Eloxering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anodiserade karbinhakar
Anodiserad Apple Ipod Mini

Anodisering är en ytbehandling som förstärker materialets korrosionsskydd. Det är med andra ord enbart metaller som anodiseras och då främst aluminium och magnesium.

Anodisering går ut på att metallen oxideras i en sur elektrolyt. Därmed skapas en tjockare oxid som är hårdare, tål nötning bättre och förbättrar metallens korrosionsskydd.[1]

Aluminium[redigera | redigera wikitext]

Aluminium anodiseras i en syra (vanligtvis svavelsyra eller kromsyra). Detaljen sköljs därefter i vatten. Ytan är nu mycket gropig, nästan porös. Om detaljen skall infärgas kan man doppa den i en pigmentlösning. Ytan kan nu eftertätas genom att doppas i avjoniserat vatten eller i en dikromatlösning. Slutligen får detaljen torka varmt, exempelvis i ugn.

Rent aluminium har ett oxidskikt på ca 10 nm vilket blir mellan 5 och 25 μm efter anodisering.[2] Vid anodisering av aluminium sker följande reaktion:

2 Al + 3 H2O → Al2O3 + 3 H2

Anodiserat aluminium används bland annat som material till husfasader, fönsterbågar, butiksinredningar, master för segelbåtar och höljen. Äldre aluminiumkastruller hade ofta rödanodiserade lock som kännetecknas av dess matta färg.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Begreppsförklaringar”. byggtjanst.se. 2009-04-20. http://www.byggtjanst.se/Images/pdf/elremiss/el_begrepp_remiss.pdf. Läst 9 juli 2013. 
  2. ^ Ullman, Erik (2003). Materiallära. Liber AB. Sid. 280-282. ISBN 91-47-05178-7