Freden i Lolland
Freden i Lolland slöts sommaren 1157 mellan de tre danska tronpretendenterna Sven Grate, Knut Magnusson och Valdemar Knutsson, efter inledande förhandlingar i Odense på Fyn.
De tre delade, i samförstånd med den tyske kejsaren Fredrik I Barbarossa, upp Danmark i tre kungariken. [1]
Valdemar fick välja först och tog Jylland. Sven ska ha varit näst i tur och valde då Skåneland (inklusive Bornholm) för att undvika att bli klämd mellan två sköldar. För Knut återstod Själland, Fyn och öarna däromkring. [2]
Denna förlikning blev dock inte långvarig. Konflikten avslutades senare under året med de dramatiska begivenheterna, blodsgillet i Roskilde och slaget på Grate hed, efter vilka Valdemar blev ensam dansk kung. [3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ http://da.wikipedia.org/wiki/Knud_5[död länk].
- ^ http://da.wikipedia.org/wiki/Svend_Grathe
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070830014139/http://www.guranpersson.com/sk%E5ne%20historia.htm. Läst 15 juli 2008.