Anubis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ett släkte av skalbaggar, se Anubis (djur).
Anubis

Anubis (egyptiska: Anpu) var i egyptisk mytologi son till Osiris och Neftys. Han avbildas oftast med schakalhuvud och människokropp, men ibland en hel schakal, och återfinns i många egyptiska gravar.

Anubis var en gud ursprungligen från Abydos i Övre Egypten som skyddade de dödas gravar. Från den femte dynastin räknades han också som son till solguden Ra. Han ledsagade de avlidna till Osiris domstol i Underjorden där han placerade deras hjärtan i den ena vågskålen av en balansvåg och en fjäder från rättvisans gudinna Ma'at på den andra. Var hjärtat tyngre än fjädern slukades det av det krokodilhövdade vidundret Ammat. Var hjärtat lätt som fjädern fick den döde träda in i efterlivet.

Anubis var också balsameringskonstens specielle gud.

Det äldsta kända omnämnandet av Anubis finns i det gamla rikets pyramidskrifter och bland texterna i Jumilhac-papyrusen, där han associeras med den dåvarande kungens begravning.[1]

Anubis har många titlar kopplade till sin begravningsroll, som "han som är på sitt berg", som understryker hans vikt som de dödas och deras gravars beskyddare, och titeln "han som är på balsameringsplatsen", vilket associerar honom med mumifieringsprocessen.[1] Som många antika egyptiska gudar, antar Anubis många olika roller i olika sammanhang.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Wilkinson, Richard H. (2003). The complete gods and goddesses of ancient Egypt. London: Thames & Hudson. Sid. 188-190. ISBN 0-500-05120-8