GBU-43/B MOAB

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”MOAB” leder hit. För bussföretaget, se Mälaröarnas Omnibuss AB. För kungariket, se Moab.
GBU-43/B MOAB
En GBU-43/B MOAB utanför Air Force Armament Museum vid Eglin Air Force Base i Florida
TypFlygbomb
UrsprungslandUSA
Servicehistoria
Brukstid2003 – nutid
Används avUSA:s flygvapen
Produktionshistoria
DesignerAir Force Research Laboratory
TillverkareMcAlester Army Ammunition Plant
Produktionsperiod2003
Antal tillverkade17
Specifikationer
Längd9,2 m (30 ft 2 in)
Vikt9840 kg (21 700 lb)
Diameter1 meter (3 ft 4,5 in)
StridsspetsComposition H6
Stridsspetsvikt8480 kg (18 700 lb)
MålsökareGPS
VapenbärareC-130 Hercules

GBU-43/B MOAB är den största konventionella bomben i USA:s arsenal. Förkortningen GBU står för ”Guided Bomb Unit” och MOAB för ”Massive Ordnance Air Blast”. Utläsningen ”Mother Of All Bombs” har kommit till i efterhand.

MOAB väger cirka 10 ton och ersätter den gamla bomben BLU-82 från vietnamkrigets dagar. Den nya versionen skiljer sig framför allt i det att den saknar fallskärm och är GPS-styrd. Det gör att den kan placeras exakt på ett mål från fraktplan (den är för stor för att kunna släppas från bombplan) som befinner sig på hög höjd och därmed utom fara för luftvärn.

Bomber av den här storleken har liten praktisk användning i ett krig. BLU-82 användes på sin tid nästan uteslutande till att röja upp landningsplatser för helikoptrar i djungeln. Anledningen till att de fortfarande används ibland är de har en kraftig psykologisk effekt. Under gulfkriget rapporterade en uppjagad specialstyrka in att de sett en atombombsexplosion i fjärran. Vid närmare kontroll visade det sig att de i själva verket hade råkat se fällningen av en BLU-82.

Bomben offentliggjordes en kort tid innan irakkriget. En bomb transporterades till stridsområdet i Persiska viken, men den användes aldrig.

Den 13 april 2017 användes bomben i Afghanistan av USA för att spränga tunnlar och ett läger som tillhörde Islamiska staten (IS).

Externa länkar

Källor