Amatörradiocertifikat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Amatörradiocertifikat är ett bevis på genomgånget och godkänt kunskapsprov för att få använda amatörradiosändare.

Radioamatörcertifikat i Sverige har sedan år 1924 kronologiskt utfärdats av

När SSA utfärdade radioamatörcertifikat framgick det inte av lagen vem som rättsligt var ansvarig, eftersom ingen myndighet hade övergripande ansvar. Lagen om elektronisk kommunikation ändrades därför den 1 juli 2011. Efter lagändringen fick PTS ansvaret för amatörradiofrågorna, och möjligheten att delegera ansvaret. PTS har delegerat ansvaret till de tre rikstäckande organisationer som nu har rätten att anordna prov och utfärda kunskapsbevis.[1]

Registerhållning och tilldelning av anropssignaler utförs av SSA och FRO.

Tillsammans med amatörradiocertifikatet får den examinerade också sin unika anropssignal, vilken i Sverige vanligen börjar med prefixen SM eller SA, följt av en distriktssiffra (0-7), och två eller tre bokstäver (suffix).

Förr angavs anropssignalen i en speciell licens, men numera anges den direkt på certifikatet. Gamla utfärdade licenser och certifikat gäller dock under innehavarens livstid, oavsett det eventuella utgångsdatum som står tryckt på licensen, vilket ställt till en del problem internationellt. Därför finns det numera ett förklaringsbrev från PTS att ta med sig på utlandsresan.

Provet för certifikat i Sverige bestod ursprungligen av tre delar:

  1. Teoretisk del avseende kunskap i allmän ellära samt radioteknik.
  2. Kännedom om trafikmetoder, reglemente och internationella bestämmelser.
  3. Kunskap i telegrafering med morsealfabetet. Detta krav avskaffades i Sverige 2004, men finns fortfarande kvar i en del länder för att få tillgång till kortvågsfrekvenser.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ PTS ger tre organisationer ansvar för amatörradiofrågor, PTS 2011-12-09

Se även[redigera | redigera wikitext]