Dukkha
Dukkha (pali, दुक्ख ; ’otillfredställelse’ eller 'lidande') eller duhka är ett begrepp inom klassisk indisk världsbild, och som inom såväl indisk filosofi i stort som inom hinduism och buddhism beskriver det grundläggande lidande, stort som smått, som existensen i denna värld innebär. Dukkha kan syfta på direkt lidande och plågor, men är egentligen inte så enkelt och kvalfullt; det syftar lika mycket på ett sorts existentiellt lidande som det innebär att finnas till. Både det att lida av att inte kunna uppfylla sina behov eller önskningar, likväl som det att kunna uppfylla dem, men ändå för den skull vara slav under dessa, kan sägas vara dukkha.
Innehåll |
Buddhism [redigera]
Dukkha används ofta för att beskriva otillfredställelse, men kan även beskrivas med sorg, nöd, obehag och frustration. De fyra ädla sanningarnas första punkt beskriver hur allt är dukkha och att detta uppstår ur trishna (livstörst). Befrielse nås genom den åttafaldiga vägen. Dukkha är ett av tillvarons tre kännetecken inom buddhismen, de andra två är anicca och anatman.[1]
Begreppets betydelse kan tyckas pessimistisk då det ingår i de fyra ädla sanningarna för att beskriva att allt är lidande. Dukkha som begrepp är dock mer komplext än så, och har en djupare betydelse i översättningar som ’ofullkomligt’, ’vånda’ och ’obehag’.
De tre dukkahs [redigera]
Buddha beskrev tre olika sorters dukkha:
Dukkha-dukkha [redigera]
Lidande orsakat av smärta:
- Fysisk smärta
- Sjukdom
- Ålderdom
- Död
- Sorg
Viparinama-dukkha [redigera]
Lidande orsakat av förändring:
- Skändade förväntningar
- Glada stunders oförmåga att vara
Sankhara-dukkha [redigera]
Lidande orsakat av naturliga eller medfödda tillstånd:
- Skandhas
- Det som utgör mänsklig tanke
