Australian Goldfields Open 2013

Från Wikipedia
Australian Open
Turneringsinformation
TypRankingturnering
Tidpunkt8 – 14 juli 2013
ArenaBendigo Stadium
PlatsBendigo
LandVictoria, Australien
Prispengar445 000 AUD
Till segraren70 000 AUD
Regerande mästareEngland Barry Hawkins
Högsta break138 (Australien Neil Robertson)
Vinnare
VinnareHongkong Marco Fu
FinalistAustralien Neil Robertson
Finalresultat9 – 6
2012
2014

Australian Goldfields Open 2013 var en rankingturnering i snooker som spelades mellan 8 och 14 juli 2013 i Bendigo Stadium i Bendigo, Victoria, Australien. Det var den andra rankingturneringen för säsongen 2013/2014.

Regerande mästare var Barry Hawkins.

Ding Junhui tvingades dra sig ur i ett sent skede på grund av problem med passet vid inresan.[1]

Marco Fu vann sin andra rankingtitel genom att besegra Neil Robertson med 9–6 i finalen.

Prispengar[redigera | redigera wikitext]

Fördelningen av prispengarna var som följer (allt i AUD):

  • Vinnare: 70 000
  • Tvåa: 30 000
  • Semifinal: 20 000
  • Kvartsfinal: 15 000
  • Sista 16: 10 000
  • Sista 32: 7 500
  • Sista 48: 1 600
  • Sista 64: 750
  • Sista 96: 150

  • Högsta break, ej TV-sänt: 100
  • Högsta break, TV-sänt: 2 500
  • Totalt: 445 000

Kval[redigera | redigera wikitext]

Kvalet spelades i fyra omgångar mellan 30 maj och 3 juni 2013 i The Capital Venue i Gloucester, England. Alla matcher spelades i bäst av 9 frames. Två av de 16 kvalvinnarna lottades att spela mot två australienska wild cards i Bendigo 8 juli 2013, vinnarna gick tillsammans med övriga 14 kvalvinnare in i huvudturneringen.[2]

Match Kvalspelare Resultat Wild card-spelare
1 England Mike Dunn 5 – 4 Australien Steve Mifsud
2 Wales Michael White 5 – 0 Australien Shaun Dalitz

Huvudturnering[redigera | redigera wikitext]

  16-delsfinaler
Bäst av 9 frames
Åttondelsfinaler
Bäst av 9 frames
Kvartsfinaler
Bäst av 9 frames
Semifinaler
Bäst av 11 frames
Final
Bäst av 17 frames
                                               
1  England Barry Hawkins   5   
 Thailand Dechawat Poomjaeng   1   
  1  England Barry Hawkins   4   
  14  England Tom Ford   5   
14  England Tom Ford   5 
 Wales Ryan Day   3   
  14  England Tom Ford   3   
  10  England Robert Milkins   5   
10  England Robert Milkins   5   
 England Ben Woollaston   3   
  10  England Robert Milkins   5 
   England Rory McLeod   2   
7  Kina Ding Junhui    
 England Rory McLeod   wo   
  10  England Robert Milkins   4   
  9  Hongkong Marco Fu   6   
6  England Ricky Walden   4   
 Irland Fergal O'Brien   5   
   Irland Fergal O'Brien   2 
  13  Wales Dominic Dale   5   
13  Wales Dominic Dale   5 
 England Mike Dunn   4   
  13  Wales Dominic Dale   1 
  9  Hongkong Marco Fu   5   
9  Hongkong Marco Fu   5   
 Irland Ken Doherty   2   
  9  Hongkong Marco Fu   5 
  4  England Shaun Murphy   2   
4  England Shaun Murphy   5 
 Wales Michael White   1   
9  Hongkong Marco Fu   9 
3  Australien Neil Robertson   6 
3  Australien Neil Robertson   5   
 Skottland Marcus Campbell   1   
  3  Australien Neil Robertson   5   
   England Jamie Cope   3   
15  England Martin Gould   4 
 England Jamie Cope   5   
  3  Australien Neil Robertson   5   
  11  England Joe Perry   2   
11  England Joe Perry   5   
 Kina Xiao Guodong   0   
  11  England Joe Perry   5 
  5  England Stuart Bingham   3   
5  England Stuart Bingham   5 
 Thailand Noppon Saengkham   1   
  3  Australien Neil Robertson   6 
  2  England Mark Selby   3   
8  England Mark Davis   5   
 England Paul Davison   4   
  8  England Mark Davis   5 
   England Alfie Burden   3   
16  England Michael Holt   2 
 England Alfie Burden   5   
  8  England Mark Davis   3 
  2  England Mark Selby   5   
12  England Andrew Higginson   1   
 Kina Zhang Anda   5   
   Kina Zhang Anda   1 
  2  England Mark Selby   5   
2  England Mark Selby   5 
 England Ian Burns   4   

Final[redigera | redigera wikitext]

Final: Bäst av 17 frames
Bendigo Stadium, Bendigo, Victoria, Australien 14 juli 2013. Domare: Leo Scullion
Hongkong Marco Fu (9)
 
9 – 6
(5–3, 4–3)
Australien Neil Robertson (3)
 
Första sessionen: 122–11, 0–86, 8–125, 87–54, 83–19, 61–9, 4–65, 54–31
Andra sessionen: 0–94, 71–60, 98–0, 33–69, 38–70, 76–46, 108 (102)–1
102 Högsta break 92
1 Centuries 0

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]