David Garrick
David Garrick, född 19 februari 1717, död 20 januari 1779, var en brittisk skådespelare och teaterchef.
Garricks far var officer av franskt hugenottursprung och hans mor irländska. Han studerade först juridik men etablerade sig tidigt som vinhandlare i London. Garrick gjorde en bejublad scendebut den 19 oktober 1741 i rollen som Rikard III på Goodman's Fields Theatre i Londons East End, varpå han 1742-45 hade anställning vid Drury Lane-teatern med en ständigt växande popularitet.[1]
1745-46 ledde Garrick tillsammans med Thomas Sheridan Smock alley-teatern i Dublin, var 1746-47 anställd vid Covent garden-teatern, innan han 1747 blev delägare och direktör för Drury Lane-teatern i London, som han sedan ledde med stor framgång fram till 1776.[1]
Han gav skådespelarkonsten en mer naturlig stil och införde en del betydande förändringar, som till exempel dold scenbelysning och förbud för publiken att befinna sig på scenen.
Bland Garricks glansroller märks Rikard III, Hamlet, Romeo i Romeo och Julia, Kung Lear, Othello, Benedikt i Mycket väsen för ingenting, Abel Drugger i Alkemisten, Kung Johan, Antonius i Antonius och Kleopatra, Lord Ogeleby i Det hemliga äktenskapet samt Beverley i Spelaren. Garrick var även en framgångsrik komediförfattare. Hans Dramatic works utgavs 1768, hans Poetical works utkom postumt 1785. 1831-32 utgavs Garricks Private correspondence i två band.[1]
Garrick var medlem av Samuel Johnsons Literary Club. Han drog sig tillbaka från scenen 1766 men fortsatte som teaterchef. Han ligger begravd i Westminster Abbey i London.