Torsburgen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Torsburgen
Fornborg
Kallmuren i söder
Kallmuren i söder



Land Sverige
Landskap Gotland
Län Gotland
Kommun Gotland
Socken Kräklingbo
Koordinater 57°24′41″N 18°43′09″E / 57.41130°N 18.71921°Ö / 57.41130; 18.71921Koordinater: 57°24′41″N 18°43′09″E / 57.41130°N 18.71921°Ö / 57.41130; 18.71921
Kulturmärkning
Fast fornlämning
 - Beteckning i FMIS Kräklingbo 53:1
Information från FMIS.


Torsburgen i skymningen

Torsburgen är en fornborg belägen på en 71 meter hög inlandsklint i Kräklingbo sockenGotland.[1] Denna fornborg är med sin enorma storlek, cirka 1,2 kvadratkilometer, Nordens tredje största fornborg - den största är Halleberg i Västergötland (20 kvadratkilometer) och den näst största (fem kvadratkilometer) är Söholt/Hejrede-borgen på Lolland i Danmark.

En naturlig inlandsklint omger en platå som begränsas i väst, nord och öst av branta stup, på vissa platser upp till 30 meter höga. På den södra sidan finns en 4-7 meter hög och två kilometer lång kallmur av kalksten, den egentliga fornborgen, som knyter samman öppningen i den naturliga klinten. Flera "portar" leder in till borgplatån. Utgrävningar som gjorts i kallmuren har funnit rester som med kol-14 metoden visats vara daterade till tiden kring Kristi födelse. Borgen tros ha använts till och från som skydd för ortsbefolkningen under oroliga tider, fram till vikingatiden runt 800-900-talen. Anläggningen verkar ha varit baserad på ett tillfälligt försvar då inga bebyggelselämningar har påträffats inne i fornborgen. Fornborgen är omtalad i Gutasagan i den så kallade utvandringsberättelsen, och enligt folktraditionen hade åskguden Tor sin bostad i berget[2].

Vid sluttningen vid klintens norra sida finns ett högt utsiktstorn. Detta torn är avstängt för allmänheten. I juli 1992 inträffade här en av Sveriges största skogsbränder någonsin. Området runt Torsburgen är idag naturreservat och på väg upp till fornborgen växer bland annat den sällsynta gulkronillen, som i Sverige bara finns på Gotland och Öland.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ FMIS Kräklingbo 53:1 - Riksantikvarieämbetet.
  2. ^ Öhrman, Roger (1994). Vägen till Gotlands historia. Gotländskt arkiv, 0434-2429 ; 66(1994):specialvol.. Visby: Gotlands fornsal. sid. 39. Libris 7768507. ISBN 91-88036-13-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]