Europeiska rymdorganisationen
Från Wikipedia
Europeiska rymdorganisationen eller ESA (förkortning av engelskans European Space Agency, organisationens andra arbetsspråk är franska, Agence spatiale européenne och tyska, Europäische Weltraumorganisation) är en mellanstatlig organisation som ägnar sig åt rymdforskning. Huvudkontoret ligger i Paris i Frankrike. ESA är bland annat ansvarigt för utvecklingen av raketerna Ariane 5 och Vega. Organisationen har ungefär 2 000 anställda. Dess budget var 2008 på 3 028 miljoner euro.
ESA:s rymdbas (uppskjutningsställe) är Centre Spatial Guyanais i Kourou i Franska Guyana, en plats vald för att den ligger nära ekvatorn och därför tillåter enklare åtkomst (mindre bränsle för en given massa) till kommersiellt viktiga banor som exempelvis den geostationära.
Innehåll |
[redigera] Historik
Föregångaren till Europeiska rymdorganisationen var ESRO (akronym av ”European Space Research Organisation”) som grundades den 20 mars 1964 enligt ett avtal som skrevs under den 14 juni 1962. ESRO:s efterföljare ESTEC (akronym av ”European Space Research and Technology Centre”) är fortfarande en del av ESA och är belägen i Noordwijk i Nederländerna, även om ESA idag är en betydligt större organisation. ESA som det är i sin nuvarande form grundades 1974 då ESRO slogs ihop med ELDO (akronym av ”European Launcher Development Organisation”).
[redigera] Medlemsländer
██ Esa-medlemsländer
██ ECS-länder (samarbetsländer)
██ Länder med samarbetsavtal
Esa har arton medlemsländer: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. Det finns även visst samarbete med Kanada och Ungern. ESA är en mellanstatlig organisation och därför inte en del av den Europeiska unionen (EU). Icke EU-länder som Schweiz och Norge återfinns bland medlemsländerna, och alla EU-medlemmar är inte med i ESA.
[redigera] Anläggningar
ESAs viktigaste anläggningar är:[1]
- ESA HQ, ESA headquarters, organisationens högkvarter i Paris, Frankrike
- ESTEC, European Space Research and Technology Centre, ESAs tekniska utvecklingscentrum med bland annat stora testanläggningar, beläget i Noordwijk, Nederländerna, är ESAs största anläggning.
- ESOC, European Space Operations Centre, varifrån ESAs rymdfarkoster kontrolleras, ligger i Darmstadt, Tyskland.
- ESRIN, ESA centre for Earth observation (tidigare European Space Research Institute, varav förkortningen) i Frascati utanför Rom, Italien, arbetar främst med datahantering för jordresurssatelliter.
- EAC, European Astronaut Centre i Köln, Tyskland, är träningscentrum och hemmabas för ESAs astronauter.
- ESAC, European Space Astronomy Centre i Villanueva de la Cañada utanför Madrid, Spanien sköter datahantering och vetenskaplig planering för ESAs rymdteleskop och rymdfarkoster till andra planeter.
- ESTRACK är ESAs kedja av markstationer, totalt ett tiotal spridda över hela världen, med radioantenner för kontakt med rymdfarkoster. Bland annat ingår stationen i Salmijärvi nära Esrange utanför Kiruna.[2]
- Centre Spatial Guyanais, den europeiska rymdhamnen i Kourou i Franska Guyana, ägs av franska staten och är alltså inte en ESA-anläggning, men ESA står för ungefär 2/3 av stationens budget och huvuddelen av infrastrukturen för Arianeraketernas uppsändning.[3]
[redigera] Projekt
[redigera] Internationella rymdstationen
I projektet för den internationella rymdstationen ISS representeras Esa ej av alla medlemsländer: 5 av de 17 länderna har valt att inte delta på grund av att kostnaderna ansågs för höga, eller brist på intresse. Grekland och Luxemburg var dessutom inte medlemsländer då detta projekt påbörjades. Esa deltar i konstruktion och drift av ISS med bidrag som Columbus Orbital Facility, en rymdlaboratoriumsmodul som skall skjutas upp efter att Nasas rymdfärja återgår i tjänst, eller observationsmodulen Cupola som blev färdigställd i juli 2005 av Alenia Spazio för Esa. Nuvarande uppskattningar för ISS närmar sig 100 miljarder USA-dollar i totalkostnader, av vilka Esa har åtagit sig att stå för 8 miljarder euro. Ungefär 90 % av Esas kostnader för ISS står Tyskland (41 %), Frankrike (28 %) och Italien (20 %) för. Den tyske esaastronauten Thomas A. Reiter blev 2006 den förste att stanna på ISS under en längre tid (se Expedition 13).
