Öster

Från Wikipedia
Öster markerat på en kompassros.

Öster, öst eller ost är ett väderstreck som anger riktningen vinkelrätt till höger om norr.[1]

Efter natt blir solen synlig först vid horisonten i öster.[1] På norra halvklotet står solen rakt i söder klockan 12 på dagen, på södra halvklotet rakt i norr och försvinner på kvällen under horisonten i väster på både norra och södra halvklotet.

Symbolisk innebörd[redigera | redigera wikitext]

Öster har i flertalet religiösa föreställningar en positiv innebörd. I det forntida Egypten sågs öster som källan till all skapande kraft och i antikens Grekland vände man sig österut för att få hjälp av gudomliga krafter. En tradition inom kristendomen har varit att man begravt de döda skådande i riktning mot öster för att de skulle vara vända mot Kristus som på den yttersta dagen kommer från just det väderstrecket. Augustinus menade att bön bör utföras i riktning mot öster.[1]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet "öster" är belagt i svenska språket sedan första halvan av 1400-talet. Ordet stammar från ett gemensamt germanskt ord och är släkt med ordet aurora (morgonrodnad).[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]