The Old Man and the Key

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
"The Old Man and the Key"
Avsnitt av Simpsons
Avsnittsnummer Säsong 13
Avsnitt 
Regissör Lance Kramer
Manus Jon Vitti
Produktionskod DABF09
Originalvisning 10 mars 2002
Show runner(s) Al Jean
Couch gag Blue Man Group uppträder där soffan ska ligga.
Gästskådespelare Olympia Dukakis
Bill Saluga
DVD kommentarer Al Jean
Matt Selman
Carolyn Omine
Tom Gammill
Max Pross
Matt Warburton
Avsnitt ur säsong 13
6 november 200122 maj 2002
  1. Treehouse of Horror XII
  2. The Parent Rap
  3. Homer the Moe
  4. A Hunka Hunka Burns in Love
  5. The Blunder Years
  6. She of Little Faith
  7. Brawl in the Family
  8. Sweets and Sour Marge
  9. Jaws Wired Shut
  10. Half-Decent Proposal
  11. The Bart Wants What It Wants
  12. The Lastest Gun in the West
  13. The Old Man and the Key
  14. Tales from the Public Domain
  15. Blame It on Lisa
  16. Weekend at Burnsie's
  17. Gump Roast
  18. I Am Furious (Yellow)
  19. The Sweetest Apu
  20. Little Girl in the Big Ten
  21. The Frying Game
  22. Poppa's Got a Brand New Badge
Säsonger
1 · 2 · 3 · 4 · 5 · 6 · 7 · 8 · 9 · 10
11 · 12 · 13 · 14 · 15 · 16 · 17 · 18 · 19 · 20 · 21 · 22 · 23

"The Old Man and the Key" är avsnitt 13 från säsong 13 av Simpsons och sändes i USAFox den 10 mars 2002. I avsnittet börjar farfar, Abraham Simpson, dejta sin nya granne Zelda. För att vinna hennes kärlek skaffar han körkort igen, men då han förlorar det lämnar Zelda honom för Zack. Avsnittet skrevs av Jon Vitti och regisserades av Lance Kramer. Vitti fick iden till avsnittet från en artikel han läste om ålderdomshem. Olympia Dukakis gästskådespelar som Zelda och Bill Saluga som Ray J. Johnson. Låten "Ode to Branson" som komponerades av Alf Clausen och text av Carolyn Omine från avsnittet nominerades till en Primetime Emmy Award för "Outstanding Music And Lyrics".

Handling[redigera | redigera wikitext]

Familjen Simpson får ett samtal från ålderdomshemmet som säger att Abraham Simpson avlidit. De åker dit för att säga farväl till honom men upptäcker att han lever och att det var grannen Sampson som dog. Farfar får under deras besök en ny granne som ersätter Sampson, kvinnan Zelda. Farfar bestämmer sig för att imponera på henne och inser att han måste få tillbaka sitt körkort, då han ser att hon blir imponerad av dessa personer. Farfar får tillbaka sitt körkort och Homer lånar ut sin bil till honom så att han kan åka på dejt med henne. Farfar kommer hem tidigt på morgonen och Homer och Marge berättar för honom att hon är slampa och gillar honom bara för han kan köra. Farfar vägrar inse det, men då han kraschar Homers bil förlorar han körkortet. Zelda berättar för farfar att hon bokat in dem på en resa till Branson, Missouri men då han berättar att han inte har bil längre slutar hon dejta honom och går över till Zack som har en minibuss.

Farfar bestämmer sig då för att stjäla Marges bil och åker med Bart till Branson för att vinna tillbaka Zelda. Då familjen upptäcker att Bart och farfar försvunnit hittar de en broschyr från Branson och åker dit, men åker fel och hamnar i Bronson, Missouri. Zack och Zelda ser en föreställning i Branson med gamla kändisar som Ray Jay Johnson, Mr. T, Charo, Yakov Smirnoff, Charlie Callas, Bonnie Franklin och Adrian Zmed. Farfar och Bart kommer till showen strax efter att resten av familjen kommer dit. Farfar går upp på scenen för att prata med Zelda och han berättar för henne inför publiken att hon är slampa och hon blir ledsen och flyr. Farfar ropar sen upp sin familj på scenen och de kramas innan de tillsammans lämnar scenen.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

"The Old Man and the Key" skrevs av Jon Vitti och regisserades av Lance Kramer och sändes i USAFox den 10 mars 2002.[1] Idén kom från Vitti som blev inspirerad av en artikel han läste om ålderdomshem. Artikeln berättade att ålderdomshem är som high schools numera, de som har körkort är populära.[2] Vittis idé var att avsnittet skulle handla om hur farfar skulle bete sig om han var en tonåring och Homer hans pappa.[1] I avsnittet utmanar Souvenir Jackitos farfar på ett dödsrace. Deras utformning baserades på observation av författarna. Författarna tycker att de enda som köper dyra varumärkesskyddade jackor är gamla människor som vill se yngre ut.[3]

Då farfar och Bart kör till Branson lyssnar de på radio. Eftersom scenen består av ljudliga skämt fick författarna lista ut hur man kunde visa det visuellt. Under bordsläsningen fick scenen mest skratt men den var svårast att göra för animatörerna.[1] I showen som de besöker sjunger kändisarna "Ode to Branson" vars musik skrevs av Alf Clausen och skrevs av Carolyn Omine.[2] Matt Selman gillade mest delen med Mr. T.[3] Olympia Dukakis gästskådespelar som Zelda och Bill Saluga som sin rollfigur Ray J. Johnson. Rösten till Zack gjordes av Hank Azaria som gjorde en parodi på Clark Gable.[1]

Kulturella referenser[redigera | redigera wikitext]