För närvarande 2006 underhålls ISS av rymdfarkosterna Progress och Sojuz samt Space Shuttle. Esa har påbörjat konstruktionen av fraktskeppet ATV (Automated Transfer Vehicle) som har en kapacitet på 8 ton, som ska börja underhålla ISS under år 2008. Då Space Shuttle skall tas ur drift år 2010 och innan Nasa har utvecklat CEV (första bemannade flygningen planeras till 2014 – även om det pågår planering för att göra detta tidigare), kommer länken mellan jorden och ISS att utgöras av ATV tillsammans med Progress, Sojuz och det japanska fraktskeppet HTV (för närvarande under utveckling).
[redigera] Nuvarande projekt - redan uppsända
- Artemis – Europas mest avancerade telekommunicationssatellit
- Huygens – En rymdsond till Saturnus måne Titan
- Cluster – Fyra satelliter för studier av magnetosfären
- Double Star Mission – Två sonder för studier av solens effekt på jorden (i samarbete med Kina)
- Envisat – Världens största satellit för miljöstudier
- ERS-2 – En jordobservationssatellit uppskjuten 1995, uppföljare till ERS-1
- Rymdteleskopet Hubble – Ett rymdteleskop i samarbete med Nasa
- Integral – Det mest känsliga gammateleskopet som någonsin skjutits upp (2002)
- Mars Express – En rymdsond till Mars
- Rosetta – En rymdsond uppskjuten år 2004 i syfte att utforska kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko år 2014
- SMART-1 – En månsond som testar nytt raketdrivningssystem
- SOHO – Ett rymdbaserat observatorium för studier av solen (i samarbete med Nasa)
- Ulysses – I samarbete med Nasa
- XMM-Newton – En satellit med röntgenobservatorium
- Venus Express – En rymdsond till Venus
[redigera] Nuvarande projekt - under utveckling
- ATV - En obemnanad rymdfarkost som ska frakta material till rymdstationen ISS.
- BepiColombo – En rymdsond till Merkurius
- Chandrayaan-1 – En indisk månsond som skall bära med sig instrument från Esa (planerad uppskjutning 2008)
- Corot – Ett rymdteleskop för att söka efter steniga planeter större än jorden. Projektet leds av den franska rymdorganisationen CNES
- CryoSat – Ett treårigt projekt som med radar skall mäta jordens istäckens tjocklekar. Planerad uppskjutning år 2005
- Galileo – Ett satellitpositioneringssystem
- Gaia – En rymdsond som skall sätta upp en 3D-karta av galaxen, uppföljare till Hipparcos
- Herschel Space Observatory – Ett rymdteleskop som skall skjutas upp med samma raket som Planck Surveyor år 2008
- KEO – En satellit sponrad av Esa, som kommer att föra med sig meddelanden från nutida till framtida jordbor och återvända år 52006
- LISA Pathfinder (även kallad Smart-2)
[redigera] Framtida projekt
- Auroraprogrammet – Ett rymdutforskningsprojekt för bemannad och obemannad utforskning av Mars och andra världar i solsystemet
- Darwin – En interferometer för sökan efter jordliknande exoplaneter
- Phoenix – En möjlig europeisk bemannad återanvändningsbar rymdfarkost
- JWST – En efterföljare till Rymdteleskopet Hubble (i samarbete med Nasa)
- XEUS – Ett röntgenteleskop
[redigera] Tidigare projekt
- Hipparcos – Ett rymdbaserat astrometriuppdrag
- Giotto – Esas första djuprymdsfarkost, destination Halleys komet
- ISO – Ett rymdobservatorium för infraröd strålning
- Cos-B – Undersökning av gammastrålningsobjekt
- IUE – Ett rymdobservatorium för studier i det ultravioletta spektrumet
[redigera] Externa länkar
[redigera] Se även
Wikimedia Commons har media som rör Europeiska rymdorganisationen.
|
||||||||||||||||||||
 |
Europaportalen — metasidan för Europa på svenskspråkiga Wikipedia. |
[redigera] Referenser
- ^ Establishments and facilities, information på ESAs webplats, länkad 2009-06-26.
- ^ ESTRACK tracking stations, information på ESAs webplats, länkad 2009-06-29.
- ^ Europe's Spaceport, information på ESAs webplats, länkad 2009-06-26.
