Disputation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Disputation (disputationsakt), den akademiska akt där en doktorand inför publik försvarar sin doktorsavhandling. Om doktoranden godkänts på sina läskurser inom utbildningen, på ett vetenskapligt nöjaktigt sätt författat och adekvat försvarat sin avhandling, avlägger denne därmed doktorsexamen. Akademiska disputationer förekommer vid alla universitet och leder sin historia tillbaka till antiken. Det är det främsta uttrycket för vetenskapssamhällets egen kvalitetskontroll av nya resultat.

Doktorsavhandlingen offentliggörs vanligtvis före disputationen.[1]

Inför disputation[redigera | redigera wikitext]

Offentliggörelse av avhandlingen som sker före disputationen kallas spikning, och består i att doktorsavhandlingen spikas upp på universitets anslagstavla och därmed på ett symboliskt sätt hålls offentligt tillgänglig för granskning av vem som helst. Ett löst s.k. spikblad anger att det är fråga om en doktorsavhandling samt var och när disputationen äger rum. Spikningen går till så, att ett hål borras i bokens övre vänstra hörn och doktoranden själv spikar fast den på anslagstavlan under överinseende av universitetsvaktmästaren och en del släkt och vänner. Numera har man också elektronisk spikning, som går till så att universitetsbiblioteket lägger ut texten eller det så kallade spikbladet på sin webbplats. Spikningen kan också förenklas genom att endast spikbladet anslås.


Disputationsakten[redigera | redigera wikitext]

Disputationsakten kan gå olika till. Den inleds vanligen med att ordföranden kort för de närvarande presenterar respondent, opponent och betygsnämnd. Därefter presenteras innehållet i avhandlingen av opponenten eller ibland av respondenten. Opponenten får därefter ordet och framlägger sin uppfattning om avhandlingen. Det är opponentens uppdrag att framföra vetenskapligt motiverad kritik som respondenten skall besvara. Betygsnämnden skall avgöra om detta försvar är hållbart. Opponentens granskning av avhandlingen skall utformas som en dialog mellan opponent och respondent. Opponentens uppgift är således inte att "tentera" eller "förhöra" respondenten på rena minneskunskaper, utan att granska de i avhandlingsboken framlagda forskningsresultaten.

Vid disputationen skall, förutom doktoranden (respondenten) själv, vara närvarande först och främst en ordförande, som inleder och avslutar akten, och vidare doktorandens handledare, en opponent och en betygsnämnd. Eftersom tillställningen är offentlig[2] har vem som helst rätt att närvara. Beroende på allmänhetens och kollegiala intresset för avhandlingens ämne kan publiken storlek variera kraftigt.

Då opponentens granskning är genomförd brukar betygsnämnden ofta ställa frågor eller komma med eventuella synpunkter på avhandlingen. Ordet förklaras därefter fritt och vem som så önskar får sedan framställa kritik mot avhandlingen (opposition ex auditorio) som besvaras av respondenten innan disputationsakten avslutas och betygsnämnden drar sig undan för överläggningar. En disputation pågår normalt ett par timmar men upp till det dubbla kan förekomma. Långa disputationer ajourneras för måltid.

Opponent och betygsnämnd[redigera | redigera wikitext]

Opponentens uppgift är att granska doktorandens avhandling, och att inför betygsnämnden på själva disputationsakten till doktoranden framföra kritiska motargument eller påvisa luckor i bevisförningen. Opponenten utses av fakulteten och är i regel en extern expert inom avhandlingens ämnesområde. En disputationsakt är offentlig och öppen för allmänheten. Forskarkolleger, släkt och vänner och övriga intresserade brukar vara närvarande.

Betygsnämnden består i Sverige av tre eller fem ledamöter, som skall vara professorer eller docenter, men inte nödvändigtvis vara aktiva inom samma område som doktoranden. Det är betygsnämnden som avgör om doktoranden blir godkänd eller ej. Betygsnämnden utses av fakulteten utifrån förslag från ämnesföreträdarna inom högskolan. Normalt rekryteras majoriteten av betygsnämndens ledamöter från andra högskolor, och ledamöterna skall då inte heller ha otillbörligt nära relationer med avhandlingens respondent eller handledare.

Under betygsnämndens sammanträde diskuteras om de i avhandlingen framlagda vetenskapliga resultaten är hållbara och huruvida respondenten vederhäftigt försvarade sin avhandling. Efter omröstning fastställs om avhandlingen skall godkännas eller ej. I allmänhet godkänns doktoranden och betygsnämnden presenterar ett positivt resultat efter ett formellt sammanträde. Normal akademisk praxis är nämligen den att om betygsnämnden inte avser att godkänna avhandlingen meddelas respondenten detta i förväg genom sin handledare och får då möjlighet att dra tillbaka sin avhandling före disputationsakten. I en sammanläggningsavhandling har varje uppsats tidigare granskats av det vetenskapliga rådet vid den tidskrift som publicerat den.

Disputationsaktens historia i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1970 utsåg fakulteten en opponent och respondenten två. Vid varje disputation fungerade således tre opponenter. "Fakultetsopponenten" framförde den grundläggande vetenskapliga kritiken, den "andre opponenten", som respondenten utsåg bland sina vänner, brukade inrikta sin granskning främst på akribi och formalia. Det fanns därvid en sedan mitten av 1800-talet utbildad tradition att den tredje opponenten inte framförde en allvarlig, vetenskaplig kritik, utan i stället - med gravallvarlig hänvisning till avhandlingstexten - en förvänd, förvriden, skämtsam och löjeväckande opposition som vädjade till åhörarnas munterhet. Ofta vill man genom skojiga ordlekar, anagram, halsbrytande jämförelser och så vidare göra gällande att avhandlingen på ena eller andra sättet handlade om något helt annat än den de facto gjorde. I nuvarande disputationssystem fullgör fakultetsopponenten även den tidigare andreopponentens funktion. Det händer alltjämt att en skämtsam "tredjeopposition" framföres från auditoriet.

Disputationsakten i Finland[redigera | redigera wikitext]

Avhandlingen måste offentliggöras senast tio dagar för disputationen. I Finland arrangeras s.g.s som alltid en doktorskaronka efter disputationen. I Finland är tre personer närvarande under disputationen: doktoranden (även kallad disputand), en eller två opponenter, samt en övervakare som kallas kustos.

I Finland har disputationen alltid samma form. Disputanden presenterar först sitt arbete i ett tal, lectio praecursoria, som räcker 20 minuter, varefter en av fakultet utsedd opponent (eller två opponenter) ställer frågor om arbetet i maximalt 4 timmar. Efter sina frågor förutsätts opponenten klart säga att han rekommenderar till fakulteten att arbetet godkänns (eller i mycket sällsynta fall att den underkänns). Till slut ges publiken möjlighet att ställa ytterligare frågor, men dessa brukar inte ha någon inverkan på slutresultatet eller vitsordet. Kustos kan säga att disputanden inte behöver svara på en fråga som är irrelevant för avhandlingen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”DE AKADEMISKA HÖGTIDERNA I VÅRA DAGAR”. Linköpings Universitet. 1997. http://www.liu.se/ceremonier/info.html. Läst 10 november 2010. 
  2. ^
    SFS 2010:1064 Förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100), 33 §