Astronomisk fotografering
Astronomisk fotografering eller bara astrofotografering är fotografering av astronomiska objekt. Den karakteriseras av att man för det mesta använder mycket kraftig förstoring samt att objekten man fotograferar är mycket ljussvaga. Normalt används ett teleskop med ett särskilt fäste för kameran monterat på okularets plats. Kombinationen ljussvaga motiv och stark förstoring gör att långa slutartider måste användas; så långa slutartider att jordens rotation blir märkbar. Man använder därför särskilda motordrivna stativ som vrider kameran/teleskopet i takt med jordens vridning/rotation och följer på så sätt de fotograferade stjärnornas skenbara rörelse.
Hur fungerar det?
Med dagens digitala systemkameror är det förhållandevis enkelt att själv ta bilder av universum. Det enda som behövs är ett stadigt stativ och en kamera med möjlighet att justera slutartiden manuellt. Eftersom jorden roterar runt sin axel kommer så kallade stjärnspår att uppstå vid längre exponeringar. För att motverka jordens rotation används ett motordrivet stativ som vrider kameran i samma takt som jorden roterar. På så sätt kan långa exponeringar tas. Ju längre exponeringar desto ljussvagare objekt kan fotograferas.
.jpg)
En annan metod är att med så kallad "stacking" kombinera många korta exponeringar till en slutlig bild. Metoden skapar inte ljusstarkare bilder utan eliminerar istället mycket av det bildbrus som normalt skulle dränka ut stjärnor och ljussvagare fenomen. Genom bildbehandling kan på så sätt mindre stjärnor, planeter och nebulosor lyftas fram i bilden utan att brus tar över. I amatörastronomikretsar är det inte ovanligt att se hundratals bilder tagna på ett och samma objekt för att uppnå ett så bra signal-brusförhållande som möjligt. Denna metod kan även framgångsrikt användas utan teleskop och kräver då i stort sett bara en kamera, ett stabilt kamerastativ och en fjärrkontroll med tidsintervall.