Borrelia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Borrelia burgdorferi.
Bild: CDC, 1993. (PD)
Fästingar sprider borrelia. Mindre hane kopulerar med betydligt större hona.
Bild: CDC, 1975. (PD)

Borrelia, eller borrelios, är en bakteriell infektionssjukdom som kan överföras via fästingar.[1] symtom: är trött, har huvudvärk, ont i leder och muskler, får bölder på händerna

Smittämnen[redigera | redigera wikitext]

Bakterierna som orsakar borrelios hos människa i Sverige och Europa i övrigt, är en av de tre närbesläktade arterna Borrelia burgdorferi, Borrelia garinii eller Borrelia afzelii. Bakterierna är spiralformade, så kallade spiroketer, och ger likartade sjukdomssymptom. I USA, där sjukdomen först beskrevs i staden Lyme i Connecticut, förekommer endast Borrelia burgdorferi. I USA kallas borrelios Lyme disease eller Lyme borrelios.

Smittvägar[redigera | redigera wikitext]

Smitta av borrelia till människa är vektorburen och överförs via fästingar tillhörande arten Ixodes ricinus, som sugit blod från infekterade varmblodiga djur, vanligen smågnagare, harar och näbbmöss. Man har konstaterat att infektionen på samma sätt också kan spridas via infekterade fåglar. Hjortdjur, t ex rådjur, infekterar inte fästingarna med borreliabakterier. Däremot är rådjuren viktiga blodvärdar för fästingarna. Risken att smittas i samband med fästingbett varierar i olika områden, men är i Sverige i medeltal cirka 0,6%. Störst risk för smitta föreligger i Götaland och Svealands östra kustområden. Numera är infektionen vanlig också längs Västkusten. Risken minskar norrut i Sverige eftersom antalet fästingar är färre, men mängden fästingar och förekomsten av borreliainfektion har (liksom förekomsten av rådjur) stadigt spridits norrut längs Norrlandskusten och har under 2010-talet klart etablerat sig i Umeåregionen.[2] [3] [4] [5]

Vid fästingbett överförs borreliabakterier från fästingen normalt inom ett tidsintervall av 24 till 36 timmar. Ju förr fästingen avlägsnas desto mindre är risken att bli smittad. Tas fästingen bort inom 24 timmar är risken för att bli smittad av borrelia mycket liten.[6]

En ny faktor att räkna med sedan slutet på 1990-talet är Anaplasma-infektionen (även kallad Erlichia eller fästingfeber), som sprids med samma fästingart och kan förvärra risken för att borreliainfektionen ska få fäste och orsaka allvarlig sjukdom. Denna effekt beror på att Anaplasma-bakterien försämrar immunförsvaret.

Förebyggande åtgärder[redigera | redigera wikitext]

Fästingarna trivs bäst i fuktig lövskogs- och blandskogsvegetation. Inspektera kroppen utförligt när du varit i områden där fästingar trivs. Ta gärna en dusch för att spola av någon eventuell fästing. Myggmedel ger ett visst skydd. Undvik att gå barfota i högt gräs.[6]

Får man en fästing kan man testa denna för Borrelia. Om fästingen bär på smittan behöver detta inte nödvändigtvis innebära att smittan förts över till människan dock ger det anledning till att vara extra uppmärksam för borreliarelaterade symtom. Snabbtest för borrelia finns att köpa på Apoteket. [7]

Vaccin[redigera | redigera wikitext]

Ett vaccin, LYMErix, utvecklades som gav skydd mot Borrelia. Tillverkaren, GlaxoSmithKline, blev stämd av patienter som ansåg sig ha ådragit sig biverkningar som följd av att ha använt LYMErix. Trots att oberoende undersökningar inte hittade någon länk mellan LYMErix och biverkningarna föll försäljningen av vaccinet dramatiskt, och det togs av marknaden helt och hållet i 2002.

