Fredrik I Barbarossa

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Barbarossa” leder hit. För andra betydelser, se Barbarossa (olika betydelser).
Fredrik I Barbarossa
Gyllene porträttbyst av Fredrik
Födddecember 1122[1][2][3]
Haguenau, Frankrike
Död10 juni 1190[4] ​eller ​24 juni 1190[5]
Göksu[4], Turkiet
BegravdSankt Peters Kirke
Medborgare iTysk-romerska riket[6]
SysselsättningPolitiker[5]
Befattning
Hertigen av Schwaben (1147–1152)
Romersk kung (1152–1190)
Tysk-romersk kejsare (1155–1190)
MakaAdelheid av Vohburg
(g. 1147–1153)[7]
Beatrice I av Burgund
(g. 1156–1184)[8][7]
BarnSophie of Hohenstaufen
Agnes von Staufen (f. 1100)
Beatrice Schwäbische (f. 1160)
Frederik 5., hertug af Schwaben (f. 1164)[9]
Henrik VI (f. 1165)[8]
Fredrik VI av Schwaben (f. 1167)
Konrad 2., hertug af Schwaben (f. 1170 och 1172)[9]
Otto I av Burgund (f. 1170)
Filip av Schwaben (f. 1177)[8]
FöräldrarFriedrich II[8]
Judith von Bayern[8]
SläktingarBertha av Schwaben (syskon)
Henrik Lejonet
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Fredrik I av Hohenstaufen, kallad Federico Barbarossa (italienska "Fredrik Rödskägg"), född omkring 1122, död 10 juni 1190 vid floden Salef i Kilikien i Anatolien, var tysk-romersk kejsare från den 18 juli 1155 och avled under det tredje korståget.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fredrik I föddes som son till hertig Fredrik II den enögde av Schwaben och dennes gemål Judit, hertigen av Bayerns dotter. Huset Hohenstaufen är känt sedan 1000-talet och uppkallat efter sin stamborg i Württemberg. Fredrik valdes till tysk kung den 4 mars 1152 och kröntes till tysk-romersk kejsare den 18 juli 1155. Han var därtill kung av Italien från 1154 till 1186.

År 1147 följde Fredrik I sin farbror Konrad III på det andra korståget. Konrad valde Fredrik som sin efterträdare framför sin egen son. Efter Fredrik Barbarossas val till tysk-romersk kejsare utbröt ett häftigt uppror bland de lombardiska staterna som stod närmare de welfiska kejsarna. År 1158 återkom han till Italien för att bekräfta sin makt här och höll en riksdag på roncaliska fälten vid floden Po. År 1159 valdes dock Alexander III till påve, i motsats till Viktor IV som var en mer kejserligt sinnad kandidat. Alexander III gav de italienska städerna sitt stöd och Fredrik Barbarossa lät 1162 efter att ha erövrat Milano bränna och plundra staden.

Enligt uppgift lät han under belägringen av den italienska staden Cremona uppsätta tillfångatagna barn tillhöriga borgarna i staden på sina belägringstorn, för att tvinga dem att döda sina egna barn i försvaret. År 1163 tvingades även den staden att ge upp. Motståndet fortsatte dock och 1167 bildades en liga av de italienska städerna och 1168 fick kejsaren lov att fly Italien med sin av farsoter reducerade här. År 1174 var han åter i Italien med en ny här, men besegrades 1176 i slaget vid Legnano. Barbarossa tvingades därefter att sluta fred med påven, där han lovade vapenstillestånd i sex år med de lombardiska staterna och 15 års vapenstillestånd med kungariket Sicilien. År 1183 slöts i Konstanz fred med de italienska städerna i vilken fred de tilläts att själv välja sina styresmän. Han hade däremot bättre framgång i kampen mot welfska partiets främste man, Henrik Lejonet. År 1180 lyckades han få honom förklarad i akt och förlustig bägge sina hertigdömen Bayern och Sachsen.

Fredrik deltog även i det tredje korståget och ledde då den största av de tre arméerna (de engelska och franska utöver den tyska), men nådde aldrig Jerusalem; han drunknade då armén korsade floden Salef i nuvarande Turkiet, men hans dåvarande soldater bara fortsatte vidare och begravde hans kropp efter korståget.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Nazitysklands invasion av Sovjetunionen under andra världskriget, Operation Barbarossa, var uppkallad efter honom.

Asteroiden 1860 Barbarossa är uppkallad efter honom.[10]

Barn[redigera | redigera wikitext]

Fredriks barn med Beatrix:

  1. Fredrik V av Schwaben (1164–1170)
  2. Henrik VI (tysk-romersk kejsare) (november 1165–1197)
  3. Fredrik VI av Schwaben (1167–1191)
  4. Otto I av Burgund (1170–dödad 1200)
  5. Konrad II av Schwaben och Rothenburg (1173–dödad 1196)
  6. Filip av Schwaben (1177–dödad 1208) Tysk kung 1198
  7. Sophie (1161–1187), gift med markgreve Vilhelm VI av Montferrat
  8. Beatrice (1162–1174). Hon var trolovad med Vilhelm II av Sicilien men dog innan giftermålet
  9. Agnes (död oktober 1184). Hon var trolovad med Emmerich I av Ungern men dog innan giftermålet
  10. Beatrix (1156). gift med greve Guillaume IV de Thiers

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SNAC, Frederick I, Holy Roman Emperor, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Find a Grave, Friedrich I Barbarossa, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Biblioteca Virtual Miguel de Cervantes, Emperador de Alemania Federico I, Barbarroja, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Hugh Chisholm (red.), Encyclopædia Britannica : a dictionary of arts, sciences, literature and general information, 11:e utgåvan, Cambridge University Press, 1911, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] BeWeB, läst: 13 februari 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Libris, 16 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d e] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  10. ^ ”Minor Planet Center 1860 Barbarossa” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=1860. Läst 25 november 2023. 
Företrädare:
Konrad III
Tysk-romersk kejsare
11551190
Efterträdare:
Henrik VI
Företrädare:
Beatrice I av Burgund
Pfalzgreve av Burgund
Med Beatrice I av Burgund
11561190
Efterträdare:
Otto I av Burgund