Tennessee walking horse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Tennessee walking horse
Tennessee Walking Horse2.jpg
Tennessee Walking Horse i utställningspose.
Andra namn Tennesse walker
Ursprung USA
Utbredning Nordamerika
Miljö Varmt klimat
Egenskaper
Typ Varmblodshäst
Mankhöjd Cirka 150–160 cm
Färg Alla hela färger samt skäck är tillåtna
Användning Ridning, uppvisningsridning

Tennessee walker eller tennessee walking horse är en av de hästraser från USA som är kända för sina extra gångarter. I USA kallas dessa hästar gaited och är väldigt populära. Rasens förening har mottot ”Provrid en idag och du äger den imorgon”. Trots att tennessee walkern är den nyaste av alla gaited-hästraser i USA är den omåttligt populär och inga andra utställningar lockar så mycket folk som den årliga Walking Horse Show i Shelbyville i Tennessee.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Walkern utvecklades i Tennessee någon gång under mitten av 1800-talet av de nybyggare som bosatt sig där efter att ha korsat bergskedjan Appalacherna. De rikaste av dessa nybyggare började avla fram en ny hästtyp som skulle vara tillräckligt elegant för att passa deras rika livsstil, samtidigt som de kunde använda den inom plantagerna och jordbruken, vilket även krävde en häst som var uthållig och bekväm att rida under långa arbetsdagar. Från början kallades dessa hästar ”southern plantation walking horses” och även ”tennessee pacers”. På plantagerna kallades de helt enkelt ”turn-row”, då de kunde vända mellan raderna med bomullsplantor utan att skada dem.

Walkern härstammar, som så många andra amerikanska hästraser med extra gångarter, från narragansett pacern, en utdöd jordbrukshäst. Man korsade några av dessa hästar med engelskt fullblod, morganhästar, quarterhästar, american saddlebred och även amerikansk travare. Hela rasens stamfader anses vara den amerikanska travarhingsten Black Allan och hans sonson Roan Allan då det händer att travarna har extra gångarter (T ex pass) och dessutom var Black Allan helt oduglig som travhäst då han hade en oren gångart, en blandning av trav och skritt. Men Black Allan hade starka arvsband och alla hans avkommor blev passgångare. 1903 kom han till Tennessee för att bli avelshingst till walkerhästen.

Walkern fick ännu mer inflytande av passgångare med hjälp av en american saddlebred-hingst vid namn Giovanni, som hämtades från Kentucky 1914 till staden Wartrace i Tennessee. Staden räknas idag som tennessee walkerns hemstad.

År 1935 bildades rasens egen förening i Lewisburg och kallades först turu row horse som syftade på att de bar sina ägare fram och tillbaka mellan raderna av plantor på bomulls- och tobaksplantagerna. Föreningen bytte namn på rasen efter att intresset för uppvisningsridning ökade. Föreningen har till uppgift att se till att de hästar som registreras som tennessee walker faktiskt har de extra gångarterna och speciella utseendet som karaktäriseras en tennessee walker.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

En Walkinghorse i en av de extra gångarterna, så kallad Running Walk

Walkerhästen är en häst i medelstorlek med fina proportioner. Aktionen och huvudet är inte lika höga som hos många andra passgångarhästar men hästen har ett fint temperament och sägs passa även nybörjare som avancerade ryttare.

Rasen har tre extra gångarter: flat foot walk, running walk och en gungande, samlad och jämn galopp som sägs vara gungstolsliknande.

Både flat walk och running walk beskrivs nästan som trav. Running walk är den gångart som syns på bilden och är en blandning av passgång och tölt. Gångarten är helt unik för tennesse walker och nedärvs. Det går inte att lära den till andra hästraser. Gemensamt för alla dessa extra gångarter är att de är extremt bekväma för ryttaren att rida och hästens huvud nickar eller gungar i takt. Går det riktigt fort kan man höra hur hästens tänder klapprar i takt med stegen. Men gångarterna rids hellre långsamt och noggrant än fort.

De flesta tennessee walking-hästarna rids i uppvisningar, men även i boskapsarbete, jordbruk och westernridning. De flesta hästar tränas så att när de står helt stilla så står hästen längre bak med bakbenen vilket gör att den ser ut att luta sig på frambenen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]