Den digitala klyftan
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
 |
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2016-02) |
 |
Den digitala klyftan är ett begrepp som används för att beskriva den ojämna fördelning av tillgång på datorer, bredband och datatekniskt kunnande som gör att grupper av befolkningen delvis utestängs från samhället. När IT tas i allt större anspråk inom olika områden i samhället växer klyftan mellan de som har tillgång till de tekniska verktygen och de grupper som inte har det.
Den digitala klyftan handlar inte enbart om tillgången till de tekniska verktygen utan också om förmågan att använda Internet i kommunikation, studier och kunskapsbyggande.
Folkbildningens aktörer i form av folkhögskolor och studieförbund har fått ett särskilt uppdrag från regering och riksdag att överbrygga den digitala klyftan. De grupper i samhället som av ekonomiska, geografiska och kunskapsmässiga skäl riskerar ställas utanför olika samhällsfunktioner ska särskilt prioriteras i folkbildningens verksamhet.
År 2009 startades ett projekt i Sverige, IKT-lyftet (informations- och kommunikationsteknik) på initiativ från länsbiblioteken med målet att få igång en nationell kampanj för ökad digital delaktighet. Från och med januari 2011 ingår bibliotek och folkbildning – i den nationella kampanjen Digidel 2013.
Flexibelt lärande är en form av pedagogik som blir allt vanligare inom folkbildningen och som svarar mot uppdraget att överbrygga den digitala klyftan.