Feber

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Feber (olika betydelser).
Feber
Klassifikation och externa resurser
En termometer som visar en temperatur på 38.7°C
ICD-10 R50
ICD-9 780.6
DiseasesDB 18924
MedlinePlus 003090
eMedicine med/785 
MeSH engelsk

Feber eller pyrexi (latin: febris eller pyrexia) är ett tillstånd då kroppstemperaturen, som i vanliga fall ligger mellan 36,5 °C och 37,5 °C, överstiger 37,5°.[1] Som feber hos vuxna räknas en morgontemperatur över 37,5 grader eller en kvällstemperatur över 37,7 grader.[2] Kroppstemperatur mellan 37,5° och 37,9° kallas för subfebril, vilket innebär att den är förhöjd utan att anses vara sjukligt hög.

Feber används ibland som synonym för förhöjd kroppstemperatur (hypertermi).[3] Dock avser feber i strängare bemärkelse endast förhöjd kroppstemperatur i fall där termoregleringen är fungerande, det vill säga vid exempelvis infektioner och inflammationer. Feber reagerar på febernedsättande läkemedel, ger frossa, men svarar inte på nedkylning av kroppen, detta till skillnad från förhöjd kroppstemperatur vid värmeslag, giftstruma, bastubad, idrottande med flera tillstånd när termoregleringen sviktar eller inte lyckas hålla temperaturen på normal nivå.[4] Känsla av feber när man inte har det, kan vara ett tecken på värmevallning.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Feber orsakas vanligen av olika typer av infektioner, exempelvis virusinfektioner. Som regel är orsaken uppenbar eller känd. Feber utan känd eller uppenbar orsak (oklar feber) bör utredas av en läkare eftersom det kan bero på en allvarlig sjukdom; hos vuxna beror oklar feber ofta på autoimmuna sjukdomar eller cancer, medan det hos barn oftast beror på en oupptäckt infektionssjukdom.[5]

Feber kan, i synnerhet hos barn, även orsakas av överhettning samt fysisk aktivitet — därför bör tempen tas först efter 30 minuters vila[6].

Vid feber ökar hjärnan kroppstemperaturen för att till exempel försvara sig mot främmande bakterier eller virus[7] eller för att immunförsvaret skall bli mer aktivt. När kroppstemperaturen stiger fryser och huttrar man. Kroppen kan höja sin temperatur genom exempelvis ökad ämnesomsättning eller genom muskelarbete, därav huttrandet.[8] När kroppen sedan har nått "önskad" temperatur slutar man att frysa. När febern går ner börjar den febrige istället att svettas eftersom kroppen då sänker temperaturen genom att göra sig av med värme.[7] Andra symptom som brukar förknippas med feber är låg aptit, illamående och huvudvärk.

Feber är i sig inget sjukdomstillstånd utan ett symptom och ett tecken på att immunförsvaret är aktiverat. Feber är, så länge den inte är extremt hög (över 41 °C), inte farlig eller skadlig och behöver vanligen inte behandlas. Vissa forskare hävdar till och med att man inte bör behandla feber just eftersom febern fyller en funktion i immunförsvaret.[9] Det finns även forskare som hävdar att en rad vanliga symptom som normalt förknippas med feber, till exempel ont i kroppen, snarare orsakas av den bakomliggande infektionen. Anledningen till att också dessa symptom lindras när man tar febernedsättande medel skulle då vara att sådana medel vanligtvis även har smärtlindrande och/eller anti-inflammatorisk verkan.

Hypertermi[redigera | redigera wikitext]

Kroppstemperaturen kan också höjas av andra orsaker, alltså utan att "termostaten" , som finns i hypotalamus i hjärnan, skruvats upp — hyperthermia eller hypertermi. Orsaken kan vara stark solstrålning eller vistelse i varmt och fuktigt klimat där svett inte avdunstar och därmed inte kan ge avkylning. Vissa sjukdomar ger ofrivillig muskelaktivitet och därmed värmeproduktion.

Tecken på hypertermi är att febernedsättande medel inte har någon verkan, personen har ett rödmosigt utseende och uppfattas ofta även som psykiskt påverkad och oklar.

Behandlingen består av att sänka kroppstemperaturen genom baddning med vatten och fläktning. Patienten i fråga kommer då inte att frysa och huttra, vilket en person med feber hade gjort, utan kommer att kvickna till både kroppsligt och psykiskt.

Temperaturmätning[redigera | redigera wikitext]

Febertermometer (kvicksilver)

För att mäta kroppstemperaturen kan en febertermometer användas. Temperaturen mäts vanligen rektalt (i ändtarmen), oralt (i munhålan) eller axillärt (i armhålan). Det finns även örontermometrar, som mäter temperaturen i örat genom att mäta värmestrålning. Den rektala mätningen ger den högsta noggrannheten. Vid rektal mätning smörjer man termometern med salva eller glidmedel, placerar patienten i sidoläge och för varsamt in termometern i ändtarmsöppningen.

När ska sjukvården kontaktas vid feber?[redigera | redigera wikitext]

Om barn under tre månader har feber, är slött eller inte vill dricka ska sjukvården alltid kontaktas. Om barnet får feberkramper ska man första gången det händer ta barnet till vårdcentral eller sjukhus.[6]

Har man haft feber i mer än 4-5 dagar ska sjukvården kontaktas. Även om febern försvinner efter några dagar men sedan kommer tillbaka bör vårdcentralen eller sjukvårdsupplysningen kontaktas. Känner man sig svårt medtagen, får feberfrossa eller har svårt att få i sig vätska ska vård omedelbart sökas[1].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Feber / Översikt”. 2008-04-21. http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Feber/. Läst 2009-10-08. 
  2. ^ ”Feber”. 2010-01-12. http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Feber/. Läst 2010-08-10. 
  3. ^ Läkemedelsboken talar exempelvis om feber vid giftstruma, se Läkemedelsboken
  4. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/759237
  5. ^ http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Feber/
  6. ^ [a b] ”Feber hos barn/Vad kan man göra själv?”. 2009-09-24. http://vard.vgregion.se/sv/Sjukdomar-och-besvar/Egenvardsguide/Sjukvardsradgivningen/?CatId=30727&ChapId=30728. Läst 2009-10-08. 
  7. ^ [a b] ”Feber/Vad beror det på?”. 2009-01-19. http://vard.vgregion.se/sv/Sjukdomar-och-besvar/Egenvardsguide/Sjukvardsradgivningen/?CatId=27070&ChapId=27071. Läst 2009-10-08. 
  8. ^ ”Kroppstemperaturen/Kroppens temperatur”. 2006-04-06. http://vard.vgregion.se/sv/Sjukdomar-och-besvar/Egenvardsguide/Sjukvardsradgivningen/?CatId=19898&ChapId=19899. Läst 2009-10-08. 
  9. ^ Märtha Sund-Levander i radioprogrammet Kropp & Själ i P1 2006-01-17

Se även[redigera | redigera wikitext]