Hoppa till innehållet

Takspråk

Från Wikipedia
Version från den 28 december 2017 kl. 06.24 av Jan Arvid Götesson (Diskussion | Bidrag) (Anmärkningslista.)

Ej att förväxla med talspråk

Ett takspråk (tyska Dachsprache) är ett mera utbyggt språk (utbyggnadsspråk, standardspråk), som används för överregional och skriftlig kommunikation av människor som talar besläktade men skilda språkliga varieteter.

Ett exempel är tyska språkliga varieteter och standardtyskan. Tyska dialekter i vid mening, inklusive de schweiziska, kan vara inbördes obegripliga: de befinner sig på ganska långt avstånd från varandra, språkligt sett (inte geografiskt). Därför skulle grupper av tyska dialekter kunna kallas avståndsspråk (tyska Abstandsprache) i relation till varandra. En lingvist som enbart undersökte talspråkens inbördes begriplighet skulle klassificera dem som olika språk.

Men alla tysktalande har lärt standardtyska, som är takspråk. Eftersom standardtyskan är mer utbyggd än någon dialekt, och standardiserad för undervisning och litteratur, kallas den utbyggnadsspråk (tyska Ausbausprache). Eftersom den är ett utbyggnadsspråk kan den tjäna som takspråk.

Dialekter som inte är särskilt olika kan bli utbyggnadsspråk och takspråk. Till exempel har de socialt och politiskt viktigaste dialekterna i Sverige och Norge aldrig varit inbördes obegripliga. Men olika utbyggnadsspråk har skapats: standardsvenska och de norska bokmål och nynorska. Standardsvenska och norska är skilda utbyggnadsspråk, och takspråk i var sitt land. Men det lingvistiska Abstand (avståndet) är så litet, att de knappast kan kallas Abstandsprache på grundval av analys av talspråkens inbördes begriplighet.

En språklig varietet kan vara avståndsspråk utan att vara utbyggnadsspråk. Språkliga varieteter i Sverige som jamska och älvdalska är avståndsspråk, eftersom de flesta svenskar inte förstår talspråken jamska och älvdalska. Omvänt kan språkliga varieteter vara utbyggnadsspråk utan att egentligen vara avståndsspråk i relation till varandra, som de socialt viktigaste talspråken i Sverige och Norge.

Termerna Abstandssprache, Aufbausprache och Dachsprache infördes av Heinz Kloss för att underlätta analysen av vad som är dialekter och vad som är språk.[a] Det har diskuterats, huruvida svenska och norska är olika språk eller dialekter. I tv-programmet Skavlan talar Fredrik Skavlan och svenska gäster obehindrat, vilket lingvistiskt sett skulle tyda på att de talar dialekter av samma språk. Enligt Heinz Kloss analys talar de olika språk i meningen olika Ausbausprache (utbyggnadsspråk) och Dachsprache (takspråk), men de talar inte olika Abstandsprache (avståndspråk). Problemet att definiera ”språk” och ”dialekt” löses alltså med Heinz Kloss analys.

Se även

De tre termerna takspråk, avståndsspråk och utbyggnadsspråk förklaras även i artikeln Avståndsspråk.

Litteratur

Heinz Kloss, ”’Abstand Languages’ and ’Ausbau Languages’”, Anthropological Linguistics, volym 9, nummer 7, Oktober 1967. Sidorna 29-41.

Ulrich Ammon, Norbert Dittmar, Klaus J. Mattheier och Peter Trudgill (redaktörer), Sociolinguistics. Soziolinguistik. Andra upplagan. Berlin och New York 2004. sidorna 279–280. ISBN 3‑11‑014189‑2.

Anmärkningar

  1. ^ Termerna avståndsspråk och utbyggnadsspråk myntades direkt av Heinz Kloss. Begreppet takspråk (ej att förväxla med talspråk) bygger på Heinz Kloss tänkande, och han använde termer som innehåller ”tak”-metaforen, men termen takspråk (tyska ”Dachsprache”) förefaller ha myntats av andra språkvetare. Se Žarko Muljačić, ”Über den Begriff Dachsprache”, sidorna 258–277 i Ulrich Ammon (redaktör) Status and Function of Languages and Language Varieties. Berlin och Nya Jorvik 1989.