Gay Power Club
Den här artikelns encyklopediska relevans för Wikipedia framgår inte. (2018-01) Motivering: Vari består relevansen? Mycket liten organisation, minimal påverkan, mycket begränsat antal deltagare vid kampanjerna, i stort obefintlig uppmärksamhet Lägg gärna till fakta och källhänvisningar som visar att artikelns ämne har uppmärksammats i oberoende källor och passar i ett upplagsverk, varefter mallen kan tas bort. Om det inte går att påvisa relevans kan du föreslå att artikeln raderas eller infogas i en annan artikel. Om du tar bort mallen eller föreslår radering, motivera gärna på diskussionssidan. |
Gay Power Club var en politisk förening i Örebro, verksam under 1970-talet. Föreningen låg bakom den första Pride-demonstrationen i Sverige, den 15 maj 1971.[1]
Historia
Föreningen bildades i maj 1970. Syftet var enligt stadgarna att "skapa större förståelse för olika minoriteter i samhället". Verksamheten var inriktad på såväl nöjesevenemang som politisk påverkan.[2] Den amerikanska Gay Liberation-rörelsen, som blossat upp efter Stonewallupproret 1969, hade starkt inflytande på föreningen.[3]
I samband med föreningens ettårsdag, den 15 maj 1971, anordnades en demonstration i centrala Örebro. Ett femtontal personer medverkade. På plakaten syntes budskap såsom "Sexuell jämlikhet”, "Kunskap raserar fördomar" och ”Objektiv sexualundervisning”. Några veckor senare upprepades demonstrationen i Uppsala, i samband med en konferens anordnad av RFSL. Ytterligare en demonstration, en parad, hölls i Stockholm den 27 juni samma år – exakt två år efter Stonewallupproret i New York. Den gången deltog 16 personer. Gay Power Clubs ordförande Sören Klippfjell höll tal vid paradens slutstation Sergels torg.[3]
Demonstrationerna i Gay Power Clubs regi var Sveriges första öppet homo-politiska möten.
Referenser
- ^ ”"Pride – fler och större än någonsin", SVT.”. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-inleds. Läst 10 januari 2018.
- ^ Sören Klippfjell (1971). ”Gay Power Club 1”. Revolt – mot sexuella fördomar (Teckomatorp) 5.
- ^ [a b] Magnus Wennerhag (2017). Filip Wijkström, Marta Reuter och Abbas Emami. red. ”Pride kommer till Sverige. En resa i två etapper”. Civilsamhället i det transnationella rummet (Stockholm: European Civil Society Press): sid. 35–61.