Diskussion:Mats G. Larsson

Vad grundar sig följande mening på?

"Larsson har uppnått stor popularitet bland historieintresserad allmänhet med sina populärt inriktade böcker, och får nog sägas vara den källa läsare utanför facket vänder sig till."

Vilket fack talar man om här?

För upplysnings skull kan nämnas att sedan januari 2001 är Dick Harrisons böcker utlånade mer än 10 gånger så mycket som Mats G. Larssons på biblioteken i Göteborg.

I mitt tycke bör meningen strykas.

/Marcus

Ok, jag skrev den här texten för ett bra tag sedan och ingen verkar opponera sig. Därför ändrade jag nu i huvudtexten. Vad mer man kan göra med texten är kanske att länka till några recensioner av hans böcker.

Marcus

Recension av "Göternas riken"

Mats G. Larssons populärvetenskapliga böcker anförs på svenska wikipedia ofta som auktoritativa tertiära käller. Historiker av facket har avfärdat arkeologens kommerciella historiska böcker. En recension av Göternas riken i Historisk tidskrift inleder Lars Hermanson:

Historiker och arkeologer har på senare år allt mer betonat Götalandskapens roll vid enandet av det svenska riket. Processen förlägger forskarna till tidig medeltid, då det är först vid den tiden de skriftliga källorna omtalar att svear och götar hade förenats till ett rike. Denna tolkning vinner dock inget gehör hos arkeologen Mats G Larsson. I sin senaste bok går han till storms mot detta synsätt som han anser ha rötter i Västgötaskolans vidlyftiga teorier. Genom sina strövtåg i Götalandskapen vill Larsson i stället presentera en helt ny bild av hur det gick till när Sverige enades. Tesen går i korthet ut på att riksbildningen tog sin början redan under vendeltiden genom att svearna tack vare sin överlägsna organisation gradvis lade under sig götarnas områden. Detta skall ha skett genom våld och tributtagande.

Hermanson ser det till en återgång till Birger Nermans reaktion mot bröderna Weibulls kritiska skola:

Han har i stort sett dammat av Knut Stjernas, Sven Tunbergs och Birger Nermans teorier från förra seklets tidigare del. Till denna bild har han tillfört ortnamnsstudier genom att söka spåren efter sveakungens män i ortnamn och på runstenar vilka kan förknippas med titlar som tegnar och drängar. Likt Nerman kombinerar Larsson det arkeologiska materialet med uppgifter från Snorri Sturluson. Han har ett tämligen okritiskt förhållningssätt till de skriftliga källorna, vilka används för att bekräfta hans tes om de expanderande Uppsalakungarnas ”Storsvitjod”.

Den traditionella problemställningen att söka en vagga påminner mycket om det tidiga 1900-talets spridningsteorier där så kallade herrefolk medelst erövring spred sina kulturer. Då lade den europeiska forskningen ner stor kraft på att göra åtskillnad mellan olika folk eller stammar. Så är även fallet med Larsson, som betonar de kulturella olikheterna mellan de två folken svear och götar.

Fullständigt förödande, tolkar jag det som. /Pieter Kuiper 25 augusti 2007 kl. 12.58 (CEST)

Ja, Pieter.

Hans böcker brukar få svidande kritik. Bara en anmälare tycker att han skriver bra, och det är Lars Gahrn. Jag ska ta och länka till vad Claes Theliander skriver.

Marcus

Anmälaren verkar överhuvudtaget inte ha läst "Götarnas riken". Larsson letar inte efter någon "vagga" till Sveariket som Dag Stålsjö gjorde i en TV-serie på 80-talet. Däremot pekar han på ett mönster i form av förekomsten av Husabyar och kopplar detta till Uppsala öd och en möjlig tidigare framväxt av Sveariket än man tidigare trott i modern forskning. Larsson hanterar källorna helt och hållet i enlighet med Weibull t ex använde han Snorre Sturlasson som källa och ögonvittne avseende förhållandena i Västergötland tidigt 1200-tal - fullt korrekt.

/Enok

Själv säger jag i min bok Mead-halls of the Eastern Geats (2011, sid. 67) att "Mats G. Larsson’s finely written popular book Götarnas riken (2002) has been with me throughout my work in Östergötland and I have read it repeatedly. However, I have arrived at quite different conclusions regarding the title’s 'Realms of the Götar'. Overall I find much of what Larsson says speculative and poorly anchored in both the archaeological and the historical record." Martin Rundkvist (disk) 19 november 2013 kl. 10.19 (CET)