Användare:Danno~svwiki/Glomalin: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Danno~svwiki (Diskussion | Bidrag)
Skapade sidan med ''''Glomalin''' är ett glykoprotein producerad rikligt på Hyfer och sporer av arbuscular mycorrhizal (AM) svampar i mark oc...'
Märken: Möjligt klotter Möjligen felaktig tagg för referenslista Onormalt många skiljetecken
(Ingen skillnad)

Versionen från 27 december 2017 kl. 19.08

Glomalin är ett glykoprotein producerad rikligt på Hyfer och sporer av arbuscular mycorrhizal (AM) svampar i mark och i rötter. Glomalin upptäcktes 1996 av Sara F. Wright, en forskare vid USDA Agricultural Research Service. Namnet kommer från Glomales, en Ordning_(biologi) av svampar och sporer av arbuscular mycorrhizal (AM) svamp i jord och i rötter. Glomalin var uptäckt 1996 av Sara F. Wright, en forskare på USDA Agricultural Research Service.[1] Namnet härstammas från Glomales, en ordning av svampar.[2]

Upptäckt

Glomalin förblev oupptäckt till 1996 eftersom "Det kräver en ovanlig ansträngning att frånskilja Glomalin för studier: ett bad i Citronsyra kombinerat med upphettning vid 121 grader Celcius i minst en timme .... Inget annat "jordlim" har hittills krävt så drastiska åtgärder som detta." - Sara Wright[3]

Beskrivning

Det specifika protein glomalinet har ännu inte isolerats och beskrivits.[4] Glomalin relaterade jordproteiner (glomalin-related soil proteins, GRSP) har emellertid identifierats med användning av en monoklonal antikropp (Mab32B11) upptagen mot krossade AM-svampsporer. Det definieras av dess extraktionsbetingelser och reaktion med antikroppen Mab32B11.

Glomalins upptäckare, Sara Wright, tror att "glomalin-molekylen är en klump av små glykol-proteiner med järn och andra joner bundna ... Glomalin innehåller från 1 till 9% tätt bunden järn .... Vi har sett Glomalin på utsidan av Hyfer, och vi tror att det här är hur Hyferna förseglar sig så att de kan bära vatten och näringsämnen. Det kan också vara vad som ger dem den styvhet de behöver för att spänna över luftrummen mellan jordpartiklar. "Glomalin tar 7-42 år att biologiskt-nedbrytas. De högsta nivåerna av Glomalin har hittats i vulkaniska jordar i Hawaii och Japan.[3]

Det finns andra omständigheter som visar att Glomalin är av AM-svampens ursprung. När AM-svampar elimineras från jord genom odling av marken utan värdväxter så minskar koncentrationen av GRSP. En liknande minskning av GRSP har också observerats från skogsmark, planterad-skogsmark och jordbruksmarker samt gräsbevuxnamarker som behandlats med bekämpningsmedel.[5][4] Mängden av Glomalin i jorden är korrelerad med den primära produktiviteten av ett Ekosystem.[6]

Kemin för glomalinrelaterat jordprotein (GRSP) är ännu inte helt klart, och kopplingen mellan glomalin, GRSP och arbuscular mycorrhizal svamp är ännu inte klar. Den fysiologiska funktionen av Glomalin i svampar är också ett ämne för aktuell forskning.[7]

Effekter

Glomalin-relaterade jordproteiner, tillsammans med humussyra, är en betydande del av jord organiska material och verkar för att binda mineralpartiklar tillsammans, vilket förbättrar markkvaliteten.[1][4] Glomalin har undersökts för dina egenskaper för att lagra koldioxid och kväve, inklusive som en potentiell metod till kolsänka i jordmånen.[6][8]

Glomalin är antagad för att förbättra jordens förmåga att binda vatten samtidigt som den håller sin stabilitet och därmed minskar jorderosionen. En stark korrelation har visat sig mellan Glomalin-relaterat jord-protein och jordens aggregations förmåga gällande vattenstabilitet i ett stort antal jordar där organiskt material är huvudbindningsämne, fastän mekanismen inte är känd.[4]

Se också

Referenser

{{reflist|2|refs=

[1]

[2]

[9]

[5]

[4]

[6]

[8]

[7]

  1. ^ [a b c] Comis, Don (September 2002). ”Glomalin: Hiding Place for a Third of the World's Stored Soil Carbon”. Agricultural Research (United States Department of Agriculture Agricultural Research Service): sid. 4–7. http://www.ars.usda.gov/is/AR/archive/sep02/soil0902.htm. 
  2. ^ [a b] Comis, Don (October 1997). ”Glomalin—Soil's Superglue”. Agricultural Research (United States Department of Agriculture Agricultural Research Service): sid. 23. http://www.ars.usda.gov/is/AR/archive/oct97/glomalin1097.htm. 
  3. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet :3
  4. ^ [a b c d e] Rillig, M. C. (2004). ”Arbuscular mycorrhizae, glomalin, and soil aggregation” (PDF). Canadian Journal of Soil Science 84 (4): sid. 355–363. doi:10.4141/S04-003. http://pubs.aic.ca/doi/pdf/10.4141/S04-003. 
  5. ^ [a b] Rillig, M., Ramsey, P., Morris, S., Paul, E. (2003). ”Glomalin, an arbuscular-mycorrhizal fungal soil protein, responds to land-use change”. Plant and Soil 253 (2): sid. 293–299. doi:10.1023/A:1024807820579. 
  6. ^ [a b c] Treseder, Kathleen K.; Turner, Katie M. (July–August 2007). ”Glomalin in Ecosystems”. Soil Science Society of America Journal 71 (4): sid. 1257–1266. doi:10.2136/sssaj2006.0377. https://www.soils.org/publications/sssaj/articles/71/4/1257. 
  7. ^ [a b] Purin, Sonia; Rillig, Matthias C. (20 June 2007). ”The arbuscular mycorrhizal fungal protein glomalin: Limitations, progress, and a new hypothesis for its function”. Pedobiologia 51 (2): sid. 123–130. doi:10.1016/j.pedobi.2007.03.002. ISSN 0031-4056. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0031405607000200. 
  8. ^ [a b] King, Gary M. (February 2011). ”Enhancing soil carbon storage for carbon remediation: potential contributions and constraints by microbes”. Trends in Microbiology 19 (2): sid. 75–84. doi:10.1016/j.tim.2010.11.006. ISSN 0966-842X. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0966842X1000209X. 
  9. ^ Gillespie, Adam W.; Farrell, Richard E.; Walley, Fran L.; Ross, Andrew R.S.; Leinweber, Peter; Eckhardt, Kai-Uwe; Regier, Tom Z.; Blyth, Robert I.R. (April 2011). ”Glomalin-related soil protein contains non-mycorrhizal-related heat-stable proteins, lipids and humic materials”. Soil Biology and Biochemistry 43 (4): sid. 766–777. doi:10.1016/j.soilbio.2010.12.010. ISSN 0038-0717. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0038071710004797.