I en scen har farfar en Zoot suit från 1940-talet. När farfar och Zelda är ute på en dejt gör ZZ Top en del av "Sharp Dressed Man". Då farfar pratar med "Souvenir Jackitos" i Kwik-E-Mart är scen en referens på West Side Story. Dödsracet är en referens till Ung rebell. Platsen där racet äger rum är en referens till Los Angeles River.[1] I slutet säger Lisa att avsnittet var en produktion av Gracie Films som en referens till Filmways.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Avsnittet fick en Nielsen ratings på 7.9, vilket gav 7,9 miljoner tittare[4] och hamnade på plats 19 över mest sedda program under veckan.[5] Låten "Ode to Branson" nominerades till en Primetime Emmy Award för Outstanding Music And Lyrics.[6] Låten finns med på albumet, The Simpsons: Testify.[7] Hos Project:Blu anser Nate Boss att farfar inte är så rolig i avsnittet och skämten är för få och kommer för sällan.[8] Ryan KeeferDVD Talk har kallat avsnittet för gränsen till smärtsamt och ett av säsongens sämsta.[9] Casey BroadwaterBlu-ray.com anser att avsnittet rör sig för långsamt i handlingen,[10] och R. L. ShafferIGN anser att avsnittet representerar ett av det sämsta av Simpsons.[11] Ron Martin411Mania gillar skämtet att Bronson är en mecka för gamla personer.[12] Jennifer MalkowskiDVD Verdict gav avsnittet betyget, B.[13] Colin JacobssonDVD Movie Guide anser att även om farfar är i huvudsak en skämtsam när han är ensam blir skämten här också ganska kul och han anser att avsnittet var sympatiskt.[14]

Avsnittet innehåller en scen då farfar skäller på ett moln, vilket har blivit ett av de mest uppskattade klippen och har använts bland annat hos The Daily Show.[1] Malkowski på DVD Verdict och Jacobsson på DVD Movie Guide anser att den delen är det bästa i avsnittet.[13][14] Sedan Clint Eastwood pratade på republikanska nationalkonventet under 2012 började det spridas en parodi på scenen på nätet.[15]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b c d e f] Jean, Al. (2010). Commentary for "The Old Man and the Key", in The Simpsons: The Complete Thirteenth Season [DVD]. 20th Century Fox.
  2. ^ [a b] Omine, Carolyn. (2010). Commentary for "The Old Man and the Key", in The Simpsons: The Complete Thirteenth Season [DVD]. 20th Century Fox.
  3. ^ [a b] Selman, Matt. (2010). Commentary for "The Old Man and the Key", in The Simpsons: The Complete Thirteenth Season [DVD]. 20th Century Fox.
  4. ^ Associated Press (15 mars 2002). ”MOVE OVER, `ER': `CSI' MAKES THE COLLAR ON THE RATINGS BEAT; [METRO Edition]”. Orlando Sentinel: s. E.6. 
  5. ^ Top Primetime Average Goes to CBS”. Media Post News. March 13, 2002. http://www.mediapost.com/publications/index.cfm?fa=Articles.showArticle&art_aid=7223. Läst 28 april 2011. 
  6. ^ ”Primetime Emmy Awards Advanced Search”. Emmys.org. http://www.emmys.com/award_history_search?person=&program=simpsons&start_year=2001&end_year=2002&network=All&web_category=All&winner=All. Läst 6 april 2011. 
  7. ^ Ross, Dalton (20 september 2007). ”'Greek' God”. Entertainment Weekly. http://www.ew.com/ew/article/0,,20057623_2,00.html. Läst 6 april 2011. 
  8. ^ Boss, Nate (20 september 2010). ”The Simpsons: The Thirteenth Season”. Project-Blu. http://project-blu.com/reviews/simpsons13.html. Läst 13 april 2011. 
  9. ^ Keefer, Ryan (31 augusti 2010). ”The Simpsons: The 13th Season (Blu-ray)”. DVD Talk. http://www.dvdtalk.com/reviews/43599/simpsons-the-complete-thirteenth-season-the/. Läst 13 april 2011. 
  10. ^ Broadwater, Casey (September 5, 2010). ”The Simpsons: The Thirteenth Season Blu-ray Review”. Blu-ray.com. http://www.blu-ray.com/movies/The-Simpsons-The-Thirteenth-Season-Blu-ray/11327/#Review. Läst 13 april 2011. 
  11. ^ Shaffer, R.L. (30 augusti 2010). ”The Simpsons: The Thirteenth Season Blu-ray Review”. IGN. http://bluray.ign.com/articles/111/1116956p1.html. Läst 13 april 2011. 
  12. ^ Martin, Ron (15 september 2010). ”The Simpsons Season 13 DVD Review”. 411Mania. http://www.411mania.com/movies/dvd_reviews/153026. Läst 13 april 2011. 
  13. ^ [a b] Malkowski, Jennifer (6 september 2010). ”The Simpsons: The Complete Thirteenth Season (Blu-Ray)”. DVD Verdict. http://www.dvdverdict.com/reviews/simpsons13bluray.php. Läst 13 april 2011. 
  14. ^ [a b] Jacobson, Colin (2 september 2010). ”The Simpsons: The Complete Thirteenth Season (Blu-Ray) (2001)”. DVD Movie Guide. http://www.dvdmg.com/simpsonsseasonthirteen.shtml. Läst 13 april 2011. 
  15. ^ Fama, Jilian (31 augusti 2012). ”#Eastwooding: Clint Eastwood Inspires Twitter Buzz Left and Right.”. ABC News. http://abcnews.go.com/blogs/politics/2012/08/clint-eastwood-inspires-twitter-buzz-left-and-right/. Läst 31 augusti 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]