Commandinos sats

Från Wikipedia
Tetraederns fyra medianer skär varandra i samma punkt.
Figur 2. Denna figur avbildar en regelbunden tetraeder där höjderna och medianerna sammanfaller.

Commandinos sats är en sats inom euklidisk geometri som säger att medianderna i en tetraeder skär varandra i en punkt som delar medianerna i förhållandet 3:1 med den längre delen mot tetraederhörnet.

Den är uppkallad efter den italienske matematikern Federico Commandino (1509-1575) som publicerade förhållandet i sitt verk Liber de centro gravitatis solidorum 1565.[1][2]

Punkten sammanfaller med en solid tetraeders tyngdpunkt.

Bevis[redigera | redigera wikitext]

Betrakta en tetraeder med de fyra hörnen , , och . Låt vara mittpunkten på tetraederkanten och konstruera triangeln i figur 2. är då medianen i tetraedersidan från och likaledes är medianen i tetraedersidan från . Dessa tetraedersidors tyngdpunkter ligger i respektive . Linjerna och är tetraederns medianer från hörnen respektive . De skär varandra i punkten . delar i förhållandet 2:1 och delar på samma sätt. Vi kan sålunda konstatera ur vår figur att:

  (1)
  (2)
  (3) och
  (4)

Ur figuren och sedan med hjälp av (2) finner vi:

  (5)

Vidare, ur figuren och sedan med hjälp av (1):

  (6)

Med hjälp av (4) kan vi nu slå samman (5) och (6) till:

  (7)

På samma sätt som för (5) får vi ur figuren och sedan med hjälp av (2) att:

  (8)

Vidare, analogt med (6), ur figuren och sedan med hjälp av (1):

  (9)

Och analogt med (7) finner vi med hjälp av (3) att:

  (10)

(7) och (10) ger oss nu:

  (11)

Och, ur figuren, sedan med (2) och till slut med (11):

Men och har samma höjd i så basen måste sålunda vara tre gånger så lång som och delar alltså i förhållandet 3:1. Och på samma sätt kan vi visa att även delar i förhållandet 3:1. Genom att sedan exempelvis byta ut mot och sedan mot (och såklart byts då även och ut) visar man att alla medianerna skär varandra i samma punkt och att alla medianerna delas i förhållandet 3:1 av denna punkt.

Quod erat demonstrandum!

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Howard Whitley Eves, 1983, Great Moments in Mathematics (before 1650), sid. 225. ISBN 9780883853108.
  2. ^ Federico Commandino, 1565, Liber de centro gravitatis solidorum, sid. 22.