Symptom och diagnostik[redigera | redigera wikitext]

Rött expanderande utslag (Erytema migrans) som uppkommer 1-4 veckor efter fästingbetter. Vid utslag större än en femkrona rekommenderas antibiotikabehandling. [8]

I det första skedet, efter en inkubationstid som varar i 3-32 dygn (oftast en eller två veckor), visar sig oftast en rodnad i området runt bettet som över tiden ökar i storlek, kallad erytema migrans. Rodnaden saknas dock hos minst 25 procent av de drabbade. Hos män blir rodnaden ofta ringformad med uppklarning centralt, medan den hos kvinnor oftare framträder som en homogen rodnad som centralt är mörkare röd. Detta kan vara det enda symptomet, men ofta uppträder samtidigt mer generella sjukdomssymptom som muskelvärk, ledvärk och feber. I bland uppstår liknande rodnader på flera ställen på kroppen ("multipla erytem"). Ofta uppstår en lilablå rodnad i samband med fästingbettet redan inom några timmar. Detta är inte ett tecken på borrelia, utan en direkt reaktion på själva bettet utan samband med eventuell infektion.

Efter tre eller fyra veckor kan en rad symptom uppstå. Dessa kan vara trötthet, stelhet i ansikte och nacke, värk i ögonen, överkänslighet mot ljus, blindhet, hörselnedsättning, tinnitus, överkänslighet mot ljud, smärta i näsan vid andning och sinusbesvär, ledvärk, svullna knän, hudutslag, smärta i testiklarna, smärta i perineum, frekvent eller smärtsam urinering, smärta i buken, muskelvärk, ryggvärk, värk i korsryggen, värk i bröstet, smärta i höften och skinkan, migrän, huvudvärk, yrsel, balanssvårigheter, blå-röda utslag i fotsulan som övergår till en röd-vit atrofi av huden, förtunning av hud under foten, förlust av känsel och avdomning i extremiteterna, neurologiska besvär, problem med minnet och förvirring, utfall av ilska, perioder av likgiltighet, koncentrationsproblem, hjärtproblem, återkommande rethosta med små mängder slem, tand- och käkinfektioner, tandgnissling, värk i käkmuskulatur och artrit.

Om man misstänker borreliainfektion, särskilt vid allmänsymptom, bör man söka läkare. I det första infektionsskedet där enbart erytema migrans (den karaktäristiska hudrodnaden) föreligger, har antikroppar ännu inte hunnit utvecklas. Serologiska tester är därför av begränsat värde och kan missleda läkare om denne inte känner till dessa begränsningar. I nästa skede kan lederna, hjärnhinnan och i sällsynta fall hjärta angripas. Ansiktsförlamning är en inte ovanlig komplikation. Symptomen kan, särskilt om de lämnas obehandlade bli mycket långvariga och i vissa fall även bestående. Prov kan ibland påvisa antikroppar i blodet och vid misstanke om hjärnhinneinflammation också i ryggmärgsvätska. Evidens om tillgängliga provmetoderna vid infektion längre än tre veckor är dock motsägande. Dessa tester kan därför bidra till att ställa diagnos, men kan ofta misslyckas med att påvisa antikroppar. Forskningsevidens om diagnostik genom serologi eller spinalvätska av kroniska fall finns inte eftersom man inte kan låta bli att behandla konstaterade borreliafall för att få evidens om de kroniska tillstånden. Kronisk eller sen borrelia är sålunda en klinisk diagnos, det vill säga man diagnostiserar genom att undersöka patienten och inhämta den relevanta historiken. Symptomen varierar avsevärt från individ till individ och från tid till annan varför någon typisk sjukdomsbild inte finns. Det kan därför vara mycket svårt och tidskrävande att ställa diagnos. Många fall går oupptäckta eftersom symptomen kan likna en mängd andra tillstånd och sjukdomar.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Läkarbesök rekommenderas snarast vid fästingbett med borreliaring och/eller andra typiska symptom. Detta för att få en kvalificerad bedömning av besvären och för att komma igång med eventuell behandling så snart som möjligt.

