Europeisk sömnsjuka
Europeisk sömnsjuka, encefalitis letargica epidemica, är en form av hjärninflammation av ett virus, som uppträdde epidemiskt i Europa (även i Sverige) 1916–1920. I det akuta stadiet uppkom feber, huvudvärk, ögonmuskelförlamningar och sömnstörningar.
Dödligheten var hög (10–40 %) och en del överlevande fick Parkinsons sjukdom. Epidemin nådde sin topp i Sverige 1921 med 1 512 fall. Fram till 1945 anmäldes 4 397 fall. Under första decenniet efter sekelskiftet har det anmälts 38 nya fall och man har funnit autoantikroppar som skulle kunna förklara etiologin.[1]
Skild från den europeiska sömnsjukan är den afrikanska, encefalitis africana, vars smittämne är en blodparasit, en trypanosom, som överförs av tsetseflugan. Sjukdomsbilden liknar den europeiska sömnsjukans.
Källor
- Bra Böckers lexikon, 1980.
Noter
|