EPSM

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

EPSM (Equine polysaccharide storage myopathy) är en muskelsjukdom hos hästar som främst drabbar de tyngre kallbloden. EPSM kan också förekomma bland quarterhästar. För quarterhästar kallas denna sjukdom för PSSM (Polysaccharide storage myopathy). Sjukdomen förekommer, men mera sällan, även bland andra lätta raser, såsom arabhästar och fullblodshästar. Hästar med EPSM uppvisar symtom på muskelsvaghet, stelhet och obehag vid arbete. De kan ha väldigt svårt för att rygga och presterar dåligt vid träning. Till sjukdomstecknen hör också symptom på korsförlamning och frossa.

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

Trots att många hästar har anlag för EPSM är det många av dessa som inte visar några symptom på sjukdomen. Vad som utlöser sjukdomen från anlag till aktivt hot är okänt. Det kan vara att oväntade förändringar i arbete eller foder som orsakar att hästen tar till vara för mycket elektrolyter, vilket påverkar den normala neurologiska kontroller. Den aktiva följden blir att hästen inte kan smälta stärkelse och socker från spannmål korrekt, vilket leder till ett allmänt systemfel i kroppen. Den muskelvävnad som visar defekt eller skada variera kraftigt. EPSM diagnosticeras vanligen inte utifrån symptom, utan snarare genom att utesluta andra möjliga orsaker till symptomen.

De tre huvudsakliga metoderna för att bekräfta diagnosen EPSM är:

  • Prova fettdiet-terapin i 4-6 månader. Om hästen förbättras, är EPSM sannolikt misstänkt, och hästen är 4-6 månader på vägen mot förbättring.
  • Muskelbiopsi, detta är en pålitlig, klinisk diagnos.
  • Endokrintest från ett blodprov som tas efter träning. Detta var den första diagnostekniken som fanns, men är dock inte helt pålitlig.

Några symptom[redigera | redigera wikitext]

  • Muskelförtvining, särskilt i de bakre partierna.
  • Muskelsvaghet.
  • Arbetsintolerans.
  • Dåliga resultat vid träning.
  • Rhabdomyolysis (korsförlamning/kramp).
  • Tuppspatt.
  • Frossa.
  • Svårt att rygga.
  • Klarar inte av att stiga upp efter anestesi.

Terapi[redigera | redigera wikitext]

Beth Valentine, DVM, var den första att lägga fram en fungerande terapi för att stanna upp och vända utvecklingen av sjukdomen hos drabbade hästar (utom i riktigt avancerade fall) Detta är en diet-förändring. Eftersom EPSM är ett genetiskt tillstånd, finns det inget "botemedel" för hästar med denna sjukdom, men många drabbade hästar kan återställas till full hälsa och arbetstillstånd.

Tillvägagångssättet anser att hästen inte får någon näring från korn, annat än kalorier. Eftersom stärkelse och socker i kärnor orsakar särskilda matsmältningsproblem, går metoden ut på att ersätta stärkelse och sockerbaserade kalorier med fettbaserade kalorier istället. Resultatet är "fettdiet-terapin".

Terapin grundas enligt följande på två utfodringar:

  • Hö av god kvalitet, mellan 1,2 till 2,1 procent av kroppsvikten i kilogram.
  • 2 koppar vegetabilisk olja (majs, soja, raps) per 1000 lb kroppsvikt (1 liter vegetabilisk olja per 1000 kilogram kroppsvikt).
  • 1-2 IE (internationella enheter) E-vitamin per pund (2 till 5 IE per kilogram).

Komplettera med selen, vanligt salt och mineraltillskott, fri tillgång till färskt vatten och motion till hästens trivselnivå. Förbättring av EPSM symptom kan ta 4-6 månader.

Att öka fettkalorierna i kosten är lika viktigt som att ta bort stärkelse och socker från spannmålskällorna. Cirka 25 procent av hästens dagliga fettintag ska komma från olja. Beroende på hur bra hälsa hästen har, kan hästen ha obehag vid träning/motionering, men viss träning är nödvändig för att börja bygga upp de skadade musklerna igen. Allt eftersom terapin framskrider kan motionen ökas för att upprätthålla återhämtningen.

Melass läggs till i många foder för att kontrollera damm och för att söta (socker) fodret för att locka hästens aptit. Sockret och stärkelsen i melass är emellertid ett problem för EPSM-hästar. Hästens aptit kan bli dålig när melassen tas bort. Detta går dock över när hästen har lärt sig igen hur fodret smakar utan melass. Vissa foder är naturligt selenrika och ytterligare tillskott bör läggas med omsorg. En lokal veterinär kan ge råd om naturliga selennivåer.

En del av höransonen får ges som strimlad betmassa, alfalfapellets, eller en kombination av båda, för att ge en "transportör" till oljan som man häller över fodret. Den angivna nivån av vegetabilisk olja ger en kost med 24 procents kalorier från fettkällor. Flera foderföretag har i dagsläget foder med nedsatt socker och stärkelse, och har istället tillagda fettkällor. Dessa foder kan minska ytterligare på hur mycket olja man måste ge för att uppfylla kostmålet med fettkällor, och i vissa fall kommer man att uppnå målet utan extra fettkalorier. Åtminstone ett foderföretag tillverkar ett torrfoder som man kan använda sig av istället för olja.

En strategi för att införa vegetabilisk olja är att börja med 1/4 kopp (125 gram) vegetabilisk olja på en utfodring. Fortsätt i flera dagar tills hästen äter sitt foder bra vid båda utfodringarna. Tillsätt sedan 1/4 c. till den andra utfodring i 2-3 dagar. Var 2-3 dag ökar man med ytterligare 1/4 kopp. Om hästen vid något tillfälle slutar att äta, backa ett eller två steg i 2-3 dagar för att sedan återuppta progressionen igen, tills man har nått fettmålet.

Man ska alltid göra kostförändringar gradvis, under minst 2-3 veckor. Eftersom EPSM-hästar behöver andra fodergivor än andra hästar, så måste man separera dem från övriga hästar medan de äter, för att de ska få sin fettprocent i förhållande till kroppsvikt tillfredsställt.

Terapin är helt godartad med alla hästar som berörs, även icke EPSM-hästar. Andra observerade effekter av en utfodring med minskade andel spannmålskalorier och ökad andel fettkalorier är förbättrad återhämtning efter träning (studier från Atlanta-OS) och förbättrad värmetolerans (rapporteras av jordbrukare, skogsarbetare).

Hästar som har humörsvängningar på grund av blodsockerförändringar från stärkelse och socker i kosten, visar ofta en jämnare attityd på denna diet. Vissa hästar med kronisk kolik, har visat en förbättring med denna kost, och hästar som är svåra att hålla i hull har också påverkats positivt: mindre foder har krävts för att hålla dem vid god vikt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Flera forskare, däribland Beth Valentine som då arbetade vid Cornell University, undersökte fall då stora hästar dött efter muskelförtvining. De fann att muskelförtvining, en tillfällig dödsorsak i tunga hästar, orsakades genom en märklig typ av svält i muskeln. Efter fastställandet av stärkelse och socker i fodret som en möjlig orsak, föreslog dr Valentine en terapi inkluderande vegetabilisk olja, vitamin E och selen och endokrina test för att påvisa förekomst av sjukdomen i levande hästar. Uttalandet om att ta bort kärnor från hästens kost, möttes med viss skepsis. Fortsatt forskning har påvisat att detta dock troligen stämmer, och har även utökat listan av effekter, som tuppspatt, frossa och korsförlamning/kramp.