Amatörradio

En amatörradiostation.

SSA:s station i Tekniska Museet i Stockholm

En improviserad amatörradiostation på köksbordet, operatör Waldemar,SM0TQX i Stockholm.

En del av en månstudsantenn för 144 MHz byggd av Paul, SM0PYP i Kalifornien (WA6PY).

En parabolantenn för månstudstrafik med mikrovågor, byggd av Paul, SM0PYP - numera WA6PY i Kalifornien.

Utställning i Telemuseum i Stockholm. Återskapad station från 50-talet. Evert, SM5BDY från Nyköping såsom operatör.

Amatörradio är en hobby i radioteknik med två huvudgrupper av utövare, lyssnaramatörer och sändaramatörer.

Historia

Den första anropssignalen för en svensk radioamatör, SMZZ, utdelades år 1924. Den svenska rikstäckande föreningen för radioamatörer, Sveriges Sändareamatörer (SSA), bildades år 1925.

Allmänt

• Lyssnaramatör, som endast ägnar sig åt att lyssna på andras radiokommunikation och på ljudradioprogram från när och fjärran. Denna typ av hobby kallas sedan lång tid tillbaka för DX-ing - troligtvis kommer förkortningen DX av "distance X", dvs. man kan inte i förhand avgöra hur pass bra långväga stationer kommer att höras. En lyssnaramatör kallas därför även DX-are (av engelska "DX-er").
• Radioamatör eller sändaramatör, har avlagt godkända prov i radioteknik och regelverk för att få ett amatörradiocertifikat. Med ett sådant certifikat i handen är det tillåtet att själv använda radiosändare och kommunicera med andra radioamatörer jorden runt. Det är också tillåtet att bygga sin egen sändareutrustning och genomföra tekniska prov och experiment.

Amatörradiotrafik definieras som: icke yrkesmässig radiotrafik för övning, kommunikation och tekniska undersökningar, bedriven av personligt intresse och utan vinningssyfte.

Förutom vanlig analog kommunikation såsom telefoni med amplitudmodulering (AM), frekvensmodulering (FM) eller enkelt sidband (ESB), på engelska SSB = single sideband och telegrafi (något oegentligt kallat CW, continous waves) m m används även idag en rad olika digitala trafikslag såsom TCP/IP via radio, APRS, Echolink via Internet, paketradio, Telex, PSK31 m fl. Stillbildsöverföring, television, satellitkommunikation samt sändning med studs mot månen, meteorer och norrsken förekommer också.

Amatörradio är en internationell hobby som gränsöverskridande disponerar ett stort antal olika radiofrekvensområden för genomförande av tekniska prov, vågutbredningsstudier och daglig kommunikation mellan radioamatörer.

Amatörradio skall inte förväxlas med annan privat kommunikationsradio, som kan ske helt utan kompetensprov eller radiolicens. Sådan licensfri radiokommunikation i olika varianter kallas ibland för privatradio (PR-radio), PMR - Privat mobil radio, eller jaktradio. I Sverige tillåts sådant på 27, 31, 155, 444 och 446 MHz-banden. Se Post- och Telestyrelsens föreskrifter om "Undantag från tillståndsplikt". (PTSFS 2005:8)

Utövare

Radioamatör är en person som avlagt prov för att erhålla ett radioamatörcertifikat, som har radio som hobby, och därmed utövar amatörradio. Någon årlig tillståndsavgift behöver inte (sedan 2004) betalas in till Post- och Telestyrelsen.

Det har cirkulerat en uppgift om att det finns ca 12 000 radioamatörer i Sverige sedan sent 1990-tal. Den uppgiften härrör från PTS sista register över radioamatörer. Sedan 1999 för inte längre PTS något register över svenska radioamatörer. Dock publiceras flertalet av dödsfallen bland radioamatörer på sajten RigPix samtidigt som alla nya signaler publiceras i nyhetsbulletiner från Sveriges Sändaramatörer, SSA. En noggrann analys av dessa data visar att 15 000 är en mera korrekt siffra år 2011 då det tillkommit tusentals nya radioamatörer sedan siffran 12 000 angavs. Med hänsyn taget till dödsfallen bör antalet licensierade radioamatörer i Sverige år 2011 vara cirka 15 000.

En annan felaktig siffra som florerar på Internet är att det skulle finnas 1,2 miljoner radioamatörer i Japan. Problemet med att uppskatta antalet radioamatörer i Japan är att definitionen av radioamatör är annorlunda i Japan än i västvärlden. Normalt räknas radioamatörer som de som får lov att inneha radiosändare i sitt hem och sända från en egen station i hemmet. Sådana tillstånd fanns det cirka 450 000 i mars 2010 enligt officiell japansk statistik. Av dessa var det 101 911 som hade individuell licens med möjlighet att sända på alla frekvensband. Totalt fanns det cirka 3,3 miljoner licenser i Japan i mars 2010 men majoriteten av dessa är begränsade till tillstånd för mobil kommunikation i bilar, handhållna apparater etc. på frekvenser över 144 MHz. De som har sådana tillstånd är alltså hänvisade till inrikes kommunikation med kort räckvidd varför siffran 450 000 radioamatörer i Japan är en mera korrekt siffra om den gängse definitionen av radioamatör avses.

