Finalen av världsmästerskapet i futsal 2012

Från Wikipedia
Världsmästerskapet i futsal 2012
Resultat efter förlängning
Datum18 november 2012
ArenaIndoor Stadium Huamark
SpelortBangkok
Publik5 685

Finalen av världsmästerskapet i futsal 2012 spelades den 18 november 2012Indoor Stadium Huamark i Bangkok, Thailand för att kora mästerskapets segrare.[1]

Brasilien vann finalen efter två förlängningar. Detta blev Brasiliens femte världsmästartitel och inför finalen hade laget ej förlorat på 119 matcher (finalen var lagets 120:e match utan förlust).

Finalen var ursprungligen tänkt att spelas på den då nybyggda inomhusarenan Bangkok Futsal Arena, som rymmer 12 000 åskådare. På grund av förseningar och för att ej ha uppnått de bestämda säkerhetskraven, flyttades matchen till Indoor Stadium Huamark.[2]

Vägen till finalen[redigera | redigera wikitext]

Brasilien kvalificerade sig till futsal-VM 2012 efter att ha kommit på tredjeplats i det sydamerikanska kvalspelet. De var regerande världsmästare efter att ha vunnit finalen av futsal-VM 2008. Spanien kvalificerade sig till futsal-VM 2012 efter att ha kommit på fjärdeplats i det europeiska kvalspelet. De var då regerande europamästare efter att ha vunnit EM 2012 som spelades i februari.

Väl framme vid slutspelet i Thailand gick Brasilien vidare till åttondelsfinal efter att ha vunnit grupp C med tre vinster av tre möjliga mot Japan, Libyen och Portugal, med endast två insläppta mål. I utslagsspelet vann de mot VM-debutanten Panama, Argentina och VM-debutanten Colombia.

Spanien gick vidare till åttondelsfinal efter att ha vunnit grupp B med två vinster av tre möjliga mot Panama och Marocko. Den första gruppspelsmatchen spelades mot det 11-faldiga asiatiska mästarna Iran, som slutade 2–2. Spanien och Iran slutade bägge med 7 poäng i gruppspelet vilket gjorde att målskillnaden fick avgöra vilket lag som vann grupp B. I utslagsspelet vann de mot VM-debutanten och värdlandet Thailand, Ryssland och Italien.

I de sex matcher de båda lagen spelade för att nå finalen gjorde Brasilien totalt 42 mål och släppte in 5, medan Spanien gjorde 29 och släppte in 10. Fernandinho i Brasilien och Lozano i Spanien var lagens främste målskyttar inför finalen med sju, respektive fem gjorda mål under turneringen.

Spanien Omgång Brasilien
Motståndare Resultat Gruppspelet Resultat Motståndare
Iran  2 – 2 Match 1 4 – 1  Japan
Panama  8 – 3 Match 2 13 – 0  Libyen
Marocko  1 – 5 Match 3 1 – 3  Portugal
Lag S V O F GM IM MS P
 Spanien 3 2 1 0 15 6 +9 7
 Iran 3 2 1 0 8 6 +2 7
 Panama 3 1 0 2 14 15 −1 3
 Marocko 3 0 0 3 5 15 −10 0
Tabell
Lag S V O F GM IM MS P
 Brasilien 3 3 0 0 20 2 +18 9
 Portugal 3 1 1 1 11 9 +2 4
 Japan 3 1 1 1 10 11 −1 4
 Libyen 3 0 0 3 3 22 −19 0
Motståndare Resultat Utslagsspel Resultat Motståndare
Thailand  7 – 1 Åttondelsfinal 16 – 0  Panama
Ryssland  3 – 2 Kvartsfinal 2 – 3 (e fl)  Argentina
Italien  1 – 4 Semifinal 3 – 1  Colombia

Matchen[redigera | redigera wikitext]

52 18 november
19:30 UTC+07:00
Indoor Stadium Huamark000
Bangkok000
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Spanien  2 – 3  (e.fl.)  Brasilien
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Torras Mål 30′
Aicardo Mål 31′
(0 – 0; 2 – 2)
Rapport
Neto Mål 25′50′
Falcão Mål 37′
Spelartrupp:
MV 12 Juanjo 0
F 3 Aicardo 0
MF 5 Fernandão 0 Gult kort efter 25 minuter 25'
F 8 Kike 0 Gult kort efter 28 minuter 28'
A 14 Alemao0
F 2 Ortiz 0
A 4 Torras0
A 6 Álvaro 0
A 7 Miguelín 0
A 9 Sergio Lozano0
MF 10 Borja0
A 11 Lin 0
Förbundskapten:
Venancio Lopez
Spelartrupp:
MV 2 Tiago 0 Gult kort efter 36 minuter 36'
MF 6 Gabriel 0
MF 8 Simi 0
MF 10 Fernandinho 0
F 11 Neto 0 Gult kort efter 40 minuter 40'
A 4 Ari 0 Gult kort efter 30 minuter 30'
MF 5 Rafael 0
MF 7 Vinicius 0
A 9 0
MF 12 Falcão 0
F 14 Rodrigo 0
Förbundskapten:
Marcos Sorato
Domare: Héctor Rojas (Peru)
Ass. domare: Marc Birkett (England) & Sergio Cabrera (Kuba)
Fjärdedomare: Jaime Jativa (Ecuador)
Publik: 5 685

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]