Bogserbåten Santtu
| ||
 | ||
| Allmänt | ||
|---|---|---|
| Andra namn | Bomba, Santahamina | |
| Typklass/Konstruktion | Ursprungligen ett ångdrivet passagerarfartyg | |
| Ägare | Satakunda museum, Björneborg, Finland | |
| Historik | ||
| Byggnadsvarv | Sandvikens Skeppsdocka och Mekaniska Verkstad, Helsingfors, Finland | |
| Nybyggnadsnr. | 130 | |
| Levererad | 1894 | |
| Öde | Museifartyg | |
| Tekniska data | ||
| Längd | 27,15 meter | |
| Bredd | 5,08 meter | |
| Djupgående | 2,70 meter | |
| Bruttodräktighet | 84 registerton | |
| Nettodräktighet | 27 registerton | |
| Maskin | Ursprungligen en ångmaskin på 185 ihk Från 1948-49 av en sexcylindrig MWM dieselmotor, utbytt under sent 1950-tal till annan dieselmotor. | |
Bogserbåten Santtu är en finländsk ångdriven bogserbåt, som byggdes 1894 på Sandvikens Skeppsdocka och Mekaniska Verkstad i Helsingfors. Hon ingår idag i Satakunda museums samlingar och förvaras på land vid hamnen på Räfsö utanför Björneborg.
Fartyget hette ursprungligen Bomba och var passagerarfartyg för det ryska kustartilleriets transporter till befästningar i Finska viken. Efter Finlands självständighet 1918 konfiskerades hon, överfördes till Finlands marin, döptes om till Santahamina och användes för transporter mellan Helsingfors och närliggande flottstationer.
Fartyget såldes 1924 till S:t Michels sågverk och köptes därefter 1938 av Werner Hacklins stuveribolag i Björneborg, varvid hon byggdes om till bogserbåt och döptes om till Santtu. Under krigsåren användes Santtu i flottan, från 1945 till 1948 med minröjning. År 1948 byttes maskinen till en dieselmotor. Santtu var senare bogserbåt i Räfsö och Tallholmen i Björneborg tills hon köptes 1971 av bogserbåtsföretaget Hangon Hinaus Oy i Hangö och donerades till Björneborgs stad 1982 för att bli museifartyg.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Museohinaaja Santtu, Satakunda Museum (på finska, arkiverad version)
- Skylt vid fartyget, avfotograferad på Santtu på www.tugboatlars.se