I USA passerade antalet licensierade radioamatörer 700 000 i november 2011. I Europa finns det flest radioamatörer i Tyskland: 64 000, Storbritannien: 62 000, Spanien: 47 000 och Italien: 30 000. Att det skulle finnas flest radioamatörer i Italien i Europa är alltså också en myt som inte stämmer.

I Asien toppar Indonesien med 40 000 licensierade och i Sydamerika Brasilien med 27 000 licensierade.

Av ovanstående statistik framgår att den spanska och portugisiska språkgruppen utgår en betydande del av världens radioamatörer. Dessa språk hörs också ofta på amatörradiobanden på kortvåg.

I hela världen finns ungefär 2,7 miljoner radioamatörer enligt senast tillgänglig statistik från IARU, den internationella amatörradiounionen.

Radioamatörerna i Sverige organiseras genom SSA (Sveriges Sändareamatörer) och lokala radioklubbar. Medlemsantalet i SSA är cirka 5800 licensierade radioamatörer 2011. En stor del av de 15 000 licensierade i Sverige är inaktiva av olika skäl. Det uppskattas att cirka 6000 licensierade är aktiva någon gång per år men vissa uppskattningar anger så få som 1500 - 2000 riktigt aktiva, alltså minst någon gång varje vecka. Ofta sätter boendet hinder i vägen för antennuppsättning och många är hänvisade till utomhusaktivitet i skog och mark sommartid eller aktivitet från klubbstationer.

För att få sända behöver man ett Amatörradiocertifikat. Föreningen SSA bemannar sin besöksstation i Tekniska museet i Stockholm med signalen SK0TM. Man informerar besökarna om amatörradio och demonstrerar hur man genomför radiotrafik med olika trafiksätt - telegrafi, telefoni, digitala protokoll samt bildöverföring.

Amatörernas våglängdsband

Våglängd	Frekvensintervall			Max uteffekt
2 km	135,7	–	137,8 kHz	1 W
160 m	1810	–	1850 kHz	1 kW
150 m	1930	–	2000 kHz	10 W
80 m	3,5	–	3,8 MHz	1 kW
40 m	7	–	7,2 MHz	1 kW
30 m	10,1	–	10,15 MHz	150 W
21 m	14	–	14,350 MHz	1 kW
17 m	18,068	–	18,168 MHz	1 kW
14 m	21	–	21,45 MHz	1 kW
12 m	24,89	–	24,99 MHz	1 kW
10 m	28	–	29,7 MHz	1 kW
6 m	50	–	52 MHz	200 W
2 m	144	–	146 MHz	1 kW
70 cm	432	–	438 MHz	1 kW
24 cm	1240	–	1300 MHz	1 kW
13 cm	2300	–	2450 MHz	100 mW
5 cm	5,65	–	5,85 GHz	1 kW
3 cm	10	–	10,5 GHz	1 kW
12 mm	24	–	24,25 GHz	1 kW
6,4 mm	47	–	47,2 GHz	1 kW
3,8 mm	75,5	–	81 GHz	1 kW
2,4 mm	122,25	–	123 GHz	1 kW
2,2 mm	134	–	141 GHz	1 kW
1,2 mm	241	–	250 GHz	1 kW

Ovan angivna frekvensband delas eller kan komma att delas med andra radioanvändare.

Uppgifterna enligt ovan från PTSFS 2010:8 som trädde i kraft 2011-01-01.

Anropssignaler

En anropssignal för en radioamatör börjar i Sverige med SM eller SA följt av en siffra 0-7, beroende på vilket distrikt radioamatören finns i, samt en, två eller tre bokstäver, vid prefixet SM och tre bokstäver vid prefixet SA. Tidigare var amatörradiotillståndet avgiftsbelagt, men sedan några år tillbaka finns inte denna avgift längre. Det gällde tidigare för den enskilde radioamatören att årligen betala in denna avgift, annars drogs tillståndet med tillhörande anropssignal in. Idag får man anropssignalen på livstid och behöver inte längre varje år bevaka att den blir betald. Anropssignalen kan dock dras in om den missbrukas. Flyttar man till ett annat distrikt inom landet, behåller man sitt suffix, endast distriktssiffran ändras.

