Arturo Frondizi
| Arturo Frondizi | |
 Arturo Frondizi i Rivadavia (1958).
| |
| Tid i befattningen 1 maj 1958–29 mars 1962 | |
| Företrädare | Pedro Eugenio Aramburu |
|---|---|
| Efterträdare | Jose Maria Guido |
Ordförande för UCR
| |
| Tid i befattningen December 1954–December 1963 | |
| Företrädare | James H. Slott |
| Efterträdare | Oscar Alende (UCRI) |
Deputerad för Buenos Aires
| |
| Tid i befattningen 1946–1951 | |
| Född | 28 oktober 1908 Paso de los Libres, Corrientes |
| Död | 18 april 1995 (86 år) |
| Gravplats | Olivos Cementery |
| Politiskt parti | UCR (1932 – 56), UCRI (1956 – 63), MID (1963 – 86) |
| Yrke | Advokat, journalist |
| Webbplats | www.fundacionfrondizi.org.ar |
Arturo Frondizi, född den 28 oktober 1908 i Paso de los Libres, Corrientesprovinsen, Argentina, död den 18 april 1995 i Buenos Aires, var en advokat och journalist och argentinsk politiker.
Biografi
Knuten till det politiska partiet Unión Cívica Radical en la década på 1930-talet blev Frondizi en ledare som 1940 förnyade politiken och grundade partiets oberoende gren. Han blev ledare för det radikala partiet 1946 och var en av Perónregimens motståndare. Han invaldes samma år som ledamot för Buenos Aires i deputeradeförsamlingen.
Hans politik präglades av en ideologisk förskjutning inspirerad av Rogelio Frigerio, till ett slags developmentalism med mindre inflytande från staten och mera inriktning på utveckling av tung industri till följd av multinationella företags etablering i landet.
Efter att Perón störtats 1955 och militärregeringarnas misslyckade ekonomiska politik 1955–58, erhöll han en betydande majoritet i presidentvalet 1958, då han fick stöd av det förbjudna peronistpartiets anhängare.
Frondizi mandatperiod präglades av konservativt och militärt inflytande över mycket av den inhemska och internationella politiken, vilket 1959 ledde till hårda åtstramningsåtgärder som orsakade oroligheter. Med bättre manöverutrymme efter recessionen 1959 hade hans politik (developmentalismen) 1961 återställt landets ekonomi och han fick stöd av landets stora medelklass.
Inför kongressvalet 1962 tillät han peronistpartiet att delta. Han avsattes dock i en militärkupp sedan peronisterna blivit deputeradeförsamlingens största parti.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Bra Böckers lexikon, 1975