Fredrik I Barbarossa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Barbarossa” leder hit. För andra betydelser, se Barbarossa (olika betydelser).
Fredrik Barbarossa (1122-1190)

Fredrik I av Hohenstaufen, kallad Federico Barbarossa (italienska "Fredrik Rödskägg"), född omkring 1123, död 10 juni 1190 vid floden Salef i Kilikien i Anatolien, var tysk-romersk kejsare från 18 juli 1155 och avled under det tredje korståget.

Fredrik I föddes som son till hertig Fredrik II, den enögde, av Schwaben och dennes gemål, Judit, hertigen av Bayerns dotter. Huset Hohenstaufen är känt sedan 1000-talet och uppkallat efter sin stamborg i Württemberg. Fredrik valdes till tysk kung 4 mars 1152 och kröntes till tysk-romersk kejsare 18 juli 1155. Dessutom var han kung av Italien 1154-1186.

År 1147 följde Fredrik I sin farbror Konrad III på det andra korståget. Konrad valde Fredrik som sin efterträdare framför sin egen son. Efter Fredrik Barbarossas val till tysk-romersk kejsare utbröt ett häftigt uppror bland de Lombardiska staterna som stod närmare det welfiska kejsarna. 1158 återkom han till Italien för att bekräfta sin makt här, och höll en riksdag på Roncaliska fälten vid Po. Fyra från universitetet i Bologna tillkallade ryktbara rättslärde granskade här, under medverkan av 28 deputerade från 14 städer, kejsarens, vasallernas och städernas rättigheter och fastställde dem för framtiden. 1159 valdes dock Alexander III till påve, i motsats till Viktor IV som var en mer kejserligt sinnad kandidat. Alexander III gav de italienska städerna sitt stöd och Fredrik Barbarossa lät 1162 efter att ha erövrat Milano bränna och plundra staden.

Enligt uppgift lät han under belägringen av den italienska staden Cremona uppsätta tillfångatagna barn tillhöriga borgarna i staden på sina belägringstorn, för att tvinga dem att döda sina egna barn i försvaret. 1163 tvingades även den staden att ge upp. Motståndet fortsatte dock och 1167 bildades en liga av de italienska städerna, och 1168 fick kejsaren lov att fly Italien med sin av farsoter reducerade här. 1174 var han åter i Italien med en ny här, men besegrades 1176 i slaget vid Legnano. Barbarossa tvingades därefter att sluta fred med påven, där han lovade vapenstillestånd i sex år med de lombardiska staterna och 15 års vapenstillestånd med kungariket Sicilien. 1183 slöts i Konstanz fred med de italienska städerna i vilken fred de tilläts att själv välja sina styresmän. Han hade däremot bättre framgång i kampen mot welfska partiets främste man, Henrik Lejonet. 1180 lyckades han få honom förklarad i akt och förlustig bägge sina hertigdömen Bayern och Sachsen.

Fredrik deltog även i det tredje korståget och ledde då den största av de tre arméerna (de engelska och franska utöver den tyska), men nådde aldrig Jerusalem; han drunknade då armén korsade floden Salef i nuvarande Turkiet.

Nazitysklands invasion av Sovjetunionen under andra världskriget, Operation Barbarossa, var uppkallad efter honom.

Fredriks barn med Beatrix[redigera | redigera wikitext]

  1. Fredrik V av Schwaben (1164-1170)
  2. Henrik VI (tysk-romersk kejsare) (november 1165-1197)
  3. Fredrik VI av Schwaben (1167-1191)
  4. Otto I av Burgund (1170-dödad 1200)
  5. Konrad II av Schwaben och Rothenburg (1173-dödad 1196)
  6. Filip av Schwaben (1177-dödad 1208) Tysk kung 1198
  7. Sophie (1161-1187), gift med markgreve Vilhelm VI av Montferrat.
  8. Beatrice (1162-1174). Hon var trolovad med Vilhelm II av Sicilien men dog innan giftermålet.
  9. Agnes (död oktober 1184). Hon var trolovad med Emmerich I av Ungern men dog innan giftermålet.
  10. Beatrix (1156). gift med greve Guillaume IV de Thiers.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Konrad III
Tysk-romersk kejsare
11551190
Efterträdare:
Henrik VI