Snooker

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Snooker table selby.JPG
Högsta förbund World Snooker Association
Först utövad 1875
Egenskaper
Kategorisering Variant av biljard
Utrustning Biljardbord, , biljardboll

Snooker är en form av biljard, uppfunnen 1875 i Indien av överste sir Neville Francis Fitzgerald Chamberlain (inte att förväxla med Neville Chamberlain, den brittiske premiärministern).

Länge var snooker en ganska ouppmärksammad sport. Efter TV-sändningar i färg-TV började i slutet på 1970-talet tog populariteten fart och snooker var en av Storbritanniens största TV-sporter på 1980-talet. Till Sverige kom sporten under den tiden på initiativ av Kim Hartman.[källa behövs]

Spelets namn kommer från ett sätt att få motspelaren att göra misstag: om en spelare lägger undan köbollen (vit) så att motspelaren inte kan träffa korrekt boll sägs det att motspelaren är "snookrad" (ungefär ställd, lurad). Det engelska ordet "snooker" är ett militärt slanguttryck för en förstaårskadett eller en allmänt oerfaren person. Substantivet "snook" är namn på flera olika fisksorter.

Regler[redigera | redigera wikitext]

Snookerbordets upplägg.

Redskap[redigera | redigera wikitext]

Antalet deltagare är oftast två, dock finns det matcher där det spelas två mot två. Bordet är betydligt större än ett normalt biljardbord (spelytan mäter 12×6 fot, eller 365,8×182,9 cm). Fickor och bollar är mindre än i andra biljardvarianter. Bollmängden består av 15 röda och sex färgade samt en vit köboll. De röda bollarna är värda en poäng vardera och de färgade mellan två och sju.

Färg Värde
Snooker ball white.png Vit Köboll
Snooker ball red.png Röd 1 poäng
Snooker ball yellow.png Gul 2 poäng
Snooker ball green.png Grön 3 poäng
Snooker ball brown.png Brun 4 poäng
Snooker ball blue.png Blå 5 poäng
Snooker ball pink.png Rosa 6 poäng
Snooker ball black.png Svart 7 poäng

Grunder i poänggivning[redigera | redigera wikitext]

Spelaren använder en för att träffa köbollen, vilken i sin tur ska träffa någon av poängbollarna. Spelaren börjar med att försöka sänka (även: göra) en röd boll för 1 poäng. Om spelaren lyckas får spelaren gå vidare till att försöka göra en färgad för mellan 2 och 7 poäng. Lyckas spelaren igen plockas den färgade bollen upp, återplaceras på sin bestämda plats och sedan är det tillbaka till röd. Så fortsätter det tills alla 15 röda bollar är borta från bordet. Därefter gör man de färgade i poängordning, från gul för 2 poäng till svart för 7 poäng. Om man misslyckas med att göra en boll är det den andra spelarens tur att försöka.

Om spelaren gör en regelvidrig stöt – till exempel träffar fel poängboll med köbollen eller om köbollen förlöper ner i ett hål – kallas det foul, och motspelaren tilldelas foulpoäng. Normal foulpoäng är 4 men om blå, rosa eller svart boll är inblandad får motståndaren lika många poäng som den inblandade bollen.

Objektboll, friboll, "black ball game"[redigera | redigera wikitext]

Den bollen som spelaren ska spela på kallas ball on på engelska (på svenska används ofta termen objektboll). Då en spelare kommer till bordet är ball on alltid en röd boll, så länge de finns kvar, därefter den lägsta färgade. När spelaren har sänkt en röd boll ska spelaren spela på en färgad. Om det inte är självklart vilken färgad boll spelaren avser träffa nomineras ball on som sedan måste träffas.

Om den vita köbollen efter en foul blir snookrad (ingen regelrätt boll kan träffas i en rak linje på bägge sidor) får spelaren välja vilken boll som helst som fri boll.

När man kommer fram till sista svart och det skiljer mer än 7 poäng är framet över och spelaren som ligger under har inte rätt att fortsätta. Om det skiljer 7 poäng eller mindre börjar ett så kallat black ball game: den första som sänker svart boll vinner framet. Om någon gör en foul på svart vinner den andra spelaren även om det skiljer mindre än 7 poäng efter foulpoängen lagts till. Om det är oavgjort efter svart spelats i läggs svart upp på sin prick (respotted black) och man spelar tills någon spelar i svart eller gör en foul.

Spelaren håller på att sänka en röd boll

Maximumbreak[redigera | redigera wikitext]

När man räknar poängen brukar man, förutom spelarnas totala poäng i varje frame, även bokföra hur många poäng spelarna tar i obruten följd, ett så kallat break. Lyckas man sänka alla 15 röda och varje röd följs av svart får man 120 poäng (15×1 + 15×7 = 120). Gör man sedan de färgade bollarna i poängordning får man ytterligare 27 poäng (2+3+4+5+6+7 = 27). Det maximala antalet poäng man kan ta i ett break är i normalfallet följaktligen 147 (120+27 = 147) vilket kallas för ett maximumbreak.

Det går att överskrida 147 poäng i ett break. Om en spelare gör en foul med alla 15 röda bollar kvar på bordet och samtidigt snookrar motståndaren så får denne fri boll. Han kan då sänka en färgad som röd, sedan en färgad och sedan få upp till 147 poäng genom att sänka övriga bollar. Maximalt går det att på detta vis få 155 poäng om man efter fribollen sänker svart (1+7=8 poäng) och sedan gör ett "normalt" maximumbreak för 8+147=155 poäng. Detta har emellertid aldrig hänt inom professionell tävlingssnooker. Högsta break i en professionell match är 148, uppnått av Jamie Burnett i kvaltävlingarna inför UK Championship 2004.

