Didon
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Didoner, nyantikva eller vertikalantikva, kallas den typsnittsfamilj där de typsnitt ingår som känns igen på den uppenbara kontrasten mellan tjockare och tunnare linjer.[1]
Didontypsnitten har betonade vertikala grundstreck och långa, tunna, raka serifer. De flesta didoner ger ett "klumpigt" utseende, och upplevs svårlästa jämfört med de betydligt enklare och ofta rundare garalderna och realerna.
Vanliga exempel på didoner är Didot, Bodoni och Century Schoolbook.
Termen "didon" är en sammandragning av just typexemplen Didot och Bodoni.
Se även
Källor
- ^ Ingvar, David H.; Hallberg Åke (1989). Hjärnan, bokstaven, ordet. Halmstad: Spektra. sid. 97. Libris 7607258. ISBN 9171364064