Det finns inget forskningsevidens för att borrelia kan självläka utan behandling, och behandling skall sättas in omedelbart utan bekräftande serologi eftersom det finns betydande risk för ogynnsamt förlopp och kronisering med en mängd långvariga, svårbehandlade och smärtsamma tillstånd. Dessutom ger borrelia uttryck som liknar andra sjukdomar vilket kan leda till ett otal feldiagnoser och felbehandlingar.

Forskningsevidens om livslängden och reproduktionssättet för bakterien Borrelia burgdorferi är mångtydig. Behandlingen vid bett eller symptom bör därför i första hand bestå av penicillin som dödar borreliabakterien, under tre veckor. Alternativt kan doxycyklin som förhindrar reproduktion förskrivas, under två veckor. I de fall hjärnhinnorna är angripna, neuroborrelios, behandlas infektionen antingen med peroralt doxycyklin i högdos eller intravenös antibiotikaterapi.

Det finns ingen forskningsevidens om diagnos av kronisk eller sen borrelia eftersom man inte kan låta bli att behandla konstaterade borreliafall för att få evidens om de kroniska tillstånden. [källa behövs] Kronisk eller sen borrelia är sålunda en klinisk diagnos, det vill säga man diagnostiserar genom att undersöka patienten och inhämta den relevanta historiken. Behandlingsvägar för kronisk eller sen borrelia är därför ofta besvärliga och omdiskuterade samt evidensen mångtydig varför borrelia bör behandlas utan dröjsmål så tidigt som möjligt. Behandlingen av sen eller kronisk borrelia kan bestå av ett flertal antibiotikum samtidigt och kan behöva pågå under flera månader. [källa behövs]

Borrelia är sålunda en sjukdom som kan få mycket allvarliga eller livshotande hälsoproblem. Borrelia är dock inte en infektion som är anmälningspliktig i Sverige.

För närvarande finns inget vaccin mot sjukdomen på marknaden.

Kontroverser kring diagnos och behandling[redigera | redigera wikitext]

Borreliatesternas osäkerhet skapar problem for diagnostisering av borrelia.[9] En förklaring till varför patienter testar negativt för borrelia när de har en aktiv infektion är att borrelia attackerar de vita blodkropparna Lymfocyt vilket gör det omöjligt för kroppen att mobilisera immunförsvaret [10]. [11] Infectious Diseases Society of America (IDSA) behandlingsrekommendationer har ifrågasatts.[12]. Behandlingsrekommendationerna har kritiserats som förenklade och felaktiga just på grund av cyst-formen [13] [14] [15] och L-formen [16] [17] av bakterien. På grund av Cyst och L-formen (L-formen saknar cellvägg så tetracyklin antibiotika som fungerar på bakterier med cellvägg kommer inte att fungera) av bakterien rekommenderar man behandling med metronidazol + en makrolid antibiotika.The International Lyme and Associated Diseases Society (ILADS) har utarbetat behandlingsrekommendationer som bland annat förespråkar mer långvarig användning av antibiotika.


Statens beredning för medicinsk utvärdering granskade 2013 [18] lämplig behandlingstid vid borrelia och konstaterade att det behövs bättre forskning. Nytta och risker måste jämföras i välgjorda studier. Idag går det inte att avgöra om antibiotika i mer än 10–14 dagar förbättrar behandlingsresultatet för patienter med erythema migrans. Inte heller vid neuroborrelios, borreliaartrit eller kvarstående symtom efter borreliainfektion är det möjligt att avgöra om längre tids antibiotikabehandling har betydelse. Vid längre tids behandling (>21 dagar) med antibiotika(ceftriaxon) via central venös infart finns en inte oväsentlig risk för allvarliga och potentiellt livshotande komplikationer.


Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vårdguiden
  2. ^ Rimpi, Sara & Stiernstedt, Jenny (DN.se 20 maj 2011). "Färre fästingar – men snabb spridning över tid." Dagens Nyheter. Nätupplagan. Länken kontrollerad 7 november 2013.
  3. ^ nrm.se (2013). "Fästingar". Naturhistoriska riksmuseet. Länken kontrollerad 7 november 2013.
  4. ^ Stefansson, Klara (VK 10 juli 2013) "Elmas feber var borrelia från fästing". Västerbottens-Kuriren. Nätupplaga. Länken kontrollerad 7 november 2013.
  5. ^ Scalibor.se (2013) "Var finns fästingar?". Scalibor. Länken kontrollerad 7 november 2013.
  6. ^ [a b] Barbro Beck-Friis http://www.veteranen.se/index.php/medicin/1821-hur-undviker-jag-att-fa-borrelia
  7. ^ Marie Thorneus http://www.tickremover.se/om-trix/borreila.html
  8. ^ http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=107
  9. ^ Burrascano, J (2008) ADVANCED TOPICS IN LYME DISEASE. Diagnostic Hints and Treatment Guidelines for Lyme and Other Tick Borne Illnesses, http://www.ilads.org/lyme_disease/B_guidelines_12_17_08.pdf
  10. ^ Dorward, D, Fischer, E and Brooks, D (1997) Invasion and Cytopathic Killing of Human Lymphocytes by Spirochetes Causing Lyme Disease, Clinical Infectious Diseases, Vol. 25, Supplement 1, pp. S2-S8 http://cid.oxfordjournals.org/content/25/Supplement_1/S2.full.pdf+html?sid=ae049202-03c8-43cc-bc91-a38b53f56996
  11. ^ Ekerfelt C., Ernerudh J., Forsberg P., Jönsson A.-L., Vrethem M., Ärlehag L., Forsum U.(2004) Lyme borreliosis in Sweden – diagnostic performance of five commercial Borrelia serology kits using sera from well defined patients groups. APMIS, 112: 74-78
  12. ^ Lee, D (2011) Analysis of Overall Level of Evidence Behind Infectious Diseases Society of America Practice Guidelines, Archives of Internal Medicine, vol 171, no 1,http://xa.yimg.com/kq/groups/23171613/353213077/name/Guidelines+e+n%C3%ADveis+de+evid%C3%AAncia_2010.pdf
  13. ^ Brorson O, Brorson S (1999) An in vitro study of the susceptibility of mobile and cystic forms of Borrelia burgdorferi to metronidazole, Acta Pathologica, Microbiologica et Immunologica Scandinavica http://lymepoland.com/pliki/p.Ga%C3%85%C2%82%C3%84%C2%99ziowska_566-576.pdf
  14. ^ Brorson O, Brorson S (2004) An in vitro study of the susceptibility of mobile and cystic forms of Borrelia burgdorferi to tinidazole, International Microbiology, vol 7, pp 139–142, http://www.im.microbios.org/26june04/09%20Brorson.pdf
  15. ^ Brorson O, Brorson S (1997) Transformation of cystic forms of Borrelia burgdorferi to normal, mobile spirochetes.Infection. vol 25, issue 4, pp 240-6, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9266264
  16. ^ Mattman, L (2001) Cell Wall Deficient FormsStealth Pathogens, third edition CRC Press Miklossy1
  17. ^ Kasas, Zurn, McCall, Yu and McGeer1 (2008) Persisting atypical and cystic forms of Borrelia burgdorferi and local inflammation in Lyme neuroborreliosis in Journal of Neuroinflammation 5:40
  18. ^ SBU. Behandlingstid vid borreliainfektion. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2013. SBU Alert-rapport nr 2013-05. ISSN 1652-7151, http://www.sbu.se/201305

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]