Trikloretylen
| Trikloretylen | |
| Systematiskt namn | Trikloreten |
|---|---|
| Övriga namn | Tri |
| Kemisk formel | C2HCl3 |
| Molmassa | 131,39 g/mol |
| Utseende | Färglös vätska |
| CAS-nummer | 79-01-6 |
| SMILES | ClC=C(Cl)Cl |
| Egenskaper | |
| Densitet | Vätska: 1,47 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 1,28 g/l (25 °C) |
| Smältpunkt | -73 °C |
| Kokpunkt | 87,2 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| NFPA 704 | |
| LD50 | 5650 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Trikloretylen eller trikloreten, (trivialnamn tri) C2HCl3, är vid rumstemperatur en färglös vätska med karakteristisk kloroformliknande lukt. Ämnet framställes ur tetrakloretan genom kokning med kalk, är olösligt i vatten och beständigt mot alkali samt angriper ej metaller. Ämnet är obrännbart, kokar vid 87,2 °C och har densitet 1,47. Trikloretylen används som lösningsmedel för fett. Några tillämpningar:
- Avfettning före ytbehandling av metallföremål
- fläckborttagning på textilier
- kemisk tvätt
Ämnet används även som utgångsmaterial för syntes av ett flertal organiska ämnen.
Ämnet har haft användning som narkosmedel. Denna egenskap har medfört sniffning. Av denna anledning säljs tri sedan slutet av 1900-talet ej längre i öppna handeln. På 1990-talet förbjöds användningen av tri helt i Sverige av arbetsmiljöskäl.
Som ersättningmedel för tri, till exempel i kemtvättautomater, används det mindre hälsofarliga (men inte helt ofarliga) ämnet perkloretylen.
Tri löser vissa plaster, och kan därför användas för limning ("kallsvetsning") av dessa. Mot polystyren reagerar tri skadligt, genom att inte lösa, utan i stället initiera sprickbildning.