François av Orléans, prins av Joinville

Från Wikipedia
Francois av Orléans 1843

François av Orléans, prins av Joinville Ferdinand Philippe Louis Marie, född 14 augusti 1818 i Neuilly-sur-Seine , död 16 juni 1900 i Paris , var son till Ludvig Filip I av Frankrike och kronprins under faderns regenttid.

François blev officer vid flottan 1836 och viceamiral 1845. Han deltog i expeditionen mot Mexiko 1838 och utmärkte sig särskilt i stormningen av Veracruz 5 december 1838. 1840 hemförde han som fartygschef Napoleons stoft till Frankrike och deltog som konteramiral i expeditionen mot Marocko 1844. Vid revolutionsutbrottet 1848 begav sig François till England och 1861 till USA, där han deltog som officer i George B. McClellans stab.

Vid fransk-tyska krigets utbrott avslogs hans begäran om inträde i franska armén. Han inträde då i denna under falskt namn men häktades på Léon Gambettas order i januari 1871 och utvisades. Sedan utvisningsdekretet upphävts samma år återvände François till Frankrike.[1]

Han gifte sig 1843 i Rio de Janeiro med Francisca av Brasilien (1824-1898) , dotter till Peter I av Brasilien .

Barn

  • Françoise av Orléans, Francoise Marie Amélie (1844-1925); gift med sin kusin Robert, hertig av Chartres (1840-1910)
  • Pierre Philippe Jean Marie, hertig av Penthièvre (1845-1919)


Noter

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 534 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=François_av_Orléans,_prins_av_Joinville&oldid=22195859”