Friedrich August von Holstein

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Friedrich von Holstein (1906).

Friedrich August Karl Ferdinand Julius von Holstein, född 24 april 1837, död 8 maj 1909, var en tysk diplomat.

Holstein började sin karriär 1859 och användes av Bismarck i ett flertal uppdrag. Han knöts från 1871 fastare till den store järnkanslern men torde aldrig ha åtnjutit dennes fulla förtroende. Holstein var under 1870-talets första år legationssekreterare i Paris under Harry von Arnim och uppträdde i processen mot denne 1874 som vittne, ett förfaringssätt som dömde honom inom hans eget yrke. Bismarck fann sig dock ha användning för Holstein, och anställde honom från 1876 i utrikesdepartementet, där han 1880-1906 var föredragande råd och efter Bismarcks fall den egentlige ledaren av Tysklands utrikespolitik. Härvid begagnade sig Holstein av ett privationformationssystem inom tyska legationerna i utlandet. Han var 1890 motståndare till återförsäkringsfördraget med Ryssland och bar 1898-1901 ansvaret för att ett förbund med Storbritannien avböjdes, likaså att förhållandet till Frankrike försämrades. Marockopolitiken 1905-06 influerades av Holstein. Under den tid, då Heinrich von Tschirschky var utrikesstatssekreterare, inträffade Algecirakonferensen 1906, och i samband med denna blev Holstein avskedad, även om han även i fortsättningen påverkade Bernhard von Bülows politik. Holstein ingecik senare en förbindelse med Maximilian Harden, och genom dennes avslöjande störtades bland andra Philipp av Eulenburg. Holstein gick under namnet "die graue Eminenz". Som politisk typ är han av stort intresse, en asketiskt betonda personlighet, som hade sin lust i att öva inflytande utan att själv synas.

Källor[redigera | redigera wikitext]