Vinterdvala

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om vinterdvala i en boning ide. För förkortningen IDE, se IDE.

Vinterdvala, hibernation eller att gå i ide innebär att ett djur sänker sin kroppstemperatur och ämnesomsättning, i avsikt att spara energi och/eller överleva extrema men tillfälliga förändringar i levnadsbetingelserna. Många kräldjur är kända för att gå i dvala under vintermånaderna, men det är inte enbart i kyliga klimatzoner som djur går i dvala. Det förekommer även i varmare klimat, och då företrädesvis under torrperioden. På Madagaskar lever tjocksvansmakin (Cheirogaleus medius), som varje år går i ide under sju månader, trots att den lever i tropiskt klimat med dagstemperaturer som överstiger 30 °C. Det är det enda däggdjur i tropikerna (och den enda primaten) som uppvisar ett sådant beteende.[1][2]

Det är skillnad mellan djur som går i dvala och djur som sover sig igenom vintern. Flertalet björnar sover sig igenom vintern, medan igelkottar går in i dvala under vinter eller torrtid. Den stora skillnaden är att björnen helt eller till största delen bibehåller samma kroppstemperatur som i fullt vaket tillstånd, medan igelkottens kroppstemperatur sänks till strax över noll grader. Vintersömn såväl som dvala kan dock störas av milda vintrar.

Kölddvala[redigera | redigera wikitext]

Kölddvala är ett biologiskt begrepp. Endast växelvarma djur (se kroppstemperatur) kan gå i kölddvala, det vill säga insekter, grod- och kräldjur, samt fiskar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ (på engelska) Nature: sid. 825–826. 24 juni 2004. 
  2. ^ (på engelska) New Scientist: sid. 16. 26 juni 2004. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]