Topos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Topos (grekiska plats) är läran om de “platser”, där en talare kan finna ämnen, material och argument för sitt tal. Benämns även som topiker och är ett verktyg för retorikens inventio.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Som begrepp nämns topos först av Aristoteles. Utan att definiera begreppet var tanken hos honom att topos skulle vara ett verktyg för inventioarbetet.Han delar upp dessa ”platser” med särskilda och allmänna topos:

Särskilda topos är påståenden om det specifika ämne som diskuteras, till exempel att olika ämnen som fysik och geografi har olika topos. Aristoteles preciserade inte antalet särskilda topos utan menade att de är i princip obegränsade.

Allmänna topos är inte bundna till något särskilt ämne eller genre. Aristoteles räknade upp 28 allmänna topiker. Exempel på dessa är: Definitioner, Släkte/art, Jämförelser, Del/helhet, och Orsak/verkan.

Nutid[redigera | redigera wikitext]

Topos framställs ofta som frågor, som talskrivare kan ställa för att finna adekvata ämnen, argument eller material för sitt tal. Frågorna är olika beroende vilken typ av tal som det gäller. Det finns emellertid sju klassiska frågor som är grundläggande inom retoriken. De handlar om person, definition, skäl, plats, tid, sätt, och hjälpmedel. Dessa kan besvaras med frågorna: Vem? Vad? Varför? När? Var? Hur? Med hjälp av vad? De enskilda frågorna utvecklar sig sedan för sig själva. Exempelvis frågan Vad? handlar om sak och kan sedan utvecklas vidare genom ytterligare frågor om yttre och inre egenskaper. Frågorna kan till exempel handla om nytta, liknelser eller motsatser. Valet av Topos beror på vad för tal man skall hålla inom den klassiska retorikens tre tal.

Låt säga att man ska hålla ett hyllningstal till en närstående men lider av en fullständig idétorka. För att få ett uppslag till idéer och nya infallsvinkar kan man använda familjeförhållanden som en topos. Vilket slags familj har personen? Är den gift? Ensamstående? Har den barn? Hur är den som man eller make?

Exempel på topos[redigera | redigera wikitext]

Topos kan användas för att finna nya infallsvinklar, stoff och argument till både sak, händelse och person. Exempel på topos som hör till:

  • Sak Definition, Klass/Genus, Attribut, Beståndsdelar och Likhet
  • Händelse: Tid, Plats, Definition och Konsekvens
  • Personer: Härstamning, Kön, Ålder, Fysik/Utseende, Yrke, Känslor och Intentioner.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hellspong, Lennart (2004), Andra upplagan, Konsten att tala – Handbok i praktisk retorik, Lund: Studentlitteratur.
  • Janne Lindqvist Grinde (2008), Klassisk retorik för vår tid, Lund: Studentlitteratur.