Raab, som började som Fantomenförfattare på den svenska tidningen.

Fantomen på film[redigera | redigera wikitext]

Fantomen har flera gånger synts på filmduken.

Fantomen i andra media[redigera | redigera wikitext]

Svenska Fantomenprodukter[redigera | redigera wikitext]

Alga gav ut sällskapsspelen Fantomenspelet under 1950-talet och Fantomen 1984.

I Sverige fanns under en tid en läskedryck med namnet Fantomenläsk. Denna läsk var ogenomskinlig och azurblå till färgen.

Det har även funnits Fantomens Lördagsgodis i påse med en blandning av diverse godissorter tillverkad av före detta Nordchoklad i Kalmar.

Mellan 1986 och 2009 fanns ett Fantomenland som en del av Parken Zoo i Eskilstuna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ bob808. ”The Phantom” (på Engelska). The Phantom. USA: http://www.comicvine.com. http://www.comicvine.com/the-phantom/4005-7957/. Läst 26 november 2013. ”Lee Falk was inspired by different myths and legends as that of the well known El Cid and King Arthur and some of the fictional characters as Zorro, Tarzan and Mowgli.” 
  2. ^ bob808. ”The Phantom” (på Engelska). The Phantom. USA: http://www.comicvine.com. http://www.comicvine.com/the-phantom/4005-7957/. Läst 26 november 2013. ”There were many other fictional characters that carried the name "Phantom" such as The Phantom Detective and The Phantom of Opera.” 
  3. ^ bob808. ”The Phantom” (på Engelska). The Phantom. USA: http://www.comicvine.com. http://www.comicvine.com/the-phantom/4005-7957/. Läst 26 november 2013. ”So he thought about calling this masked man as "Gray Ghost" but somehow he liked the name "The Phantom" better.” 
  4. ^ [a b] 2D001 - The Singh Brotherhood". Ipcomics.net. Läst 10 december 2013. (engelska)
  5. ^ ”The Phantom:About the Show” (på Engelska). The Phantom: About the Show. USA: http://www.syfy.com. http://www.syfy.com/phantom/. Läst 26 november 2013. ”Before Superman, Spider-Man, and Batman, there was The Phantom, the greatest legend in the annals of 20th century comic-book crime fighting.” 
  6. ^ Esoteric J. ”Who is really the first superhero?” (på Engelska). Who is really the first superhero?. USA: http://forums.comicbookresources.com. http://forums.comicbookresources.com/archive/index.php/t-359913.html. Läst 26 november 2013. ”The first costumed hero (tights and underoo's) was The Phantom.” 
  7. ^ bob808. ”The Phantom” (på Engelska). The Phantom. USA: http://www.comicvine.com. http://www.comicvine.com/the-phantom/4005-7957/. Läst 26 november 2013. ”Falk mentioned that he was inspired by Greek busts for the idea of the Phantom's pupils not being shown through his mask. The Greek busts had no pupils and Falk thought that gave them an inhuman and interesting look.” 
  8. ^ bob808. ”The Phantom” (på Engelska). The Phantom. USA: http://www.comicvine.com. http://www.comicvine.com/the-phantom/4005-7957/. Läst 26 november 2013. ”Falk, in another interview mentioned that the skin-tight costume was inspired by the popular Robin Hood, who wore such a costume in the movie and stage adaptations.” 
  9. ^ [a b] Hans Sidén. "Så gick det när Fantomen blev Dragos", Göteborgs-Posten 25 november 2006
  10. ^ Johan Erséus (8 juni 2012). ”Mysteriet med Dragos och SvD”. Svenska Dagbladet. 
  11. ^ Janne Bengtsson. "Fantomen helt rätt i grått", Svenska Dagbladet 6 november 1998. Artikeln hänvisar i sin tur till Fantomen nummer 23, 1998
  12. ^ Lee Falk och Sy Barry. "Mannen från havet" i Fantomen-Krönikan nummer 1, 1993. I denna version nämns inget om dräktens färg.
  13. ^ Jaime Vallvé och Janne Lundström. "Hämnaren – den förste Fantomen" i Fantomen-Krönikan nummer 1, 1993
  14. ^ Frida Lindqvist. "Fantomens skapare död", Aftonbladet 15 mars 1999, s. 9
  15. ^ Stellan Olsson. "Den vilsevandrade vålnaden", Helsingborgs Dagblad 2 maj 2003, s. 24
  16. ^ Torbjörn Hallgren. "Fantomen är döende – länge leve Fantomen", Sydsvenskan 18 november 2004
  17. ^ ”Om svenska serietidningsklubbar bl a Fantomenklubben. Arkiverad från originalet den 2009-10-26. http://www.webcitation.org/1256578874713472. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]