Fredspedagogik
Fredsundervisning, även kallad fredsfostran eller fredspedagogik, är undervisning, främst på grundskole- och gymnasienivå och berör fred, fredssträvanden, mänskliga rättigheter och nedrustning. Historiskt sett har fredsundervisning varit ett viktigt inslag hos pedagoger som Johan Amos Comenius, Jean-Jacques Rousseau, Friedrich Fröbel och Maria Montessori. I Sverige verkade Fredrika Bremer för fredsundervisning.[1]
Efter andra världskriget verkade många av världens länder för fredsundervisning i skolan. Fredsundervisningen har fått legitimitet genom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och genom UNESCO:s ”rekommendation rörande utbildning för internationell förståelse, samarbete och fred och undervisning om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna” (1974).[1]
Källor
- ^ [a b] Bengt Thelin. ”Fredsundervisning”. NE. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fredsundervisning. Läst 14 april 2016.
Se även
Vidare läsning
- Bjerstedt, Åke (1985). Lära för fred: några reflektioner kring fredsorienterade aktiviteter i skolan : behov, problem och möjligheter. Pedagogisk orientering och debatt, 0479-7736 ; 71. Stockholm: Skolöverstyr. Libris 7656324. ISBN 91-7662-084-0
- Nilsson, Ingela (2015). Nationalism i fredens tjänst – Svenska skolornas fredsförening, fredsfostran och historieundervisning 1919–1939. Umeå studies in history and education ; 9. Umeå: Umeå universitet. Libris 17528266. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-99048
- Thelin, Bengt (1990). Fredsundervisning: ett försök till orientering. Försvar i nutid, 0046-4643 ; 1990:6. Stockholm: Centralförb. Folk och försvar. Libris 1169910