Arapaho
Arapaho är en benämning, med oklart ursprung, på en algonkinspråkig nordamerikanskt indianfolk som på sitt eget språk heter Hinono'eino, (”folk, människor”, i nutida språkbruk även Hinono'eiteen: "vårt folk"). Atsina tillhörde ursprungligen Arapaho, men sedan åtminstone början på 1700-talet bildar de en egen politisk och sedermera etnisk enhet.
Innehåll |
[redigera] Historia
Vid mitten på 1800-talet delades Arapaho i en nordlig (Northern Arapaho) och en sydlig (Southern Arapaho) del. Enligt Arapahoernas egen tradition fanns det ursprungligen fem huvudgrupper var och en med sin egen språkliga varitetet, Hitounenno (tiggarna) - som blev till Atsina, Besawunena, Hinanaeina, Ha´anahawunena och Nawathinehena. De tre första gruppernas språk sades ha varit mycket närstående. De fyra grupperna som levde söder om Atsina konsololiderades till Arapaho och deras ättlingar övertog Hinanaeinas språk.[1]
Arapahoerna är mycket renodlade prärieindianer. Det finns inga uppgifter om att de någonsin levat annorstädes och de var spridda över ett större geografiskt område än någon annan präriestam: South Dakota, Nebraska, Colorado, Wyoming och Kansas. På språkliga grunder har man dock antagit att de kom till prärien från nordost, d.v.s. närmast området vid Stora sjöarna.
Arapahostammen försökte i det längsta hålla sig borta från de vita och utanför 1800-talets indiankrig men råkade ändå mycket illa ut eftersom de vita oriktigt kom att uppfatta dem som allierade till lakotasiouxer och cheyenner. Arapahoerna anfölls därför oprovocerat av USA:s kavalleri 1864 vid Sand Creek , 1865 vid Tongue River och 1874 nära Nowood Creek i Wyoming. Dessa anfall var resultatet av en systematisk förföljelse från USA:s kavalleri under ledning av general Patrick E. Connor. Arpahoerna försökte successivt dra sig undan allt längre norrut för att undvika massakrerna men strategin fungerade inte. De nordliga arapahoerna försökte sig då på att i stora skaror ta värvning i kavalleriet som indianspejare. General George Crook lovade dem som belöning ett eget reservat och placerade dem 1876 tillfälligt i Shoshone-reservatet i Wyoming. Crook avled dock innan han hann ordna något annat och samboendet med shoshonerna vid Wind River blev permanent. De sydliga arapahoerna hamnade i ett betydligt sämre reservat i Oklahoma tillsammans med de sydliga cheyennerna där de fortfarande bor.
[redigera] Befolkning
Vid folkräkningen 2000 rapporterade 9,258 människor att de räknade de sig som helt eller delvis Arapaho.[2] Arapahospråket är i dag utrotningshotat. Färre än 500 talare återstår, nästan alla är äldre än 50 år.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- George A. Dorsey & Alfred L Kroeber: Traditions of the Arapaho (University of Nebraska press, Lincoln 1997).
- Loretta Fowler: Arapahoe politics 1851-1878. Symbols in Crises of Authority (University of Nebraska press, Lincoln 1982).
- Virginia Cole Trenholm: The Arapahoes. Our People (University of Oklahoma press 1970).
- ^ Loretta Fowler, "Arapaho", Handbook of North American Indians (Washington: Smitshonian Insitution, 2001), vol. 13:2, s. 840.
- ^ Census 2000 PHC-T-18. American Indian and Alaska Native Tribes in the United States: 2000 http://www.census.gov/population/cen2000/phc-t18/tab001.pdf 2010-03-24
- Wikimedia Commons har media som rör Arapaho
