Berliner Weisse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Berliner Weiße med Waldmeister-smak.

Berliner Weiße, veteöl och en specialitet för Berlin och som dricks mer som en drink än som öl. Ölet serveras blandat med saft av hallon eller myskmadra (tyska Waldmeistergeschmack) för att få bort lite av den något syrliga smaken och för att ge ölet en spektakulär färg. Ölet blir vid blandningen rött eller grönt beroende på vilken saft man väljer. Då ölen blandats med sådan saft kallas det för Weiße mit Schuss. Ölet bör drickas kylt till 8-10°. En äldre variant av Berliner Weiße är då det blandas med litet snaps, till exempel Kümmel eller Korn. Ölet kallas därvid för Weiße mit Strippe.

Berliner Weiße omnämns första gången 1642 av den tyske doktorn J.S. Elsholz som en förädling av ölet Broihans från Halberstadt. Under trettioåriga kriget klagade Albrecht von Wallenstein i ett brev till sin underordnade, kaptenen Arnim von Botizenburg, över att det var svårt att släcka törsten eftersom han inte stod ut med smaken av "vanligt" öl. Detta berodde på att Berlin till följd av kriget inte kunde få tag på nog med vete så att det räckte även till bryggning. Under 1800-talet var Berliner Weiße den mest populära drycken i Berlin.

Berliner Weiße tillhör skatteklassen Schankbier, med en stamvörtstyrka av 7–8 grader Plato och en alkoholhalt av mellan 0,5–2,6 volymprocent.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.germanbeerinstitute.com/Schankbier.html 2009-08-13