Trådlöst LAN

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ikon för trådlöst nätverk
Den bärbara datorn är ansluten till en accesspunkt med ett trådlöst PC Card
54 Mbit WLAN PCI-Kort (802.11g)

Trådlöst LAN eller WLAN (av engelskans Wireless Local Area Network, ej att förväxla med VLAN) är ett samlingsnamn för olika typer trådlösa lokala datornätverk. För att förhindra sammanblandning med VLAN bör termen "Trådlöst LAN" eller Wi-Fi användas.

Den vanligaste typen är IEEE 802.11-familjen som bland annat kan användas för att koppla ihop en central accesspunkt (AP) med klienter i form av datorer, IP-telefoner, handdatorer, smarta mobiltelefoner, mediaspelare och annan utrustning i kontors- eller hemmiljö.

Trådlösa LAN använder sig av teknologi baserad på radio eller mikrovågor (vid radio-LAN), och förr även infraröda vågor, för att kommunicera med andra enheter inom en begränsad radie. Detta ger användaren möjligheten att röra sig fritt inom detta område och fortfarande vara ansluten till nätverket. Radio-LAN har på senare tid blivit mer och mer populär bland annat på grund av den låga investeringskostnaden jämfört med trådbundet LAN.

De standarder som idag används för radio-LAN ger tillgång på upptill 300 Mbit/s i delad överföringshastighet (beroende på router och mottagare), det vill säga hastigheten delas av samtliga klienter i nätverket.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Norman Abramson professor vid University of Hawaii utvecklade världens första trådlösa nätverk för datakommunikation, år 1974, ALOHAnet, med hjälp av billiga radioapparater. Systemet gick ut på att sju datorer placerades ut på fyra öar för att kommunicera med den centrala datorn på Oahu utan att använda telefonlinjer.[1]

Snyltning[redigera | redigera wikitext]

Oerfarna Wi-Fi-ägare begår ofta misstaget att inte skydda åtkomsten till nätverket med hjälp av kryptering. En stor andel av trådlösa nätverk står därför öppna utan något som helst skydd. Dessa kan vem som helst som har en dator och ett trådlöst nätverkskort ansluta sig till. Hur detta kan ske beror på att routern i de flesta fall har en NAT-funktion och således har tillgång till ett flertal privata IP-adresser som den via DHCP kan tilldela datorer eller andra klienter som frågar efter en sådan. Routerns publika IP-adress (WAN IP-adress) blir då den IP-adress som syns ute på internet för alla klienter på Wi-Fi-nätet. Detta fenomen, att använda andras nät utan tillstånd, brukar man kalla snyltning. Snyltarna kan till exempel göra olagligheter på någon annans bredbandsuppkoppling eller bara använda den för normalt bruk och då slippa betala för en egen.

Wardriving[redigera | redigera wikitext]

Snyltning skall inte förväxlas med wardriving som är att samla på Wi-Fi-nät precis som fågelskådaren samlar på fåglar och tågskådaren samlar på lok och tågset.

Kryptering och andra skydd[redigera | redigera wikitext]

För att skydda sig mot snyltning och andra typer av intrång, tillämpas olika typer av skydd. Det vanligaste är att man krypterar nätverket. Det finns olika typer av krypteringsmetoder, de vanligaste är WEP, WPA och WPA2. WPA och WPA2 är nyare och bättre standarder, men WEP-krypteringen existerar fortfarande p g a att många accesspunkter inte stöder något annat.

Det finns även andra sätt att skydda sitt trådlösa nätverk från intrång, till dessa hör MAC-adressbegränsning, MAC-filtrering och att stänga av SSID-broadcast. Dessa skydd bör bara användas som komplement till kryptering då de är mycket lätta att komma förbi och deras huvudsakliga uppgift är att stänga ute oavsiktlig användning. Snyltare kommer förbi dem ändå genom att bland annat använda spoofing. Att stänga av SSID-broadcast ger egentligen inget skydd alls eftersom SSIDet fortfarande finns i all trafik på det aktuella WLAN:et.

Olika typer av trådlöst LAN[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”History of Wireless”. Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health. Arkiverad från originalet den 10 februari 2007. http://web.archive.org/web/20070210131824/http://www.jhsph.edu/wireless/history.html. Läst 17 februari 2007.