Utarmat uran
| Naturligt uran | Utarmat uran | |
|---|---|---|
| U-238 | 99,28% | 99,75% |
| U-235 | 0,72% | 0,25% |
| U-234 | 0,0056% | 0,001% |
Utarmat uran, "depleted uranium" (DU), är avfall från anrikning av natururan till kärnbränsle eller vapen. Natururan består till 99,28% av 238U och 0,72% 235U och en mindre mängd 234U, vilka är klyvbara. Vid anrikning till reaktorbränsle ska halten 235U ökas till 3-5%, till vapen upp till 90%. Avfallet består nästan uteslutande av 238U. Samtliga isotoper är radioaktiva och emitterar till större delen α-strålning med kort räckvidd och låg penetrationsförmåga (α-strålning tränger inte igenom vanligt skrivpapper och inte heller människohud).
Likt naturligt uran är utarmat uran pyrofort och kan i finfördelad form självantändas i rumstemperatur eller antändas genom ett kraftigt slag. Uran brinner explosivt, och sprids i nanostora uranpartiklar till omgivningen.
Användningsområden
På grund av sin höga densitet (19 kg/dm3) har utarmat uran använts som strålningsskydd mot gammastrålning. Utarmat uran var även vanligt som ballast i flygplan som till exempel tidiga Boeing 747, dock slutade det användas på 1980-talet på grund av hälsoriskerna i samband med en eventuell krasch, förekommer även i någon mån i segelbåtskölar. Militärt används utarmat uran främst i pansarbrytande ammunition men även som förstärkning i stridsvagnars pansar. All användning av utarmat uran har ifrågasatts, främst på grund av dess giftighet men även på grund av dess radioaktivitet och det pågående sönderfallet till bl.a. radium och radon. Juridiskt ifrågasätts om utarmat uran i vapen ska räknas som kärnvapen eller inte. [ifrågasatt uppgift]
Toxicitet
Uran är en tungmetall som kan deponeras i kroppens olika organ, framför allt i skelettet och njurarna. I första hand är det dess gifteffekt som har hälsoeffekter. Oralt intag även av små mängder uran kan orsaka njurskador.
Projektiler innehållande utarmat uran användes för första gången i större omfattning under Kuwaitkriget, tidigare i Balkan och senare i Irak och Afghanistan. Så även stridsvagnar som förstärkts med utarmat uran.
Användning av uran i projektiler, vilka vid träff antänds och brinner explostivt, medför att uranpartiklar i nanostorlek sprids i miljön och blandar sig med dammet. Det samma gäller sönderskjutna stridsvagnar. Även civila kan komma att drabbas genom inandning av uran i form av damm eller där nanopartiklar tränger igenom huden.
Iraksjukan som drabbat brittiska och amerikanska veteraner kan vara orsakat av utarmat uran.[1] Efter beskjutningar i slaget om Falluja 2004 tycks mängden missbildade barn, som fötts där och även i USA ha mångfaldigats. De som gjort undersökningen nämner utarmat uran som en tänkbar orsak.[2]
Biologisk halveringstid för uranintag genom lungorna är 3,8 år.
Noter och referenser
- ^ Arvet efter Falluja, FiB Kulturfront (2012-02-14)
- ^ Ökning av cancer, spädbarnsdödlighet och genetiska skador i Irak, Läkartidningen 43/2010.
- Utarmat uran en hälsorisk som försvann, Läkartidningen 4/2003
- Kraftig ökning av barnleukemi i Basra, Läkartidningen 14/2010.