Klubbstationer har begynnelsebokstäverna SK eller SA med tvåställigt suffix och militära amatörradiostationer har SL som prefix. Länkstationer har signaler där den första bokstaven efter distriktssiffran är bokstaven R. R står här för att det är en repeaterstation. Det finns också specialsignaler med annan sammansättning.

Repeaterstationer

Repeaterstationer - relästationer, är länkstationer, som oftast finns placerade på höga punkter i terrängen. Dessa repeaterstationer finns i huvudsak på VHF- och UHF-banden, men har även på senare tid börjat dyka upp på HF, på 10-metersbandet. En repeaterstation har olika sändar- och mottagarefrekvenser och avståndet mellan dessa frekvenser kallas skift. Skiftet är på VHF(144 MHz) -600 kHz, och på UHF(432 MHz) i regel -2,0 MHz. På UHF har standarden för skiftet nyligen ändrats, vilket dock inte fått fullt genomslag, i motsats till VHF. Det kan förekomma -1,6 MHz (gamla rekommendationen) och +1,6 MHz, det senare gjordes som en nödlösning för att undslippa störningar från LPD-enheter, som lågeffekts-walkie-talkier, trådlösa hörlurar med mera, som delar band med radioamatörerna. Den nya standarden har tagits fram för att råda bot på det.

På VHF ligger däremot alltid sändarfrekvensen 600 kHz över mottagarens frekvens. Repeatern tar emot en signal i sin mottagare och vidareutsänder den i sin sändare. Signalen återutsänds/repeteras, därav namnet repeater. Dessa repeterstationer startas ofta upp med en ton på 1750 Hz, men det finns idag en del repeatrar som fordrar att man har en mycket låg ton med i sin sändning, för att öppna och hålla igång repetern, och denna ton kallas subton. Digitala repeatrar börjar också nu göra sitt intåg. Repeaterstationer drivs i regel i regi av någon amatörradioklubb, men det förekommer även sådana, som drivs av enskilda radioamatörer. Syftet med dessa länkstationer är att få ett större täckningsområde, främst för mobil radiotrafik. På vissa ställen i landet går det att länka samman flera repeatrar och på så sätt kunna täcka upp ett stort område.

Samhällsnytta

Amatörradiohobbyn föranleder en omfattande föreningsaktivitet. Viss del av verksamheten är resurskrävande (master, goda radiolägen, avancerad och ofta egenkonstruerad utrustning osv), fordrar goda kontakter med myndigheter och andra tillskyndare och amatörradion verkar på så sätt i hög grad kunskaps-, traditions- och kulturbärande vid sidan av den sociala funktionen hos en hobby med utövare i alla åldrar och ständiga kontakter över generationsgränserna.

Direkt nytta för en bredare allmänhet gör klubbarna via de radiosamband medlemmarna medverkar i, exempelvis i samband med exempelvis bilsport-, distansritt- och orienteringstävlingar. Myndigheterna ser värde i den kompetensutveckling och avancerade tekniska skolning hobbyn innebär vid sidan av den beredskapsreserv radioamatörerna utgör i signaltrupper, frivilliga radioorganisationen (FRO), civilförsvaret, i av dem organiserade frivilliga resursgrupper (FRG) i kommuner och landsting osv.

Radioamatörer tränar ständigt och helt frivilligt denna beredskap och håller på samma gång utrustningen i trim för omedelbar beredskap för sambandsuppgifter som är helt oberoende av funktion hos elnät, internet, telenät och annan infrastruktur. Till förfogande står valfria amatörband med allt från lokal täckning till interkontinentala förbindelser och från enklaste utrustning för utväxling av skriftliga meddelanden via telegrafi till maskinradio för snabb överföring av valfri digital information.

Distrikt i Sverige

• 0 = Stockholms län
• 1 = Gotlands län
• 2 = Västerbottens och Norrbottens län
• 3 = Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län
• 4 = Örebro, Värmlands och Dalarnas län
• 5 = Östergötlands, Södermanlands, Västmanlands och Uppsala län
• 6 = Hallands och Västra Götalands län
• 7 = Skåne, Blekinge, Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län

Radioamatörers olika hobbyvarianter

• Tävlingar eller så kallade "tester" eller contest
• DX-jakt
• QRP - Sändningseffekt
• Antennkonstruktioner
• Byggen av egen radioutrustning
• Satellitkommunikation (AMSAT)
• Repeaterkommunikation
• QSL-kvittens utbyte/samlande, se även Q-förkortningar
• Rävjakt (radio) RPO
• APRS - Positionering via radio och internet med hjälp av GPS

Svenska landsomfattande föreningar

• Föreningen Sveriges Sändareamatörer (SSA)
• Experimenterande Svenska Radioamatörer (ESR)
• Sveriges DX-förbund

Internationella organisationer

• International Amateur Radio Union (IARU)

Källor

• Amatörradio från PTS - Post- och telestyrelsen

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Amatörradio
  Bilder & media