Matchens längd[redigera | redigera wikitext]

En snookermatch spelas oftast i ett ojämnt antal frame, vilket ungefär motsvaras av set i till exempel tennis. Vid Premier League spelas det 6 frame, så matchen kan sluta allt ifrån 6-0 till 3-3. Malta Cup 2008 spelades likadant, alltså 6 frames. Vid början av varje frame läggs bollarna upp på sina bestämda positioner på bordet; gul på sin särskilda så kallade "prick", grön på sin prick, och så vidare. En spelare vinner ett frame om spelaren leder med mer än sju poäng när endast den svarta bollen samt köbollen ligger kvar på bordet.

Antalet frame som spelas i en match varierar från tävling till tävling. Det beror även på hur långt i tävlingen man har kommit, exempelvis spelas semifinaler och finaler oftast om fler frames än matcherna i tävlingens grundomgång. Den som vinner mer än hälften av det maximala antalet frame, har vunnit matchen.

Spelvarianter[redigera | redigera wikitext]

6-red Snooker[redigera | redigera wikitext]

I en kortare variant kan man spela snooker med bara 6 röda bollar. 2009 spelades för första gången VM i den här varianten och vinnaren blev Mark Davis som vann med 6-3 över Mark Williams i finalen. Högsta break man kan uppnå är 85 och är inte så svårt för rutinerade snookerproffs och det förekommer flera sådana i världsmästerskapen.

Power Snooker[redigera | redigera wikitext]

2010 presenterades den nya varianten Power Snooker. I detta spel räknar man inte frames utan endast poäng under en halvtimme. Man spelar med 9 röda bollar som läggs på bordet i diamantform (som i 9-ball). Den mittersta röda bollen har en powersymbol. Den är speciell, för sänks denna kommer alla bollar som därefter sänks att räknas dubbelt under 30 sekunder (s.k. Power-spel). Alla stötar där vit spelas bakom kvarterslinjen räknas också dubbelt. Spelar man bakom kvarterslinjen samtidigt som Power-spel är igång räknas poängen fyrdubbelt. På samma sätt kan man också få upp till 4-dubbel straffpoäng om man gör någon form av ogiltig stöt. I övrigt plockar man sina poäng enligt samma regler som vanlig snooker. Den med flest poäng efter 30 minuter vinner matchen. Vid lika spelar man om svart precis som när ett frame i vanlig snooker slutar oavgjort. Ronnie O'Sullivan vann det första och Martin Gould det andra av de två världsmästerskap som hittills hållits 2010 och 2011.

Snooker plus[redigera | redigera wikitext]

Snooker plus
Snooker ball orange.png Orange 8 poäng
Snooker ball purple.png Lila 10 poäng

Snooker plus är en variant med två bollar mer än vanlig snooker. En orange boll som ger 8 poäng, och en lila som ger 10 poäng. Detta gör att maximumbreaket höjs till 210. Varianten skapades av Joe Davis 1959 men lyckades aldrig bli särskilt populär.

Uppvisningar, "trick shot"[redigera | redigera wikitext]

Snooker spelas (i likhet med andra biljardsporter) även i form av uppvisningsmatcher mellan spelare i underhållningssyfte. En liknande underhållningsform är uppvisningar av en spelare som ska utföra "omöjliga" konststötar (engelska: trick shots) i olika upplagda lägen. I pool-sammanhang finns även en turneringsserie där specialister på konststötar deltar.[1]

Snookerspelare[redigera | redigera wikitext]

Joe Davis dominerade under de tidiga åren och vann de första 15 världsmästerskapen under åren 1927–1946. Under 50-talet vann Fred Davis VM sex gånger. John Pulman anses som den främste spelaren på 60-talet och Ray Reardon på 70-talet med sex VM-vinster.

Dominanten på 80-talet var Steve Davis som vann 6 VM. Han utmanades framförallt av Dennis Taylor och Alex Higgins och senare också John Parrott och Jimmy White. Den mest klassiska VM-finalen spelades 1985 mellan Steve Davis och Dennis Taylor. Matchen slutade 18-17 till Taylor och spelades hela vägen till sista svart i sista framet, som tog 68 minuter. Jimmy White blev mångas favorit för sin spelstil och sedan för att fram till 1994 ha varit i flest VM-finaler utan att vinna, 6 stycken.

I slutet av 80-talet klev Stephen Hendry in i bilden. Han kom att dominera 90-talet totalt med 7 VM-titlar. Han tillhörde toppspelarna ända fram tills han avslutade sin karriär efter VM 2012. Stephen Hendry höjde spelet en klass och fick snart efterföljare. Ronnie O'Sullivan, John Higgins och Mark Williams kom fram under 90-talet och bildade tillsammans med Hendry de fyra stora som vann i stort sett alla tävlingar. Vid enstaka tillfällen lyckades någon annan sticka upp som till exempel Ken Doherty eller Peter Ebdon.

Under slutet på 1990-talet kom Matthew Stevens och Paul Hunter fram och spåddes som två som skulle ta över efter de fyra stora. Men detta skedde aldrig riktigt trots att Stevens varit i två VM-finaler och Hunter vann tre Masters-titlar (Hunter avled i cancer 2006 endast 28 år gammal).

I mitten av 2000-talet kom flera stora spelare fram, bland andra Mark Selby, Shaun Murphy, Neil Robertson och Ding Junhui. Den som ändå kommit att dominera snookerscenen i modern tid är Ronnie O'Sullivan med 5 VM-titlar och rekord både i flest antal maximumbreaks och flest centuries i professionella sammanhang.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Världsrankingen för snooker infördes 1976.

Rekord[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Ultimate Trick Shot Tour". Ultimatetrickshottour.com. Läst 29 mars 2014. (engelska)
  2. ^ [a b c d] Records, Snooker Archive

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]